# ID: svediakorp-gov455254
# author: Marcin Libicki (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 615
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Som medborgare i de nya medlemsstaterna är vi lyckliga nog att kunna säga att vi inte längre direkt påverkas av problemet med mänskliga rättigheter, som är en viktig fråga och ämnet för dagens debatt.
De mänskliga rättigheterna kränks inte längre i våra länder på det sätt som förekom för 50 år sedan, först under den tyska ockupationen och sedan under en kommunistisk regim.
Vi kan likväl inte ignorera att mänskliga rättigheter fortfarande ständigt och på ett grovt sätt kränks över hela världen, och detta är något som vi borde skämmas ordentligt över.
Motiven bakom dessa brott är mycket grundläggande, ändå är de oacceptabla och det borde inte finnas plats för dem i dagens värld.
Ett av dessa motiv är religion, och många katoliker förföljs i många länder.
I det moderna Kina till exempel har katoliker fråntagits sina rättigheter, och detsamma gäller i flera andra länder.
Ni har säkert brännandet av kyrkor och relaterade händelser i Indonesien färskt i minnet.
Ett annat motiv är nationalitet.
Det förvånar mig att ett land som Kina kan förfölja människor som de kallar sitt eget folk, särskilt med tanke på att dessa människor faktiskt inte är kinesiska medborgare.
Folket i Tibet är faktiskt berättigade till ett eget land.
Det är lika förvånande att världen kan stå bredvid och titta på, och att man till och med har uppmanats att häva embargot mot Kina.
Detta embargo har naturligtvis ingen verklig effekt, men det vittnar om våra moraliska övertygelser, och vi borde agera i enlighet med sådana övertygelser i det här fallet.
När det gäller Tjetjenien finner jag det obegripligt att Ryssland nu kan anses vara en politisk partner som alla andra när det är ett land som inte bara mördade en moderat tjetjensk politiker, utan också agerade barbariskt genom att vägra lämna ut hans kropp, och sade att han hade begravts i en omärkt grav eftersom han inte förtjänade bättre.
Liknade exempel på länder som handlar som fredlösa genom att förfölja sina egna medborgare kan ses i Kuba och Vitryssland.
Det var också detta som hände i Darfur, och ändå gör världen i realiteten ingenting för att besvara händelser av detta slag, även om jag naturligtvis är medveten om att dessa frågor har diskuterats i kammaren.
Förföljelse av detta slag är lika med att jaga pygméer med det enda syftet att behandla dem som allmänt vilt, och det är ett oerhört allvarligt problem.
Under den koloniala eran tog länder mer eller mindre sitt ansvar och såg till att ordning rådde i deras kolonier.
I dag ställs vi dock ständigt inför något som är liktydigt med konspirationer mellan mellanhänder.
De sistnämnda korrumperar lokala härskare och får dem att utnyttja de tidigare kolonierna på ett sätt som till och med överträffar den exploatering som de drabbades av under kolonialtiden.
Dessa mellanhänder blir inte föremål för någon slags kontroll från sina hemländer.
I själva verket är det tvärtom, eftersom de har uppbackning av dessa länder.
Mot bakgrund av detta skulle jag vilja uppmana till att en undersökning inleds i följande fall, som pressen har bevakat.
Ett fall har ingivits till militärdomstolen i Paris om franska soldaters medverkan till folkmordet och brotten mot mänskligheten som begicks i Rwanda 1994.
Institutioner som Europaparlamentet har en skyldighet att agera som väktare av de grundläggande mänskliga rättigheterna och övervaka världens största länder för att se till att de inte samarbetar i dessa grova brott mot de mänskliga rättigheterna.
