# ID: svediakorp-gov455248
# author: Charles Tannock (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 424
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill gratulera Simon Coveney till hans utmärkta betänkande.
Jag har alltid stött de mest högtstående civila och politiska rättigheter samt god förvaltningssed för alla stater.
Demokrati är den ideala regeringsformen, som tillåter fullständigt samtycke från de människor som är delaktiga.
Världen är trots detta en komplicerad plats, och ett antal frågor förblir relativa snarare än absoluta.
En balans måste exempelvis nås mellan en stats rättighet att försvara sig själv mot terroraktioner och behovet att säkerställa civila rättigheter för fångar.
Detta illustrerades av situationen i Guantánamo Bay.
Förenta staterna upplevde att deras nationella säkerhet vad hotad efter attackerna den 11 september, och tvingades därför att fängsla ett stort antal misstänkta till dess att det kunde bevisas att faran var över.
Nu har naturligtvis många frisläppts.
Ett annat fall är hänvisningen till fördömandet av den säkerhetsbarriär som Israel har byggt, som drastiskt har minskat antalet palestinska självmordsbombare från att ta sig över till Israel för att döda oskyldiga israeler.
Ändå anser många av mina kolleger här att barriären representerar en annektering av palestinskt territorium av Israel, trots att de slutliga gränserna kommer att fastställas endast genom ett avtal enligt principen ” land för fred ”.
En annan fråga är straffrihet, som vi naturligtvis med rätta fördömer.
Det är också en knepig fråga, som vi har sett i länder som Algeriet, eller tidigare, i Sydafrika.
Algeriets parlament diskuterar för närvarande en amnesti för alla som är skyldiga till brott mot fångar, i fredens och försoningens namn och för att inleda ett nytt kapitel.
Tyvärr är det kanske så att amnesti som morot är det enda sättet att garantera en bestående fred.
Jag har också varit engagerad i betänkandet om Uzbekistan och frågan om förhållningssättet med käppen och moroten när det gäller denna centralasiatiska republik, som inte har några traditioner vad gäller mänskliga rättigheter eller demokrati, och som nu tar bestämda steg i denna riktning, något som måste uppmuntras.
I allmänhet måste kammaren också se närmare på människorättsklausuler i EU: s associeringsavtal i länder som Syrien, som fortsätter att vara enpartidiktaturer.
I fallet med Syrien finns där också frågan om stöd för terroristgrupper som Hizbollah.
Till sist är jag fortfarande mycket skeptisk till behovet av en EU-byrå för mänskliga rättigheter inom eller utanför våra gränser.
Detta skulle fördubbla arbetet för andra organ som Förenta nationerna, OSSE och Europarådet.
