# ID: svediakorp-gov455239
# author: Joaquín Almunia, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,261
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag skulle vilja börja med att be om ursäkt på kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldners vägnar, som inte hade möjlighet att komma hit i dag, och också med att berätta hur det gläder mig att få ersätta henne för att diskutera en fråga som är grundläggande för vår samhällsmodell, för det politiska samhället och medborgarsamhället samt för vårt europeiska projekt.
Den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter inleds genom att man påpekar att ” erkännandet av det inneboende värdet hos alla medlemmar av människosläktet och av deras lika och oförytterliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen ”.
Vi alla är skyldiga att främja och skydda alla människors rättigheter överallt i världen, när vi utför våra plikter samt i vårt dagliga liv och privatliv.
Europaparlamentets betänkande om mänskliga rättigheter som vi diskuterar denna eftermiddag utgör ett oerhört viktigt bidrag, och jag skulle vilja börja med att varmt gratulera Simon Coveney till hans utmärkta arbete, som ännu en gång åskådliggör parlamentets starka engagemang i de mänskliga rättigheterna.
Betänkande innehåller oerhört viktig näring för tanken och många användbara rekommendationer.
Det finns för många för att jag skall kunna svara i detalj på alla de frågor som tas upp, men kommissionen kommer som vanligt att följa upp denna debatt genom att skriftligen svara på varenda en av betänkandets rekommendationer.
Trots detta skulle jag vilja ta tillfället i akt och fästa uppmärksamheten på några särskilda punkter som Simon Coveney tar upp i sitt betänkande.
Jag skulle i synnerhet kort vilja kommentera tre frågor: först det första barns rättigheter, särskilt i väpnade konflikter, för det andra människorättsaktivister och slutligen Internationella brottmålsdomstolen.
När det gäller barns rättigheter gläder det kommissionen att denna punkt betonas i betänkandet.
De senaste åren har Europeiska unionen genomfört en effektiv ram för att integrera barns rättigheter i sin politik och sina program, i samarbete med Unicef, vi har inlett ett särskilt utbildningsprogram om barns rättigheter och i september förra året inrättade vi en interinstitutionell grupp för denna fråga.
Kommissionen spelar en aktiv roll när det gäller att tillämpa Europeiska unionens riktlinjer för barn och väpnade konflikter, som antogs 2003: vi tar regelbundet upp frågan i vår dialog med tredjeländer och företrädare för grupper som arbetar med väpnade konflikter.
Under sitt besök i Sri Lanka i mars hade till exempel kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner tillfälle att särskilt betona vikten av att få bukt med användandet av barn i sådana konflikter.
Kommissionen stödjer en lång rad projekt som behandlar de olika aspekterna av detta problem, och vi har, till följd av en djupgående analys, beslutat att anvisa medel från Europeiskt initiativ för demokrati och mänskliga rättigheter till stöd- och utbildningsprogram i tredjeländer.
Syftet med dessa program och dessa medel är att göra framsteg i tillämpningen av konventionen om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll.
Dessutom skulle jag vilja påpeka att gruppen kommissionsledamöter för mänskliga rättigheter särskilt betonar denna fråga.
Mina kolleger har granskat kommissionens arbete på detta område och håller för närvarande på att överväga det bästa sättet att prioritera denna fråga; en av de möjligheter man överväger är godkännandet av ett meddelande, såsom Simon Coveney föreslår i sitt betänkande.
För det andra skulle jag också vilja hänvisa till människorättsaktivister.
I sitt tal till Förenta nationernas generalförsamling hävdade FN: s högkommissarie för mänskliga rättigheter att människorättsaktivister är våra ögon och öron och att de företräder vårt gemensamma samvete.
De är en nödvändig informationskälla när det gäller de händelser som sker i tredjeländer.
Vi inom Europeiska unionen är därför beroende av dem, av människorättsaktivisterna, för att få uppgifter.
Detta innebär att vi har ett enormt ansvar för att skydda dem; vi måste inrikta oss på att förbättra uppföljningen och informationsutbytet samt i detta avseende ha ett starkt engagemang för Europeiska unionens uppdrag och kommissionens delegationer i världen.
Kommissionen har bestämt sig för att spela en aktiv roll när det gäller att genomföra riktlinjerna för människorättsaktivister.
I vår kampanj prioriteras i detta syfte att ” främja en kultur för mänskliga rättigheter ”, som är en av de fyra nyckelfaktorerna i Europeiskt initiativ för demokrati och mänskliga rättigheter.
Dessutom betonar vi ett särskilt stöd till lokala människorättsorganisationer i tredjeländer.
Programplaneringen för initiativet för i år och nästa år föreskriver att mer än 50 av Europeiska kommissionens delegationer skall genomföra en plan för mikroprojekt som kommer att motsvara mer än 30 procent av den totala budgeten.
Herr talman!
Jag skulle slutligen vilja hänvisa till Internationella brottmålsdomstolen, en institution som är av yttersta betydelse för det internationella främjandet av fred och rättvisa.
Kommissionen anser att domstolen är en av de grundläggande komponenterna för en reglerad internationell ordning.
Tack vare denna domstol vet de som gjort sig skyldiga till brott i stor skala mot mänskligt liv och värdighet att världssamfundet kommer att ställa dem till svars, och vi hoppas alla att detta kommer att minska förekomsten av dessa brott, men på de platser där de äger rum och där nationella system inte vill eller inte kan agera har nu världssamfundet ett kompletterande straffrättsligt system, som upprätthålls med hjälp av domstolen, vilken måste sprida rättvisa på ett objektivt, genomblickbart och effektivt sätt.
Detta är det enda sättet att säkerställa att den uppfattas som en legitim institution och att säkerställa att många andra stater undertecknar Romstadgan, genom vilken domstolen upprättades.
Europeiska unionen anser att det finns tre grundläggande principer som hör samman med domstolen.
För det första principen om domstolens allmängiltighet, och i detta syfte driver vi en kampanj runt om i hela världen för att öka antalet ratificeringar av Romstadgan, och det gläder mig att 77 AVS-länder i mars gemensamt beslutade att inbegripa ett åtagande om att ratificera stadgan i det nya Cotonouavtalet, som snart kommer att undertecknas.
För det andra anser vi att principen om domstolens integritet, som vissa länder har angripit, är grundläggande.
I de bilaterala immunitetsavtalen, som Förenta staterna föreslog, undergrävs till exempel själva konceptet med domstolen.
Kommissionen oroar sig dessutom för det sanktionssystem som Förenta staterna har påtvingat de länder som vägrar att underteckna dessa avtal, och vi fortsätter att uttrycka vår oro om dessa frågor i vår dialog med Förenta staterna.
Den tredje principen för domstolen slutligen är komplementaritet med nationella rättssystem.
Internationell rätt skall inte vara en ersättning för nationell rätt.
Vi stöder därför återuppbyggnaden av rättssystem i de länder där den dömande makten inte har lyckats eller inte har haft viljan att hantera massbrott mot mänskliga rättigheter.
Antagandet av FN: s säkerhetsråds resolution om situationen i Darfur den 31 mars, som för första gången innehåller en hänvisning till Internationella brottmålsdomstolen, inger oss mycket hopp.
Herr talman, mina damer och herrar!
Slutligen kan jag, på kommissionens vägnar, försäkra er om att det stora antalet länder och frågor som tas upp i betänkandet kommer att bli till oerhört stor hjälp när vi snart inleder vårt arbete om Europeiska unionens årliga rapport om mänskliga rättigheter.
Jag skulle därför återigen vilja tacka, på min och kommissionens vägnar, Simon Coveney och Europaparlamentet som helhet för ert utmärkta arbete och ännu en gång påpeka att vi alltid står redo att samarbeta med parlamentet i denna uppgift.
