# ID: svediakorp-gov455238
# author: Nicolas Schmit, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,756
# sentences: 68
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Jag skulle vilja börja med att gratulera Simon Coveney till detta utmärkta betänkande.
Som han just sade innehåller betänkandet en oerhört omfångsrik och mycket komplett bild av situationen för de mänskliga rättigheterna sett ur en mängd olika vinklar.
Mänskliga rättigheter står, mer än någonsin, i centrum av den internationella debatten.
Förenta nationernas kommission för de mänskliga rättigheterna har just avslutat sin 61: a session i Genève.
I mars offentliggjorde FN: s generalsekreterare sin rapport med titeln ” In larger freedom: towards development, security and human rights for all ” [” I större frihet: på väg mot utveckling, säkerhet och mänskliga rättigheter för alla ”].
På ett sätt har han har följaktligen placerat frågan om mänskliga rättigheter i centrum av vår oro för vår världs fridfulla utveckling.
Ni gör något liknande i ert betänkande.
Ni målar upp en bild av situationen för de mänskliga rättigheterna i världen, en obeveklig bild som visar att vi måste fortsätta att bekymra oss för mänskliga rättigheter.
Den uppmanar också till ännu mer bestämda, ännu mer engagerade åtgärder i försvaret av mänskliga rättigheter.
Europeiska unionen har alltid varit ivrig att försvara och främja mänskliga rättigheter; det är en central del av vår utrikespolitik.
Mot bakgrund av globaliseringens utmaningar och samtidigt med hänsyn till den fortgående försämringen av de mänskliga rättigheterna måste Europeiska unionen göra större ansträngningar för att främja och försvara mänskliga rättigheter, först och främst inrikes med regeringarna, men även med det civila samhället, icke-statliga organisationer, nationella parlament och internationella organ.
Något annat som måste stå i centrum av vårt försvar av mänskliga rättigheter är ett engagemang för att lösa konflikter, konflikter som ofta är den faktiska källan till förakt för människan.
Ni fördömer ett antal fall i ert betänkande genom er tragiska granskning av brott mot mänskliga rättigheter i många delar av världen.
I samband med detta anser jag att FN: s generalsekreterares rapport, reformen av FN-systemet, de mänskliga rättigheternas framträdande plats med en länk till FN-reformen samt större respekt för stadgan och förklaringen om mänskliga rättigheter är mycket viktiga.
Jag skulle helt enkelt vilja säga att Europeiska unionen främst är en värdegemenskap, en värdegemenskap som för övrigt är bättre rotad i utkastet till konstitution, särskilt genom stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Denna värdegemenskap som vi eftersträvar kräver av oss att vi försvarar demokratins principer och respekt för mänskliga rättigheter i världen.
Dessa värden är och måste förbli vår vägledning när vi skall välja mellan de redskap som finns tillgängliga för att genomföra vår politik.
Herr Coveney!
Ni förstår att jag inte kan svara i detalj på alla de frågor som lagts fram i ert betänkande eller på alla de oerhört praktiska och ytterst fylliga rubriker som det innehåller.
Jag kommer därför att begränsa mig till några få av de frågor som ni tagit upp, men jag försäkrar er, på rådets vägnar, att våra enheter kommer att fortsätta studera detta dokument och ta hänsyn till de många förslag som ni lägger fram där.
Jag kommer därför att belysa ett antal aspekter vars betydelse berättigar mig till att mer specifikt uppehålla mig vid dem, och jag inleder med ämnet dialog.
Vi försöker att ta upp frågan om mänskliga rättigheter överallt där vi har möjlighet och med alla våra förhandlingspartner.
Det är också därför som mänskliga rättigheter alltid utgör en väsentlig del av varje avtal som vi sluter med våra partner, även om det i huvudsak är ekonomiska avtal.
Vi har på detta sätt inlett en dialog om mänskliga rättigheter med Kina, där vi klargör att mänskliga rättigheter inte är en lyxartikel för rika industriländer, utan något som måste gå hand i hand med ekonomisk utveckling.
Vi har också inlett förhandlingar om mänskliga rättigheter med Ryssland.
Detta är en aspekt av strategin för ” fyra gemensamma samarbetsområden ” som vi hoppas utnyttja vid nästa toppmöte med Ryssland den 10 maj.
En EU-trojka diskuterar också för närvarande metoder för att återuppta dialogen om mänskliga rättigheter med Iran.
Mänskliga rättigheter utgör också en väsentlig del av våra förbindelser med Teheran när det gäller andra viktiga frågor: respekt för mänskliga rättigheter kan egentligen inte avskiljas från de övriga grundläggande frågorna som vi arbetar med.
Det är ett långsiktigt arbete; det vet vi.
Även om det är svårt, för att inte säga omöjligt, att kartlägga de resultat som uppnåtts i dessa dialoger om de mänskliga rättigheterna anser vi att de är nödvändiga redskap för att gå till botten med de mänskliga rättigheternas sak i de olika berörda länderna.
Behovet att finna en gemensam grund med vår förhandlingspartner innebär naturligtvis inte att vi inte behöver göra regelbundna bedömningar av dessa dialoger.
Vårt mål är att förbättra situationen på ort och ställe, och bestämda resultat som respekt för rättsstatsprincipen eller frisläppandet av politiska fångar är tecken på att vi har lyckats med sådana dialoger.
Jag skulle också starkt vilja betona det stöd som vi ger människorättsorganisationer i flera länder, liksom även ni gör i ert betänkande.
Det är oacceptabelt att Europeiska unionens medel som är avsedda och avsatta för människorättsorganisationer i vissa länder skall blockeras av deras regeringar.
Jag anser att parlamentets talman klargjorde detta tydligt under ett besök i ett av dessa länder.
Jag skulle också vilja säga några ord om ett ämne som ligger oss varmt om hjärtat: respekt för mänskliga rättigheter i kampen mot terrorism.
Denna fråga handlar i första hand om moral och därefter om effektivitet.
De som tror att de kan försvaga respekten för mänskliga rättigheter med kampen mot terrorism som förevändning ger på sätt och vis plats åt den fruktansvärda utpressningen från demokratins värsta fiender, terroristerna.
Vi kan inte välja den vägen.
Efter attackerna den 11 september 2001 har terrorism sannerligen blivit en av Europeiska unionens prioriteringsfrågor, men vi har sagt, och vi upprepade det nyligen inför FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna i Genève, att de ansträngningar som har gjorts för att bekämpa terrorismen måste ske med respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.
Dessutom konstaterade rådet den 21 september 2001 att kampen mot terrorism borde vara oskiljaktig från respekten för de grundläggande friheter som vår civilisation grundar sig på.
Vid den senaste sessionen som FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna genomförde i Genève, spelade Europeiska unionen en aktiv roll i förhandlingarna om detta ämne och bidrog till godkännandet av en resolution om respekt för mänskliga rättigheter i kampen mot terrorism.
I denna resolution föreskrivs utnämnandet av en särskild rapportör, och den kommer därmed att bidra till att stärka skyddet för mänskliga rättigheter i kampen mot terrorism.
Det samarbete som ni hänvisar till i ert betänkande, mellan den särskilde representanten för mänskliga rättigheter, som nyligen utnämndes av rådets generalsekreterare / den höge representanten för GUSP, och EU: s samordnare för kampen mot terrorism stämmer helt med vår politik i frågan, och vi är ivriga att utveckla det.
Jag skulle vilja nämna några andra frågor som ni fäster stor vikt vid.
För det första barns rättigheter.
Vi talar alltid om människans rättigheter, men vi borde, som en prioriteringsfråga, uppmärksamma den ofta olyckliga situationen för barn som faller offer för konflikter, men också för fattigdom.
Jag anser att Europeiska unionen har en särskild roll att spela här, och vi skall se hur vi kan trappa upp vår verksamhet när det gäller att stödja barns rättigheter.
I samband med detta skulle jag också vilja påpeka att utkastet till konstitution innehåller en uttrycklig hänvisning till skyddet av barns rättigheter.
Jag anser att vi borde utvidga våra aktiviteter till att omfatta detta mål, på nivån för vårt utvecklingsstöd och mot bakgrund av millennieutvecklingsmålen.
Sedan har vi också frågan om kvinnors rättigheter, kvinnor som faller offer för konflikter, och frågan om att stärka Europeiska unionens åtgärder för att förhindra alla former av handel med människor, en handel där kvinnor och barn i allmänhet drabbas svårast.
Detta är ett område där Europeiska unionen måste trappa upp sina åtgärder.
Jag skulle också vilja ta detta tillfälle i akt för att understryka informationsfriheten och rätten till information.
Ert parlament har gjort mycket för att stödja denna rättighet.
Journalister blir ofta fängslade, torterade, trakasserade på alla möjliga sätt och vis, och nu för tiden tagna som gisslan.
Detta är ett bra tillfälle att ägna de journalister som har hållits som gisslan i Irak i över 100 dagar en tanke.
En annan fråga som ni tar upp i ert betänkande är den framtida byrån för grundläggande rättigheter, och risken för dubblering som kan bli resultatet av att många organ arbetar med mänskliga rättigheter.
År 2003 beslutade vi att ämbetsområdet för Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet borde granskas, och att vi borde överväga att omvandla det till en byrå.
Sedan gav sig kommissionen in på ett storskaligt offentligt samråd.
Det mycket stora antalet individer och organisationer som uttryckte sina idéer om övervakningscentrumets framtida roll och dess omvandling till en byrå för grundläggande friheter och mänskliga rättigheter visar tydligt i vilken omfattning som medborgarna känner att de påverkas av frågor om mänskliga rättigheter.
Vi kan bara välkomna detta.
Enligt detta samråd började kommissionen att skriva ett utkast till ett förslag om en förordning som skall grundas på många av de mottagna idéerna.
Detta förslag kommer sedan att bedömas i enlighet med det normala förfarandet.
Även om det därför är förhastat att diskutera denna byrå här skulle jag ändå, med tanke på uppgiftens storlek, vilja betona att det aldrig kan bli för många av oss som är sysselsatta med att skydda och försvara mänskliga rättigheter.
Vi är medvetna om problemen, och vi avser att förstärka samarbetet mellan de olika berörda organen.
Vårt mål är att förstärka alla de instrument och organ som sköter mänskliga rättigheter genom samarbete och i samordning, så att våra åtgärder blir effektiva samtidigt som vi undviker dubblering, eftersom detta skulle vara ett oansvarigt slöseri med våra medel.
