# ID: svediakorp-gov455237
# author: Simon Coveney (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 995
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag välkomnar det faktum att rådet och kommissionen närvarar.
De är här för att lyssna på våra överläggningar om ett viktigt betänkande.
Det har varit en fascinerande och utmanande erfarenhet för mig att framställa årsrapporten om de mänskliga rättigheterna 2004 och EU: s politik på detta område.
Det är mitt första betänkande i parlamentet, och det gladde mig att få ansvara för något så betydande.
Det var en ära för mitt parti att tilldelas rollen som föredragande.
Rubriken är mycket omfångsrik, och själva betänkandet motsvarar på samma sätt oerhört många frågor och enormt många länder.
I detta betänkande, där vi belyser brott mot mänskliga rättigheter, behandlas sjuttio länder.
I betänkandet tas 70 olika länder och åtta tematiska frågor upp.
Därför var jag från början fast besluten att ge betänkandet en mycket snäv struktur, så att människor som intresserar sig för olika frågor om mänskliga rättigheter och teman för olika länder snabbt och effektivt skulle kunna lotsa sig igenom det, i motsats till ett längre betänkande utan rubriker, som kräver att människor läser en tredjedel, halva eller hela betänkandet för att finna det område som intresserar dem.
Förberedelseprocessen har varit noggrann.
Vi debatterade detta betänkande i underutskottet för mänskliga rättigheter den 23 november 2004, och återigen den 31 januari 2005 samt den 17 mars – Sankt Patricks dag – 2005.
Hela utskottet för utrikesfrågor har också haft mycket tid att diskutera och bidra till detta betänkande.
Det gjorde utskottet den 17 januari, den 16 mars och återigen den 29 mars.
Processen har därför varit grundlig.
Det faktum att grupperna har samrått, i synnerhet skuggföredragandena, har varit konstruktivt och positivt, och jag skulle vilja tacka mina kolleger i de övriga grupperna för detta förfarande.
Jag klargjorde ända från början att jag ville att detta betänkande inte bara skulle återspegla en enskild grupps farhågor, utan oron hos parlamentet som en helhet.
Jag hoppas att vi har uppnått detta, och att det kommer att återspeglas genom ett starkt ställningstagande för betänkandet i morgon.
Jag har ingen anledning att tro något annat.
Låt oss nu komma till den riktiga frågan: vad har allt detta arbete handlat om?
Vilka användbara syften kan detta betänkande tjäna nu och i framtiden?
Låt mig tala om vad jag anser att betänkandet huvudsakligen kan bidra till.
För det första, och kanske allra viktigast, måste parlamentets program fastställas på grundval av detta betänkande, och det måste fungera som en vägledning för parlamentet då det försöker att påverka både kommissionen och rådet när det gäller vilken riktning de borde välja för tematiska frågor och den prioritet som Europeiska unionen ger mänskliga rättigheter.
Den första tematiska frågan är en svår politisk fråga.
Den berör mänskliga rättigheter och kampen mot terrorism, som på många sätt verkar vara en motsägelse.
Vi lever dock i en modern värld, där det finns ett faktiskt terrorhot, både mot EU och mot övriga delar av världen, som Europeiska unionen måste ta ställning till.
Samtidigt måste vi vara uppriktiga mot våra värderingar angående mänskliga rättigheter och försöka finna rätt balans.
Jag skulle särskilt vilja uppmuntra rådet att titta noggrant på den första tematiska frågan.
Jag anser att det i betänkandet görs ett balanserat försök att svara på denna svåra politiska fråga.
Den andra tematiska frågan gäller barns rättigheter.
En hel del lobbyverksamhet bedrevs mot mig i denna fråga, och vi ägnade den mycket uppmärksamhet.
Det finns en stark känsla av att Europeiska unionen inte har svarat uttömmande och skulle kunna förbättra sin politik på detta område.
I betänkandet uppmanas därför kommissionen att, så snart som möjligt, lägga fram ett utförligt meddelande om barns rättigheter, som kopplar frågan till EU: s utvecklingspolitik.
Det tredje området handlar om den inverkan som konfliktsituationer har på kvinnor och barn, som gång på gång får tragiska följder.
Här behandlas frågor som exempelvis våldtäkt som ett medel i krigföringen.
Många tusen kvinnor har utnyttjats på de mest fruktansvärda sätt vid konfliktsituationer, som ett medel i krigföringen.
Man tar även upp frågan om barnsoldater.
Tyvärr finns det fortfarande tiotusentals barn som har AK-47: or i händerna, och som sänds ut i krig för att döda andra människor.
Det berör vilka psykologiska effekter detta får på dessa barn när de blir äldre.
Jag skall kort hänvisa till Europeiska unionens svar på detta.
Nästa avsnitt handlar om dödsstraff, ett område där Europeiska unionen har haft en hel del framgångar när det gäller att påverka grannar med hjälp av grannskapspolitiken, och det har lett till ett moratorium för dödsstraffet i många länder.
Vi arbetar faktiskt mot att uppnå ett förbud mot det.
I betänkandet behandlas också handel med människor, den internationella företagsamhetens roll och dess ansvar på området mänskliga rättigheter samt, det kanske allra viktigaste, frågan om straffrihet och Internationella brottmålsdomstolens (ICC) roll, som förtjänar Europeiska unionens stöd.
Det är min övertygelse att straffrihet är den enskilt största bidragande faktorn till att brott mot mänskliga rättigheter fortfarande begås i många delar av utvecklingsvärlden, eftersom människor inte tror att de kommer att straffas eller hållas ansvariga för de hemska gärningar som de antingen sanktionerar eller själva utför.
I detta betänkande kommer ett starkt stöd för ICC till uttryck.
Europeiska unionen uppmanas också starkt i betänkandet att övertala inflytelserika länder som Förenta staterna att stödja ICC.
I betänkandet behandlas även många enskilda länder.
Jag har inspirerats av det växande inflytandet som Europeiska unionen uppenbarligen utövar på många länder i världen.
Många ambassadörer och företrädare från olika länder har kommit till mig med frågor …
