# ID: svediakorp-gov455211
# author: Romeva i Rueda (Verts/ALE ) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 386
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Den resolution vi lägger fram och röstar om i dag gäller den allt större försämringen av den humanitära situation i de västsahariska lägren.
Vi talar om ett åtagande från den parlamentsdelegation som besökte lägret för några veckor sedan, vilket vi nu uppfyller.
Biståndet håller på att ta slut och vi måste reagera snabbt på den här situationen.
Vi måste dock även vara mycket medvetna om att den humanitära frågan skymmer ett verkligt problem, ett politiskt sådant.
Humanitär hjälp behövs eftersom västsaharierna tvingas leva i läger, långt hemifrån, och under sådana förhållanden inte kan leva normala liv.
Efter 30 år utan lösning på konflikten börjar tålamodet ta slut i lägren.
En del röster höjs till och med för återgång till väpnade metoder om situationen inte blir löst snart.
Det här är väldigt oroande och Europeiska unionen kan inte blunda för detta faktum.
Det som är mest oroande är dock att den lösning som lagts fram existerar och kallas för Bakerplanen II.
Det är en bristfällig plan, visst, men det är en plan som västsaharierna har godtagit och de har gjort rejäla avkall på en del av sina ställningstaganden.
Trots det vägrar den andra parten, Marocko, att underteckna den.
EU vänder sig till Spanien och den spanska regeringen måste därför leda processen att lösa den här konflikten.
Vi får inte glömma att den västsahariska befolkningen befinner sig i lägren i dag till följd av en ofullständig avkolonisering och den mest skyldiga i det här sammanhanget är den spanska regeringen.
Jag vill därför uppmana president Rodríguez Zapatero att låta Spanien spela den sorts roll som Portugal spelar när det gäller Timor.
Efter 30 år av ignorerande, av stillatigande och av brutna löften har det blivit dags för världen i allmänhet och EU i synnerhet att sluta blunda för problemet och se det i vitögat.
Det är dags att uppfylla västsahariernas begäran om en folkomröstning om självbestämmande i Västsahara, i enlighet med internationell lagstiftning och FN-stadgan.
Avslutningsvis vill jag även uttrycka min solidaritet med den marockanska journalisten Alí Lmrabet som orättvist dömdes för förtal efter att han uppgett att de som bor i lägren inte är fångar utan flyktingar.
