# ID: svediakorp-gov455144
# author: Borg, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,431
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill börja med att tacka föredragandena för deras hårda och konstruktiva arbete.
Jag vill också tacka Varela Suanzes-Carpegna för hans goda arbete med kummelplanen.
När det gäller förslaget till rådets förordning om fastställande av återhämtningsåtgärder för bestånden av sydkummel och havskräfta i Kantabriska sjön och väster om Iberiska halvön och om ändring av förordning (EG) nr 850 / 98, kan jag helt hålla med om 14 av de 26 ändringsförslag som har tagits upp av fiskeriutskottet.
Det gäller ändringsförslag 2, 4, 10 till en del, 11, 12, 13, 14, 18, 19, 20, 21, 22, 23 och 26.
Det är riktigt att ta bort de föråldrade förslagen om förvaltning enligt kilowattdagar, att anpassa minimikvantiteterna när det gäller kontrollsystemet i enlighet med åtgärderna som har bestämts för 2005, att fastställa toleransmarginaler och omräkningskoefficienter som stämmer överens med dem som finns i återhämtningsplanen för nordlig kummel, och jag är för att ta bort föråldrade bestämmelser om meddelanden om fiskeansträngning.
En fiskedödlighet på 0,27 är acceptabel eftersom den ligger i linje med den genomförandeplan från världstoppmötet om hållbar utveckling som antogs i Johannesburg 2002.
Jag håller också med om att det är riktigt att man i en återhämtningsplan bör räkna med en återhämtning som sker på mindre än fem år.
Även om uppskattningar av biomassan för fiskbestånd är osäkra kan observationer som visar att beståndets storlek ligger över försiktighetsnivån två år i rad tolkas som en signal för att det är dags att gå från en återhämtningsfas till en långsiktig förvaltningsplan.
När det gäller ändringsförslag 10 kan vi därför acceptera kravet på att uppnå 35 000 ton, men inte kravet på att återhämtningen senareläggs tio år eller skrivningen ” inom en tillräcklig tidsperiod ”.
Ett sådant tillvägagångssätt strider mot FAO: s uppförandekod.
Vi fastställer inte planernas varaktighet; vi ställer upp ett mål och uppskattar den ungefärliga tid det kommer att ta att uppnå det.
Jag kan inte gå med på ändringsförslagen 15 och 16 eftersom tioprocentsgränsen för ändringar av totala tillåtna fångstmängder (TAC) är för snäv för att kunna anpassas till verkliga förhållanden.
I enlighet med yttrandet från Rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk bör siffran bibehållas på 15 procent i stället för 10 procent, men gränsen på 15 procent kan tillämpas under planens första år.
Jag stöder principerna bakom ändringsförslag 17, och jag kan gå med på punkt 1 och 2 i det ändringsförslaget om utformningen ändras så att den innebär ett åtagande för både rådet och kommissionen, och om det anges att de åtgärder som anges i bilaga IVb till förordning (EG) nr 27 / 2005 skall bibehållas på ett sätt som är jämförbart med återhämtningsplanen för torsk.
Av dessa skäl kan jag inte stödja ändringsförslag 27.
När det gäller punkterna 3 och 4 i ändringsförslag 17, samt ändringsförslagen 3, 28 och 30, bör statligt stöd beslutas inom ramen för Fonden för fiskets utveckling och Europeiska fiskerifonden, så att jämförbara ekonomiska resurser ställs till förfogande för alla fiskare som hamnar i liknande situationer.
När det gäller beståndet av tunga, vilket jag kommer att komma till senare, är det lämpligt att ha ett förfarande med interimsöversyner, men dessa måste genomföras med rimliga intervall.
Jag kan stödja ändringsförslag 25, under förutsättning att granskningsperioden förlängs till fyra år i stället för två år.
Jag kan inte stödja försök att återskapa beståndets storlek år för år, på grund av de störningar detta troligen skulle innebära för industrin, och jag kan inte stödja ändringsförslag 5.
Efter ingående samråd med mina tjänstemän och med tjänstemän och företrädare för fiskesektorn i medlemsstaterna kan jag gå med på en viss ändring av antalet områden med fiskeförbud och storleken på dessa.
Att däremot helt ta bort alla hänvisningar till fiskeförbud, som i ändringsförslagen 6, 7, och 24, är inte förenligt med en försiktig förvaltning i detta skede.
Förvaltningen av kummel och havskräfta i Cádizbukten är en viktig fråga med tanke på den stora andelen kummelyngel i det området.
Enligt försiktighetsprincipen är den stora osäkerheten i detta område inget skäl för att vara mindre försiktig, så jag kan inte stödja ändringsförslagen 1, 8, eller 9, som skulle utesluta detta område.
Däremot håller jag med om att åtgärderna för Cádizbukten kanske måste se annorlunda ut.
Jag kan inte gå med ändringsförslag 30.
Kapaciteten måste hanteras på så sätt att den är i balans med fiskbeståndens produktivitet.
Om fiskeansträngningen eller kapaciteten, eller bådadera, tilläts öka igen efter att bestånden hade återhämtat sig skulle resultatet bli en minskning av bestånden och den mängd fisk som är tillgänglig för industrin.
Detta skulle inte bidra till att nå målet med ett hållbart utnyttjande.
Jag övergår nu till Philippe Morillons betänkande.
Det gläder mig att säga att jag helt håller med om ändringsförslagen 7, 16, 17, 18 19, 20, 21 och 22.
Det är helt på sin plats att ta bort avsnittet om förvaltningen av ansträngningen enligt kilowattdagar och att tillämpa kontrollåtgärder enbart på fångster över 100 kg i stället för 50 kg.
Jag håller med om att bestämmelsen om toleransmarginal i loggböcker bör vara densamma som redan antagits för nordkummel.
Jag håller också med om att variationerna av totala tillåtna fångstmängder (TAC) rent generellt bör begränsas till max 15 procent för dessa bestånd.
Även om systemet med kilowattdagar har tagits bort från förslaget kommer det att behövas alternativa åtgärder för förvaltningen av ansträngningen.
När det gäller tunga i västra delen av Engelska kanalen bör dessa baseras på de åtgärder som redan har införts enligt bilaga IVc till förordningen om totala tillåtna fångstmängder och kvoter.
Det biologiska tillståndet för tunga i Biscayabukten är uppenbarligen bättre än vad man tidigare hade trott, och det är lämpligt att tillämpa en förvaltningsplan för detta bestånd, i stället för en återhämtningsplan.
Därför kan jag gå med på innehållet i ändringsförslagen 1, 2, 3, 4, 9, 10, 12 och 13, men bara i den mån det handlar om tunga i Biscayabukten.
De biologiska förhållandena som råder för tunga i västra delen av Engelska kanalen är tillräckligt allvarliga för att bestämmelser om en återhämtningsplan skall tillämpas för det beståndet.
Jag stöder också idén om en mekanism för interimsrapporter som diskuteras i ändringsförslag 11, som jag nämnde när jag diskuterade sydkummel och havskräfta.
Vi måste dock ge planen tid för att få effekt innan det är värt att göra en översyn, så ett fyraårsintervall vore lämpligt här, vilket är en tidsram som liknar den som används för interimsöversynerna av långsiktiga åtgärder som har överenskommits för de norra bestånden som delas med Norge.
Jag kan också godta idén om att fastställa ett mål för fiskedödligheten för tunga i Biscayabukten, enligt ändringsförslag 15.
Vi måste dock beakta de vetenskapliga rekommendationer som kommer att ges av Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) i juni, och jag kommer att vänta med att ta ställning till vilken siffra som är korrekt tills jag har sett den rapporten.
Jag kan dock inte gå med på idén att fastställa totala tillåtna fångstmängder i enlighet med en årlig ökning av mängden lekmogen fisk i havet.
De vetenskapliga rekommendationerna är helt enkelt inte tillräckligt precisa för att tillåta ett sådant tillvägagångssätt och jag är rädd att resultatet skulle bli en omotiverad och överdrivet nyckfull anpassning av totala tillåtna fångstmängder.
Fiskesektorn behöver mer stabilitet än denna metod kan ge.
Därför kan jag inte stödja ändringsförslagen 8 och 14.
Jag ser rättsliga problem med vissa ändringsförslag.
Ändringsförslag 5 strider mot kraven i den sista meningen i artikel 5.2 i förordning (EG) nr 2371 / 2002 och den sista meningen i artikel 6.2 i samma förordning.
Och även om regionala rådgivande nämnder i förekommande fall bör bli konsulterade när en ny lagstiftning utarbetas, är det medlemsstaternas ansvar att se till att förordningar genomförs.
Av detta tekniska skäl kan jag inte stödja ändringsförslagen 5 och 6.
Vi har däremot verkligen ingenting emot att medlemsstaternas myndigheter frivilligt konsulterar regionala rådgivande nämnder när det gäller sådana planer.
