# ID: svediakorp-gov455090
# author: Fjellner (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 393
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Som vi har hört här idag så finns det flera exempel på att det fortfarande är lättare för en hammare att korsa Östersjön än det t.ex. är för en snickare att följa med och slå i spiken.
Därför gläder jag mig åt det förslag till tjänstedirektiv som gör att vi snart kan tala om fyra friheter – fri rörlighet för varor, tjänster, människor kapital – och inte som idag bara tre.
I dagens fördrag är dock flera av de saker som t.ex. pågår i mitt eget hemland Sverige, med statligt sanktionerad och uttalad diskriminering mot människor från de nya medlemsländerna helt oacceptabla.
Låt mig ge ett mycket kort men väldigt skrämmande och tyvärr långt ifrån unikt exempel på hur fackföreningar och myndigheter tillsammans nekar EU: s nya medlemmar tillträde på den inre marknaden.
Det svenska fallet började med att en kommun skulle bygga en skola, och som konsekvens av att de följde de europeiska reglerna för offentlig upphandling anlitades ett lettiskt byggföretag (LP-Bygg).
Snart var byggfacket där och blockerade arbetsplatsen, stoppade arbetet, bar skyltar och skanderade ” ”.
Man hävdade att skälet var att det lettiska företaget var skyldigt att teckna just ett kollektivavtal och att det lettiska, trots att det betalade bättre än det svenska, inte var giltigt.
Man hade bestämt sig: letterna skulle ut.
Företaget vände sig till myndigheterna och Arbetsmarknadsdomstolen, som facket sitter med i, tog självklart ställning till förmån förfackföreningsrörelsen.
Vår arbetsmarknadsminister, som själv har varit chef i fackföreningsrörelsen nyligen, tog också ställning för fackföreningsrörelsen.
Det är i sådana stunder jag skäms över att vara svensk.
För exakt en vecka sedan tvingades det lettiska företaget i konkurs.
Resultatet är att vi har skolbarn utan skola, skattebetalare med extra pålagor och arbetslösa letter.
Allt för att privilegiesamhället på den svenska arbetsmarknaden skall fortsätta att fungera.
Stärkt av sina framgångar driver nu facket med stöd av regeringen en kampanj runt om i landet för att kräva att människor som inte ” ser riktigt svenska ut skall bära tydliga ID-brickor ”.
Detta är oacceptabelt och jag undrar vad avser kommissionen att göra för att sätta stopp för denna rasism och protektionism som härjar i Europa.
