# ID: svediakorp-gov455082
# author: Grabowski, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 807
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
När det gäller de ekonomiskt svagare länderna som Spanien, Portugal, Grekland och Irland som anslöts senare till unionen, antog unionen en konsekvent politik som uppmuntrade till utveckling av entreprenörskap och konkurrensförmåga.
En del av denna politik medförde att tillträdet till EU: s marknad underlättades, vilket ledde till en ökning i handelsbalansen för ifrågavarande länder.
Det var en av nyckelfaktorerna för den snabba ökningen av arbetstillfällen, skatteintäkter för länderna, investeringar och, som ett resultat av detta, en snabb ekonomisk utveckling.
Ett enklare tillträde till gemenskapens marknader tillät de mindre utvecklade länderna att avsevärt minska gapet mellan sig själva och de mer utvecklade länderna.
Jag frågar er, mina damer och herrar: fick de tidigare kommunistländerna som ville ansluta sig till Europeiska unionen samma möjligheter?
Svaret är att det fick de inte.
I stället för att visa solidaritet och ge stöd, utnyttjade unionen sin egen styrka och sitt stora övertag.
Den drog också fördelar av ledarnas undergivenhet och korruption och försenade anslutningen för att kunna pressa fram ytterligare eftergifter.
Det tydligaste exemplet på ovannämnda politik var den negativa handelsbalansen mellan Polen och Europeiska unionen, som belöpte sig på mer än 10 miljarder euro per år.
De nya arbetstillfällena och vinsterna skapades i EU, inte i Polen, men det var Polen som fick lida av ökad arbetslöshet och fattigdom.
Vad innebar det för de polska företagen att de öppnade sin marknad för EU-företag?
Vad betydde anslutningen till EU för dem?
För det första innebar den orättvis konkurrens från företag med tekniska och ekonomiska fördelar.
För det andra betydde den att polska företag, banker och finansinstitut köptes upp för en ringa penning av EU-koncerner.
Ofta betalade de utländska koncernerna varken skatt eller investerade i Polen.
Det som var ännu värre var att de förde ut sina vinster ur landet.
För det tredje betydde det att polackerna måste göra stora uppoffringar för att modernisera sina företag och bära de avsevärda kostnader det innebar att uppfylla unionens krav, normer och förordningar.
För det fjärde betydde det att de fick samtycka till kostsamma och besvärliga byråkratiska och administrativa förfaranden och också till skattesystem som gjorde de polska företagen mindre konkurrenskraftiga och ökade arbetskostnaderna.
Mervärdesskatten är ett exempel på detta.
För det femte innebar det att samtycka till de kvoter, begränsningar och restriktioner i produktionen som ålades dem av unionen, antingen i förhållandevis konkurrenskraftiga och moderna sektorer, exempelvis den polska varvsindustrin, eller i sektorer som tillverkade högkvalitativa produkter, till exempel livsmedelsindustrin.
Nästan ett år har gått sedan Polen blev medlem av Europeiska unionen, och det har visat sig att polska företag, trots alla begränsningar och svårigheter som lagts i deras väg, har lyckats bli konkurrenskraftiga, exportera och arbeta bättre.
Detta gäller också för individerna.
Reaktionen bland regeringar och lokala förvaltningar i medlemsstaterna har blivit att tillgripa andra åtgärder för att begränsa polska företags tillträde till marknaderna i EU.
Exempel på sådana åtgärder är bestämmelserna om tillhandahållandet av tjänster, vilket är den marknadssektor som står för 70 procent av BNP, samtidigt som den skapar praktiskt taget 100 procent av alla nya arbetstillfällen.
De begränsningar som ålagts polska företag och deras anställda arbetstagare inom byggnadsindustrin är ett annat exempel.
För att göra saker och ting ännu värre genomförs dessa restriktiva villkor av övernitiska lokala tjänstemän.
Man skulle kunna skriva en bok om den förföljelse som polska företag får utstå.
Klagomål som inges till de lokala myndigheterna följs inte upp.
Det kommer inte som någon överraskning när man får veta att samma övernitiska tjänstemän aldrig engagerar sig i några fall där polska arbetstagare är underbetalda eller olagligt anställda, eller när de innehar oattraktiva jobb.
Vad är egentligen Europeiska unionen, och vad syftar den till?
Var alla dessa slagord om solidaritet, om att undanröja skillnader, om påskyndad utveckling och om den gemensamma marknaden bara tomt prat?
Polen och de andra tidigare kommuniststaterna kan inte längre ge upp mer till Europeiska unionen.
De har gett allt de kunde.
De polska entreprenörerna kommer därför att ta parti för sitt land, och vi, de polska ledamöterna i parlamentet, kommer att stå skuldra vid skuldra med dem.
Vi väntar på snabba och bestämda beslut för att undanröja fall av diskriminering och orsaken till dem.
Våra krav är inte orimliga.
Allt vi vill ha är jämlika villkor och rättvisa spelregler för alla.
Vi kommer att slåss tills vi vinner målet, även om det betyder slutet för Europeiska unionen!
