# ID: svediakorp-gov455062
# author: Lipietz (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 413
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag företräder min kollega Hélène Flautre.
Jag har följt detta ärende tillsammans med henne i fem år.
Jag anser att Harlem Désirs inlägg beskrev det verkliga problemet.
För flera år sedan sade jag till den tidigare kommissionsledamoten Monti att den dag skulle komma när den huvudsakliga uppgiften för Generaldirektoratet för konkurrens skulle bli att inte i första hand avslå stöd, utan att se efter om stödet användes på rätt sätt.
Vad ger ett land rätt att bevilja statligt stöd trots att man klart överträder artikel 87 i fördraget?
Det hänger samman med att EU anser att detta ligger i unionens intresse eftersom oersättliga arbetstillfällen skulle försvinna om stödet avslogs.
En källa till sakkunskap och arbetstillfällen som ligger både i EU: s och i dess medborgares och konsumenters intresse skulle försvinna.
Förståndigt nog beviljade Generaldirektoratet för konkurrens och kommissionen detta stöd till Alstom för ett år sedan.
Det var inte så att man gav efter för påtryckningar från den franska regeringen.
Det handlade om att uttrycka en åsikt om att det var lönande för en stat att bevilja företaget stöd, i enlighet med Alstoms förslag om hur man skulle fortsätta.
Det var bra för hela EU.
Om denna bedömning var riktig för ett år sedan, så är den riktig också i dag.
Men Alstom bevisar nu att företaget, när det begärde statligt stöd, inte alls försökte behålla tillgången på ren teknik i Europa, och det försökte inte bidra till målet med full sysselsättning i EU.
Företaget försökte helt enkelt få statligt stöd i enlighet med principen om privatisering av vinsten och nationalisering av förlusten.
Detta är något som varken partierna till vänster eller höger i EU kan godta.
Jag anser därför att vi här har ett typexempel som kommissionen bör bygga sin politik på.
Om den ganska omfattande förteckningen över när statligt stöd har beviljats – det finns ett dussintal fall i artikel 87, vilket också är fastslaget i konstitutionen – verkligen så att säga utgör grunden för EU: s industripolitik, så är det nu dags att bevisa det.
Kommissionen måste uppge om det stöd som beviljades för ett år sedan enbart tjänade till att utverka frihet åt Alstomgruppens aktieägare, eller om det verkligen gagnade människorna i EU och deras framtid, och i synnerhet om det överensstämde med Kyotoprotokollet.
