# ID: svediakorp-gov454989
# author: Van Orden (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 380
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Om man anser att EU bör utvecklas till ett slags integrerad europeisk stat är det både logiskt och nödvändigt att den bör ha en egen valuta, en egen polismyndighet och eget rättssystem, en egen diplomatisk representation, en egen armé och försvarsbudget och resten av hela den uppsättning som krävs för en stat och som finns samlad under en konstitutions rättsliga ram.
De två betänkanden som vi behandlar i dag hämtar sin inspiration från precis denna impuls.
Jag måste säga att de brittiska konservativa har en något annan syn.
Vi är helt emot ett främjande av en europeisk politisk integrering.
Vi skulle i själva verket vilja frigöra och repatriera mycket av den överdrivna makt som Bryssel har ackumulerat.
Därför är det inte överraskande att vi är emot själva idén om en europeisk konstitution och dess detaljerade beståndsdelar.
Dessa betänkanden fokuseras särskilt på säkerhets- och försvarspolitiken.
De syftar till att stärka EU: s militära meriter genom att förvränga NATO: s karaktär och roll för att sedan spela ut organisationen och helt i onödan kopiera dess strukturer.
Man försöker också att ersätta nationerna som aktörer i de transatlantiska säkerhetsförbindelserna eftersom man tror sig ha monopol på sina möjligheter och samtycker till malplacerade idéer om att låta socialpolitiken styra över våra väpnade styrkor.
Jag anser inte att de europeiska nationerna bör har strategiska säkerhetsintressen som skiljer sig ifrån dem som deras transatlantiska och andra allierade har.
Det kan finnas tider då européerna bör ta det främsta ansvaret för tillhandahållandet av militära styrkor i den egna regionen.
Detta är precis vad som har hänt under de senaste tio åren eller mer i före detta Jugoslavien.
Det är bara ett trick att låta påskina att EUFOR: s militära verksamhet i Bosnien i grund och botten skiljer sig från den som var där tidigare.
Av de 7 000 trupper i NATO: s SFOR var över 6 000 från Europa.
Därför är det oärligt att låtsas att EU bidrar till höjd säkerhet när de flesta medlemsstaterna snarare skär ned på än ökar sina försvarsutgifter och när EU själv bara kopierar den mycket framgångsrika organisationen NATO: s planering, beslutsfattande och kontrollsystem.
