# ID: svediakorp-gov454982
# author: Czarnecki, Ryszard (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 289
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Som skeptikerna hävdar är unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik kanske inte någon egentlig politik, men den ser utan tvekan långt bättre ut på papperet än i verkligheten.
Om vi i likhet med resolutionsförslagets upphovsmän ser till opinionsundersökningar för att utröna viljan att genomföra denna politik ter sig dess framtid högst osäker.
Om de 60 procent av unionsmedborgarna som stöder den gemensamma utrikespolitiken i framtiden minskar till 45 procent och det 70-procentiga stödet för den gemensamma försvarspolitiken minskar till låt säga 47 procent, skulle vi då plötsligt överge denna idé?
Vi bör akta oss för att förlita oss på opinionsundersökningar.
Parlamentet är splittrat i frågan om graden av stöd för tanken på en gemensam säkerhetspolitik och en gemensam utrikespolitik.
Vi måste inse detta faktum.
Likväl är vi alla överens om ett antal frågor.
Den första är att islamisk terrorism är ett verkligt hot.
Den andra är att militära åtgärder aldrig kan vara det första handlingsalternativet för att hantera vissa problem.
Den tredje är att vi noga måste följa den gemensamma EU-styrkans verksamhet i Bosnien och Hercegovina.
Unionen har tidigare åtagit sig Concordia-uppdraget i Makedonien, det är sant, men detta var förhållandevis litet, och det har även de polisinsatser varit som vi har medverkat i, till exempel i Bosnien och Hercegovina eller mer nyligen i Afrika.
Slutligen kan vi med en röst säga att rådet måste rätta sig efter artikel 21 i Fördraget om Europeiska unionen när det gäller samråd om de viktigaste utrikespolitiska åtgärderna under det kommande året.
Det är inte fråga om att rådet skall behaga lämna informationen.
Rådet är faktiskt skyldigt att göra så.
