# ID: svediakorp-gov454978
# author: D'Alema (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 425
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill ansluta mig till många av mina kolleger i parlamentet och tacka föredragandena för två viktiga betänkanden där de lägger fram en grundlig översikt över Europas utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik och de framsteg som gjorts och föreslår mycket övertygande riktlinjer för att Europa skall få en effektiv närvaro som global aktör på världsscenen.
Konstitutionsfördraget kan stärka Europas roll via ett nyskapande som kommer att leda till närmare integrering och samarbete, och just nu anser jag att det är riktigt att stärka det samarbete som de nämner mellan parlamentet, kommissionen och rådet.
Europas centrala mål är att främja effektiv multilateralism, vilket betyder att skapa säkerhet och också att stärka demokratin, de mänskliga rättigheterna och möjligheterna till utveckling och tillväxt.
Kort sagt betyder det att kontrollera globaliseringen genom att prioritera politiska, civila och ekonomiska metoder men inte utesluta militära medel som en sista utväg, och därför bevara möjligheten att använda våld vid rimliga omständigheter.
För att legitimiteten skall kunna upprätthållas måste dock auktoriteten i FN-systemet återställas, som så riktigt påpekas i Brokbetänkandet.
Denna auktoritet har skakats om och försvagats delvis genom teorin om förebyggande och ensidigt krig och dess omsättning i praktiken.
Europa har inget annat val än att fördöma denna teori och praktik, och jag menar att man vid återupptagandet av samarbetet mellan Europa och Förenta staterna måste ta hänsyn till denna princip.
I detta sammanhang tycker jag att det finns ett stort värde i det krav som ställts av många ledamöter – och även av kommissionsledamot Ferrero-Waldner – på att Europa skall ha en plats i FN, eftersom det skulle innebära en kvalitativ förbättring av förbindelserna mellan Europeiska unionen och FN.
Jag skulle vilja understryka en prioritering i detta sammanhang, och det är den israelisk-palestinska konflikten och krisen i Mellanöstern.
Vi har helt riktigt pekat på de nya möjligheterna och förhoppningarna.
Det finns dock en sak som oroar mig.
Mötet mellan George W. Bush och Ariel Sharon avslöjade en ganska skarp meningsskiljaktighet om Israels politik för att utvidga bosättningarna, som i praktiken innebär annektering av östra Jerusalem och en del av Västbanken.
Om denna politik skulle fortsätta skulle allt hopp om fred snart omintetgöras.
Om till och med den amerikanska administrationen nu ger uttryck för kritik måste Europa också göra det, klart och tydligt, för att förhindra beslut som skulle kunna äventyra hoppet om fred och avspänning.
