# ID: svediakorp-gov454969
# author: von Wogau, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 691
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill börja med att varmt tacka Helmut Kuhne för hans vittomfattande betänkande.
Jag ser det som ytterst viktigt att parlamentets linje för denna säkerhetsstrategi stöds av fyra stora politiska familjer i parlamentet, nämligen De Gröna, Socialdemokraterna, Liberalerna och den grupp som jag tillhör, vilket skulle ge oss en ställning som varit otänkbar för tio år sedan.
I betänkandet diskuteras den säkerhetsstrategi som utformats av Javier Solana, och parlamentet instämmer i hans syn på hoten.
De tre största är utan tvekan terrorism, massförstörelsevapen och konflikter mellan våra grannar som får direkta effekter i Europeiska unionen på grund av flyktingströmmar som direkt påverkar medborgarna.
Vad som enligt min mening inte finns med i hans analys, och inte heller i många andras analyser, är inrikessäkerhet, vilket normalt är det centrala i all försvarspolitik.
Om vi jämför betoningen på inrikessäkerhet i Förenta staterna med hur lite vi hör talas om den här i Europeiska unionen menar jag att det finns en brist som måste åtgärdas.
Jag tycker också att det finns ett behov av att dra ytterligare slutsatser om vad som måste göras.
Eftersom den slutsats som läggs fram i detta betänkande inte kan omsättas i konkreta åtgärder ser jag det som viktigt att nästa steg blir en vitbok om europeisk säkerhets- och försvarspolitik med klara och tydliga angivelser av innehåll och tidsramar – mycket tydligare än de vi hittills har fått.
Det är viktigt att snabbinsatsstyrkan, som inte var något särskilt konkret när beslutet om den fattades 1999, i dag har blivit aktiv i verkligheten: i Makedonien, i Kongo och nu i Bosnien och Hercegovina.
Jag var där på besök tillsammans med underutskottet för säkerhet och försvar när en brittisk general med det europeiska stjärnemblemet på ärmen för första gången presenterade sig för mig som europeisk soldat, och jag insåg att något hade hänt här som skulle ge eko i historien.
Ni, herr Schmit, nämner ” europeiska trupper ” eller ” EU: s styrkor ” bara i förbigående, men det råder inget tvivel om att detta är en utveckling av historisk betydelse.
I Makedonien visar sig värdet av det allmänna förhållningssättet att förlita sig på något mer än en militär aktion i hanteringen av en kris.
Europeiska unionens styrka ligger i den civila aspekten av det fredsbevarande arbetet, där vi gör mer än Förenta staterna.
Det är ett bra koncept.
Å andra sidan är det – som vi har sett vid de plötsliga oroligheterna i Kosovo – mycket viktigt att vi inte glömmer bort att våra trupper måste förbli kapabla att ingripa och också genomföra handfasta åtgärder om så behövs för att skydda minoriteter.
Detta är två av de uppgifter som våra trupper måste handskas med där, och de är lika viktiga och svåra.
En av de saker vi lärde oss vid vårt besök i Bosnien och Hercegovina var att de trupper som för närvarande bildas, varav några förhoppningsvis så snart som möjligt kommer att vara kapabla till snabba insatser, behöver bästa möjliga utrustning.
Deras uppdrag är fredsbevarande, men om de skulle behöva genomföra fredsskapande åtgärder eller ge sig in i strid kommer den mycket olikartade utrustning som våra styrkor har att bli en mycket stor nackdel.
Vi kräver att de förband som kallas europeiska stridande förband och som för närvarande byggs upp får så enhetlig utrustning som möjligt, att de är de första som får den senaste utrustningen och att de får den utan dröjsmål samt att detta görs till en prioriterad fråga.
Som vi också fick höra när vi var där finns det också ett behov av helikoptrar om stora områden skall säkras, och även av ytterligare minröjningsfordon.
Man berättade för oss att det skulle dröja till 2010 innan Bosnien och Hercegovina blev fritt från minor, så minröjningen går för sakta, och detta behöver göras till en ytterligare ekonomisk prioritering i vårt arbete.
