# ID: svediakorp-gov454967
# author: Ferrero-Waldner, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,501
# sentences: 60
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, ärade parlamentsledamöter och föredragande!
Låt mig börja med att tacka er varmt för era grundliga och opartiska betänkanden, varav de flesta inte lämnar mycket övrigt att önska i fråga om tydlighet.
Jag skulle vilja ta upp tre konkreta frågor som stärker Europas globala roll.
En av dem är effektiv multilateralism.
Jag ser detta som något som utan tvekan är den rätta reaktionen på vår allt närmare internationella anknytning.
Det här året, 2005, kommer att bli avgörande på reformområdet och för förstärkningen av multilateralismen, av folkrätten och särskilt av FN.
Vid FN-toppmötet i september kommer man att ha den senaste rapporten från generalsekreterare Kofi Annan som grund för viktiga beslut på detta område.
Jag ser det som viktigt att Europa lämnar sitt bidrag till denna reformdebatt.
Det är ett område där man har en ledande roll, en roll som man faktiskt måste spela.
Därför håller kommissionen för närvarande på att utarbeta detaljerade förslag på de områden jag har tagit upp.
Som ni vet arbetar jag just nu för att EU skall få en plats i FN: s säkerhetsråd.
Detaljerna för hur detta kommer att fungera är föremål för diskussion, men det som är av betydelse är att EU i viktiga internationella organ skall spela den roll det förtjänar.
Som Nicolas Schmit just sade kan multilateralism bara vara effektiv om den baseras på ett starkt transatlantiskt partnerskap.
För att det skall vara möjligt att hitta effektiva lösningar på världens problem måste Förenta Staterna och Europa tala med en gemensam röst.
President Bushs besök i Bryssel visade tydligt att Förenta Staterna är mycket medvetet om EU: s växande och allt viktigare roll.
Det är denna allt större agenda som vi med våra gemensamma strukturer måste kunna hantera, samtidigt som vi förblir flexibla.
Kommissionen undersöker för närvarande om våra institutioner måste ändra den nya transatlantiska agendan, och i så fall hur mycket.
Resultatet av vårt arbete kommer sedan att bli vårt bidrag till toppmötet mellan EU och Förenta staterna i juni.
Jag tror – liksom andra i parlamentet, både personer och grupper – att närmare relationer mellan parlamentet och den amerikanska kongressen är av grundläggande betydelse i detta avseende.
Betänkandena återspeglar helt riktigt att Europas utrikespolitik redan är underbyggd av ett omfattande säkerhetskoncept.
Jag menar att garantier för Europas säkerhet inte bara handlar om säkerhetspolitik eller militära operationer, utan i dag har det framför allt att göra med förebyggande av konflikter, med civil krishantering och med en gemensam politik för handel, ekonomi, energi, rättvisa, hälsa och miljö.
I den europeiska säkerhetsstrategin tas redan hänsyn till dessa komplexa potentiella hot.
Kommissionen lämnar ett viktigt bidrag, inte minst till tillämpningen, i våra dagliga nära kontakter med tredjeländer och senast också via olika meddelanden, inte bara om sådana frågor som antiterrorism och förbättrat civilskydd, utan också om reformeringen av utvecklingspolitiken, om vilken vi från kommissionens sida lade fram viktiga meddelanden i går.
Jag anser att det mer omfattande säkerhetskonceptet till slut måste vara inriktat på människors säkerhet, något som har varit ett konstant tema under mitt eget arbete.
Bakom strukturella säkerhetsrisker finns ofta kränkningar av personers frihet och värdighet.
Sammanfattningsvis kan de åtgärder som man hänvisar till i säkerhetsstrategin i frågor som icke-spridning av massförstörelsevapen eller försvar mot terrorism samt vårt sätt att hantera sönderfallande stater och regionala konflikter bara bli framgångsrika om de är en del av en mer omfattande politik för att förebygga och lösa konflikter.
Ett exempel på detta är Afghanistan, och vi hoppas att Irak en dag kommer att bli ett exempel på hur en sådan hållning kan bära frukt.
EU: s unika instrumentsamling på detta område ger unionen en jämförelsevis fördelaktig ställning, men om vi skall kunna arbeta effektivt måste vi använda alla instrument – civila, militära och sektorsspecifika – på ett enhetligt sätt.
Vi måste skapa långsiktiga planer för krisregioner och inrikta och använda våra gemenskapsinstrument på ett enhetligt sätt – inte bara genom bidrag till utomeuropeiska länder utan också genom att skapa utsikter till närmare förbindelser med EU.
Dessutom ger vi stöd för icke-spridning av kärnvapen, till exempel i form av de mycket stora bidrag som EU har givit som stöd för kärnsäkerhet och icke-spridning sedan början av 1990-talet, för att inte nämna vårt engagemang i kampen mot terrorism samt mot spridning av handeldvapen och landminor och droger.
Jag nämnde tidigare ett annat nyckelinstrument för att genomföra den europeiska säkerhetsstrategin, och här syftar jag naturligtvis på vår utvecklingspolitik.
Här försöker vi återigen att komma framåt, inte minst med tanke på FN: s millenniemål, för även här – som jag sade tidigare – måste vi européer bestämma tempot.
Låt mig också göra er uppmärksamma på kommissionens kommande förslag till reformering av den europeiska krishanteringen och civilskyddet, som vi kommer att redogöra för nästa vecka i ett meddelande till rådet och parlamentet, och vars detaljer ni naturligtvis kommer att få tillfälle att debattera.
Jag vill också ta tillfället i akt att tacka parlamentet för dess stöd till det europeiska säkerhetsforskningsprogrammet, där kommissionen arbetar mycket nära tillsammans med Europeiska försvarsbyrån.
Jag vill också betona att jag fäster stor vikt vid parlamentets förslag om en regelbunden debatt om säkerhetsstrategin där också medlemsstaternas parlament skulle delta.
Vi gör rätt i att hävda demokratin och rättsstatsprincipen som grundläggande värden för Europa och därmed också som en del av vår utrikespolitik.
Europeiska unionen kan dock bara vara stark på den internationella scenen om dess åtgärder verkligen är konsekventa, och därför behöver den, om den skall kunna möta de nya utmaningarna, mer än bara den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i uttryckets snävaste bemärkelse.
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är ett av flera instrument som EU har inom utrikespolitiken, och den kompletterar unionens övriga politik.
Framgången för detta breda förhållningssätt blir som jag ser det tydlig i diskussionen om en europeisk grannskapspolitik, vilket illustrerar en av mina egna prioriteringar, nämligen exporten av säkerhet, stabilitet och välstånd till våra grannar och underlättandet av strukturreformer, eftersom alla dessa faktorer är tydligt relaterade till säkerhetspolitiken.
Den europeiska säkerhetspolitiken är en direkt parallell till vår europeiska utvecklingspolitik på så sätt att den är en långsiktig och intelligent säkerhetspolitik i det regionala sammanhanget.
Vi har redan börjat genomföra den.
Den används för att gradvis fördjupa våra förbindelser med våra partnerstater, framför allt genom de detaljerade gemensamma åtgärdsplanerna, som ger dem tydliga utsikter att närma sig Europa.
Parlamentets direkta stöd för grannskapspolitiken var mycket viktigt för mig, och är det fortfarande.
Jag ser därför med intresse fram emot Armin Laschets betänkande.
Man kan – vilket jag kommer att göra – beskriva den europeiska grannskapspolitiken som vår säkerhetspolitik i regional skala.
Den främjar stabilitet och reformer i regioner som har stor geopolitisk betydelse genom sin långvariga anknytning till Europa, och genom särskilda gemensamma aktiviteter, till exempel antiterroristsamarbete.
Detta gör den till ett grundläggande instrument för att genomföra den europeiska säkerhetsstrategin.
Vi har redan slutfört detaljerade och ambitiösa handlingsplaner tillsammans med sju partnerländer, bland annat Ukraina, och ytterligare fem står på tur.
En av de sista saker jag skulle vilja säga är att man i betänkandena också starkt betonade behovet av institutionella reformer.
Här kommer en grundläggande och positiv förnyelse att ske genom vårt nya konstitutionsfördrag, med mycket starkt stöd från kommissionen.
Jag är därför mycket intresserad av detaljerade förslag från er, och jag kommer att notera dem.
Vi har under en tid gjort förberedelser för att genomföra fördraget, så att det skall kunna träda i kraft direkt efter det som vi hoppas blir en framgångsrik ratificering.
Vi kommer att genomföra detta inte minst genom upprättandet av ett gemensamt utrikesdepartement, om vilket mycket ingående diskussioner förs mellan rådet och kommissionen.
Dessa reformer är verkligen viktiga.
Ett ännu effektivare samarbete mellan EU: s institutioner är absolut nödvändigt.
I Helmut Kuhnes betänkande betonas med rätta det uppenbara behovet av att EU, som internationell aktör, får de ekonomiska resurser som behövs.
Av detta skäl är också jag förvissad om att vi snart kommer att nå en överenskommelse om den reformering av våra instrument för utlandsstöd som kommissionen har föreslagit.
Samtidigt är det dock också tydligt att institutionella reformer och förbättrad ekonomi inte kan ersätta den politiska vilja vi behöver.
Av detta följer att Europa ännu mer måste tänka på sig självt som en global aktör.
Som ett forum för en bred, tydlig och demokratisk debatt spelar ert parlament en grundläggande roll för att formulera denna politiska vilja.
