# ID: svediakorp-gov454966
# author: Schmit, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,908
# sentences: 80
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Först av allt vill jag tacka och också gratulera parlamentet och särskilt de två föredragandena till det arbete de utfört, och till det ambitiösa men också realistiska förhållningssätt som de har utvecklat i dessa två betänkanden.
Någonstans nämner ni två siffror, det sextio- respektive sjuttioprocentiga stöd som finns i den allmänna opinionen för utvecklandet av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Detta är förmodligen ett av de områden som har störst stöd i den allmänna opinionen.
Ni är företrädare för Europas medborgare, och det betyder att denna politik bara kan arbetas fram tillsammans med medborgarna och därmed också med hjälp av ert stöd i dialogen, som föredraganden Helmut Kuhne just sade.
Europeiska rådet godkände den europeiska säkerhetsstrategin den 11 december 2003.
Vi kan naturligtvis inte på grundval av de femton månader som gått sedan dess utarbeta någon fullständig och uttömmande rapport om dess genomförande, men vi kan åtminstone utvärdera den inverkan som strategin hittills har haft och diskutera vilken väg vi skall ta i fråga om dess tillämpning i framtiden.
2004 var ett viktigt år för den politiska utvecklingen inom unionen, vars ambitioner och ansvar i världen har ökat.
Medborgarna i unionen har i likhet med medborgarna i resten av världen också krävt att Europa skall bli mer närvarande på den internationella scenen.
Unionen har svarat på denna önskan genom att försöka bedriva en mer aktiv, konsekvent och effektiv utrikespolitik som är särskilt baserad på principerna i Förenta nationernas stadga.
Europeiska unionen är en internationell aktör på grundval av politiskt, ekonomiskt och annat arbete.
Det faktum att den ” europeiska modellen ”, som vi talar så mycket om när det gäller den europeiska konstitutionen, har högt anseende i hela världen är något vi kan vara nöjda med, men det bör också för oss européer vara en stark motivation att göra mer.
I den europeiska säkerhetsstrategin anges till viss del de allmänna riktlinjerna för det dagliga arbetet med vår gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.
I den definieras de utmaningar och hot vi ställs inför, liksom de verktyg vi behöver för att ta itu med problemen.
Man har hänvisat till kriget mot terrorismen.
Detta är absolut ett av de största problemen.
Vi har inrättat ett antal mekanismer och intensifierat samarbetet mellan Europol och Eurojust.
Därför är kriget mot terrorismen en bra illustration av det faktum att säkerhet inte bara handlar om utrikespolitik och militära lösningar utan om mycket mer än så.
Det handlar också om utveckling och om att försvara och arbeta för de mänskliga rättigheterna.
Det handlar naturligtvis dessutom om att lösa större konflikter, särskilt konflikten i Mellanöstern, och inte minst handlar det om närvaron i de regioner vi talade om innan, särskilt Bosnien och Hercegovina och andra delar av västra Balkan.
Mot bakgrund av de största hot som konstaterades inom ramen för strategin godkände Europeiska rådet i december 2003 en EU-strategi mot spridning av massförstörelsevapen, och denna är en tilläggsåtgärd.
Detta är också ett område där Europa har visat att man vet hur man skall agera, särskilt i fråga om Iran.
Jag menar att vi genom att göra detta har nått fram till en viktig milstolpe på vägen mot att hitta politiska lösningar på frågor som är mycket känsliga och samtidigt utgör mycket stora hot mot världsfreden.
Den europeiska säkerhetsstrategin bygger på tanken att de flesta problem bara kan lösas multilateralt.
Även på denna punkt instämmer vi med de två föredragandena.
Europeiska unionen måste utan tvekan arbeta för sina mål i detta multilaterala sammanhang, i samarbete med alla inblandade, särskilt FN.
Följaktligen ligger det i EU: s eget intresse att FN, det multilaterala systemet, stärks.
Vi måste stödja generalsekreterarens arbete för att modernisera och effektivisera FN.
Reformeringen av FN är i själva verket en mycket viktig del av Europeiska unionens säkerhetspolitik och en mycket viktig del av dess utrikespolitik.
Jag vill uttrycka min uppskattning för det som Elmar Brok sade om detta, särskilt på en specifik punkt.
Jag skall bara kort nämna vikten av det transatlantiska partnerskapet, eftersom vi för bara några veckor sedan debatterade frågan här i parlamentet.
Detta partnerskap har också fått en nystart, särskilt efter president Bushs besök i Bryssel, och vi måste se till att denna nystart följs upp.
Vi har många gemensamma intressen – jag skulle till och med vilja påstå att det är ett enormt antal intressen.
Vi har ett enormt antal möjligheter till ökat samarbete, men på jämställd basis.
Vi kan tillsammans med amerikanerna finna lösningar på stora problem, särskilt på ett prioriterat problem, som redan har nämnts, nämligen konflikten i Mellanöstern.
Europeiska unionen håller också på att utveckla sitt ekonomiska, politiska och kulturella samarbete med sina traditionellt viktigaste partner, Förenta staterna och Kanada, men också med partner som Ryssland och Japan.
Jag tror att samarbetet med Ryssland trots problemen är viktigt för Europeiska unionen och för stabiliteten och freden på vår kontinent.
Jag bör dock också nämna att det finns nya aktörer på världsscenen, till exempel Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika.
Det finns också regionala organisationer, till exempel Afrikanska unionen, som vi sammanträdde med för några dagar sedan för att, som kommissionen har sagt, stärka vår politik för Afrika, med målet att främja fred och utveckling – två saker som hör nära samman – på kontinenten, som ligger särskilt nära Europeiska unionen
Syftet med strategin är också att gynna våra förbindelser med andra grannar i öster och söder.
Vi har just haft en debatt om Balkan.
Partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet och en europeisk politik för angränsande regioner är av grundläggande betydelse för arbetet med att främja stabiliteten i de berörda länderna, men de främjar också våra egna intressen, både ekonomiska och politiska.
Jag kommer ihåg exakt vad som sades.
Det hjälper inte att blunda och hoppas att slippa problemen.
Problemen i dessa länder blir mycket snabbt våra, antingen via okontrollerad, olaglig invandring eller via terrorism eller hot om terrorism.
Vikten av mänskliga rättigheter ur ett säkerhetsperspektiv är också av central betydelse för att kunna lösa konflikter, och denna aspekt har särskilt betonats i den senaste rapporten från FN: s generalsekreterare.
Utan respekt för de mänskliga rättigheterna finns varken utveckling eller fred.
Det var i denna anda som den höge representanten nyligen tillsatte en personlig representant för mänskliga rättigheter, med målet att öka konsekvensen och effektiviteten i vår politik på detta område inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
I fråga om den militära aspekten antyds genom strategin att Europeiska unionen måste vara mer handlingsinriktad inom de olika områden där man har en roll att spela.
Vi måste skapa lösningar på konflikterna.
Vi måste handla, och vi måste spela en mer aktiv roll för att upprätthålla och skapa fred.
Vi måste skapa bättre överensstämmelse mellan de civila och de militära aspekterna.
Vi måste först och främst inta en hållning som bygger på förebyggandet av konflikter.
I detta sammanhang är det viktigt att 7 000 europeiska soldater för närvarande tjänstgör under EU: s flagga med uppdraget att skydda freden och uppmuntra strävan efter reformer och försoning.
Vi har särskilt diskuterat Balkan, men Europeiska unionen har också tagit på sig ansvaret för stora operationer på annat håll, till exempel i södra Kaukasus, i Afrika och i Afghanistan.
Stora framsteg har gjorts på området militär kapacitet.
Den första av de tretton taktiska enheterna har skapats, som en del av den europeiska snabbinsatsstyrkan.
Europeiska unionen har också skapat Europeiska försvarsbyrån för att effektivisera utgifterna för försvarsinköp och öka kvalitet och kvantitet för den militära kapacitet som står till de europeiska staternas förfogande.
Samarbetet mellan de civila och de militära sektorerna har upphöjts till en högre administrativ nivå, särskilt genom skapandet av en civil-militär enhet.
Alla dessa åtgärder bör göra det möjligt för unionen att utöka sin krishanteringskapacitet för att framgångsrikt kunna hantera 2000-talets komplexa säkerhetskriser.
Samarbetet med Nato har betonats särskilt.
Jag tror att vi bör tänka på att utveckla ” Berlin plus ” -bestämmelserna i en anda av samarbete snarare än i en anda av underkastelse.
Jag tror att EU: s roll även i detta avseende är mycket viktig.
På detta sätt har den europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken inneburit ökad konsekvens och större handlingskraft, men vi har inte råd att minska våra ansträngningar.
Vi behöver institutionell uppbackning, tydliga åtaganden, särskilt när det handlar om solidaritet inför eventuella hot, och större synlighet för Europeiska unionen på den internationella scenen.
I detta avseende tror jag att den framtida konstitutionen, återigen, kommer att leda till betydande framsteg för utvecklingen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och för vår politik för yttre säkerhet.
Inrättandet av en EU-utrikesministerpost är mycket betydelsefullt och kommer att möjliggöra större samstämmighet i unionens yttre åtgärder.
Det faktum att denna minister kommer att vara ordförande i rådet för yttre förbindelser kommer att innebära den enhetlighet vi alla strävar så mycket efter, och det kommer också att göra oss mer synliga och på samma gång leda till bättre kontinuitet.
En ytterligare viktig aspekt som jag bara skulle vilja nämna – och jag vet att detta är något som ligger bland annat Elmar Brok varmt om hjärtat – är skapandet av Europeiska avdelningen för yttre åtgärder, för vilken de praktiska detaljerna fortfarande diskuteras.
Det luxemburgska ordförandeskapet uppmärksammar noga arbetet med att inrätta Europeiska avdelningen för yttre åtgärder samt Europaparlamentets synpunkter på detta.
Vi vill inte att inrättandet av denna avdelning i det fördolda skall försvaga vissa gemenskapsmekanismer genom att företräde ges åt mellanstatliga mekanismer.
Avdelningen utformades för att signalera betydande praktiska framsteg i unionens utrikespolitik, särskilt i form av större effektivitet, större samstämmighet, ökad närvaro av Europeiska unionen och bättre användning av tillgängliga resurser.
Vi vill att de institutionella reglerna och de olika befogenheterna skall respekteras.
De nationella diplomatiska instanserna måste börja delta i högre grad.
Vi måste så att säga göra dem mer europeiska, men utan att skapa ett slags åternationalisering eller ökad mellanstatlighet i frågor som för närvarande hanteras enligt gemenskapsregler.
Detta är i stort sett vad vi försvarar vid inrättandet av denna avdelning.
Jag skulle till slut vilja säga något om informationsaspekten.
Jag tror att det nuvarande ordförandeskapet i likhet med de tidigare ordförandeskapen vill få till stånd en diskussion inom Europaparlamentet om de viktigaste frågorna och de viktiga datumen på det utrikespolitiska området.
Vi vill ha denna dialog, och den är viktig, som jag sade i början av mitt anförande.
På ordförandeskapets vägnar kan jag garantera att ansträngningarna kommer att fortsätta i denna riktning och att de kontakter kommer att tas och de möten kommer att hållas som ni vill för att det skall gå att uppnå precis detta slags enhetliga gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, som kommer att få starkt stöd från alla inblandade personer och alla unionens institutioner.
