# ID: svediakorp-gov454814
# author: Van den Burg (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 338
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fördelen med att tala vid slutet av en debatt är möjligheten att gå närmare in på ett antal frågor som redan har diskuterats.
Jag skulle vilja göra det genom att nämna tre missuppfattningar som har dominerat debatten.
Den första missuppfattningen gäller reformen av stabilitets- och tillväxtpakten.
Det handlade inte bara om en kohandel mellan de medlemsstater som kämpade för att uppfylla paktens normer.
Man diskuterade också den ekonomiska politiken och vad som skulle åstadkommas genom pakten med tanke på ekonomin i ett makroekonomiskt sammanhang.
Detta kanske inte framgick så tydligt av mediernas sätt att bevaka diskussionen, men det var verkligen något som det luxemburgska ordförandeskapet uppmärksammade.
Jag hoppas att kommissionen, ur detta mer makroekonomiska perspektiv, kan använda reformen av pakten som ett instrument för att åstadkomma en förbättrad makroekonomisk politik i Europa.
Den andra punkten gäller den integrerade behandlingen av de ekonomiska riktlinjerna och riktlinjerna för sysselsättningen samt av den mikroekonomiska politiken, såsom den i går lades fram av kommissionen.
Allt detta passar naturligtvis in i ramen för Lissabonstrategin, och min grupp anser att vi bör effektivisera dessa processer och välja en integrerad strategi.
Vi bör emellertid se till att vi inte skapar en sorts hierarki för förfaranden, så att ingen särskild rådskonstellation, ingen kommissionsledamot, inget specialistutskott och ingen integrerad struktur i parlamentet tar överhanden.
Vi vill inte ha någon superkommissionär, något superråd eller specialistutskott som bara ägnar sig åt detta.
Den tredje punkten gäller tjänstedirektivet.
I detta sammanhang vill jag ännu en gång betona att motståndet mot direktivet inte handlar om att förhindra den fria rörligheten för tjänster och arbete, utan om villkoren för hur denna rörlighet skall äga rum.
Kommissionen slarvade med läxan.
Vi måste inse att den fria rörligheten för arbetstagare är oupplösligt förbunden med den fria rörligheten för tjänster, och att mycket mer bör göras i detta avseende än man har gjort hittills, bortsett från detta tjänstedirektiv.
