# ID: svediakorp-gov454782
# author: Lulling (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 425
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande och herr kommissionsordförande!
Mina damer och herrar!
Eftersom läget är som det är har jag bara två minuters talartid och skall därför begränsa mig till stabilitets- och tillväxtpakten och säga att förekomsten av en politisk överenskommelse inom rådet om att fräscha upp vissa delar av pakten är bra nyheter.
Det luxemburgska ordförandeskapet kan ta åt sig äran av en framgång som på intet sätt var given.
Frånsett detta försätter oss reformöverenskommelsen i en tämligen paradoxal situation, eftersom den nya versionen av pakten visserligen innehåller några mycket bra tillskott, särskilt vad gäller förebyggande arbete, men samtidigt måste man inse att det bara får ett ljummet godkännande.
För att fördriva farhågorna finns det ett enormt behov av att ta itu med den centrala uppgiften att återskapa förtroendet för en pakt som har misskötts alltför länge och återskapa dess trovärdighet.
Det återstår fortfarande alltför många gråzoner som bäddar för att nya tolkningstvister än en gång oundvikligen kommer upp till ytan med förnyad kraft och gör att varje regering tolkar reglerna på sitt sätt.
Alltför många tveksamheter återstår i fråga om medlemsstaternas beslutsamhet att följa en rad principer som de själva har ställt upp.
Herr talman, det åligger först och främst kommissionen att klargöra dessa principer genom att infoga de grundläggande ändringarna som rådet fastställde i sin förordning från 1997 och som utgör ramen för pakten.
Under sådana förhållanden får arbetet med dessa förslag en särskild betydelse, och större uppmärksamhet i detaljfrågorna är av nöden.
Jag skall bara nämna två exempel.
Vilka särskilda åtaganden kommer att växa fram till följd av paktens förebyggande bestämmelser som i viss mån utgör ett förhandlingsargument för att luckra upp reglerna på andra områden?
Hur kan det erkända behovet av enkelhet, insyn och rättvisa i förfarandena för hantering av alltför stora skulder i dessa instrument förenas med den höga grad av förfining som präglar de mekanismer som börjar växa fram?
Vad gäller förtroende och trovärdighet är det givetvis medlemsstaternas uppgift att avge rapporter och begära konsekvens.
Inte ens den mest välmenande iakttagare har kunnat undgå att notera att debatten om paktens reform mer liknat pläderingar inför en industriell domstol än diskussioner med ens ett uns opartiskhet.
Jag måste säga att denna avskyvärda inställning har fått förödande psykologiska konsekvenser, inte bara genom att allvarligt skada principen om lika behandling av alla medlemsstater, utan också bevisligen urholkat grunderna för en gemenskap som bygger på rättsliga principer.
