# ID: svediakorp-gov454781
# author: Czarnecki, Ryszard (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 423
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Europeiska rådet är väldigt förtjust i att förklara att Lissabonstrategin är dess främsta prioritet och sin vana trogen har det gjort det igen.
Jag tänker på en formulering i någon av Nikolaj Gogols böcker som går ut på att de gamla ännu inte har dött och de unga ännu inte fötts men ändå utgör ett hot mot de levande.
Den gamla strategin ligger på dödsbädden, den nya går fortfarande i kortbyxor, men båda hotar européerna med studsande checker, motstridiga prioriteringar och tomma ord.
Rådets ordförande har i dag förklarat att européerna inte gör sig omaket att läsa strategin och att de inte tycker om den, men det är inte deras fel.
Reaktionen på många av rådets förslag är ” ja, men ... ”, och detta ” men ” förstärks bara vid en närmare granskning.
Det gäller till exempel i fråga om ramprogrammet för forskning och utveckling.
Programmet borde öppna dörrarna på vid gavel för forskning i hela den gamla världen och i den nya unionen.
Men det får inte bli en bakdörr med vars hjälp medlemsbidragen från de rikaste medlemsstaterna kan återföras till nationell nivå.
Konkurrenskraft är något som ofta förekommer i rådets senaste dokument.
Konkurrenskraften finns där på papper, men i praktiken, i verkliga livet, har tjänstedirektivet skjutits åt sidan, medan det i själva verket bara handlade om att stärka konkurrenskraften och genomföra den i praktiken.
Vill rådet både ha kakan och äta den?
Asien borde glädjas när det ser hur dess främsta konkurrent Europa tappar kraft.
Det är uppenbart vilka åtgärder som borde vidtas, i stället för att framkalla rädsla inom unionen.
Små företag i Polen, Ungern, Tjeckiska republiken, Slovakien och Litauen borde få samma behandling som företag i den gamla unionen.
Ni är alla, mina damer och herrar, medvetna om att så inte är fallet.
Rådet har nämnt omfördelning av stöd och jag är oroad över att detta i praktiken betyder mindre finansiering för de nya medlemsstaterna.
Rådet har inte dämpat den oron.
Rådet har talat om att reformera systemet för regionala stöd.
För att tala klarspråk är jag rädd att det kanske är en ursäkt för att befästa uppdelningen av Europa mellan en fattig ny union och en gammal rik.
Den sistnämnda skulle inte ha något emot att glömma bort solidaritetsprincipen, som sägs vara grundvalen för Europeiska gemenskaperna.
