# ID: svediakorp-gov454776
# author: Frassoni, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 699
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
För en gångs skull fanns det goda nyheter även för gruppen De gröna / Europeiska fria alliansen i slutsatserna från ett av Europeiska rådets möten.
Det händer inte ofta, och kanske var det därför som ordförande Barroso sade att de gröna befinner sig utanför systemet eller är emot systemet.
Jag anser inte att detta är fallet och jag hoppas kunna utnyttja de år och månader som återstår av mandatperioden för att ändra hans uppfattning.
Jag nämner även detta på grund av att vi inte är särskilt glada över att konstatera att kommissionen talade tyst om just de fyra punkter vid detta toppmöte som vi anser vara relativt positiva, eftersom kommissionen hade drivit en annan linje.
Punkterna är följande: reformen av stabilitetspakten, exakta målsiffror för Kyotoprotokollet, vilka kommissionen olyckligtvis beslutade att inte nämna, ny jämvikt i Lissabonstrategin i fråga om miljömässig och social hållbarhet, om än fortfarande på ett vagt och odefinierat sätt och ett slags nyfunnen insikt om realiteter ifråga om Bolkesteindirektivet – även om det är mycket svårt att ens här i parlamentet erkänna att ett direktiv om tjänster av allmänt intresse måste utarbetas innan Bolkesteindirektivet antas.
Även vi anser att reformen av stabilitetspakten har varit bra och att pakten nu blir bättre lämpad för att beakta det allmänna ekonomiska läget och de specifika nationella förhållandena.
Dessa positiva aspekter uppvägs givetvis i hög grad av att bestämmelserna om utgifternas kvalitet fortfarande är alltför vaga.
Att till exempel välja att investera upp till 700 000 000 EUR per år på att bygga en internationell termonukleär försöksreaktor när inte ens de mest optimistiska bedömare förväntar sig att den kan tas i bruk före 2050 – om alls – betyder att man inte inser det brådskande behovet av att genomföra Kyotoprotokollet eller potentialen i förnybara energiformer, och att man inte investerar inom det senare området.
Vi anser det vara ett stort misstag.
Dessutom måste vi tyvärr erkänna att under det Europeiska rådets möte inte togs någon som helst hänsyn till att det i en sund makroekonomisk miljö måste ingå en skattereform, så att den skattebörda som i dag ligger på sysselsättning flyttas över till skatt på miljöförstörelse så att traditionell sysselsättning därmed blir attraktiv.
Detta sade Jacques Delors redan 1992, och vi har inte gjort några framsteg alls sedan dess.
Kommissionsordförande Barroso och kommissionsledamot Verheugen!
Jag anser att vi verkligen borde lära oss något av den trista historien om Italiens ekonomi och regering som tog makten med löfte om nya ekonomiska mirakel genom sänkta skatter och miljöregler.
I dag ligger landet sist i listan över tillväxt och konkurrenskraft i Europa.
Vi anser, ordförande Barroso, att EU måste synas och höras, dels för att vinna folkomröstningen om konstitutionen i Frankrike, dels för att övertyga medborgarna om att det faktiskt finns ett europeiskt mervärde, så att kommissionens initiativ inom Lissabonstrategin kan leda fram till ny lagstiftning.
Vi är inte glada över att kommissionen nöjer sig med rollen som samordnare.
Vi tycker inte att det räcker, eftersom det betyder att det enda budskapet från Europa till de franska väljarna och andra handlar om Bolkesteindirektivet, patenterbar mjukvara och en -politik på det ekonomiska och sociala området.
Det vill vi inte ha.
Vi anser att vi måste gå i en annan riktning, och framför allt uppmanar vi ordförandeskapet och ordförande Barroso att ta större hänsyn till vad vi – och även kommissionen – har kallat den ekologiskt effektiva revolutionen.
Antalet ekologiskt effektiva industrier och företag växer för närvarande med omkring fem procent per år och vi anser att vi borde investera mycket mer inom denna sektor och ta den på större allvar.
Till sist håller jag med om allt det som Graham Watson sade, med ett undantag: min grupp och jag anser inte att hets och knuffar i en strid där vi står trängda i ett hörn för att ansluta Bulgarien och Rumänien hjälper oss att övertyga bulgarer, rumäner eller EU-medborgare om projektets genomförbarhet.
