# ID: svediakorp-gov454753
# author: Krahmer, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 435
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Även jag vill tacka föredraganden för hennes arbete, och avundas henne inte uppgiften att försöka få till stånd denna kompromiss.
Icke desto mindre har jag fortfarande vissa invändningar mot detta direktiv.
Enligt min åsikt går det inte att komma runt det faktum att den politiska kurs vi följer i detta direktiv först som sist kommer att leda till byråkratiska hinder för produkternas marknadstillträde snarare än till mer miljövänliga produkter, och till färre företag och arbetstillfällen i elektronikindustrin och den eltekniska industrin snarare än till ökat miljöskydd på grundval av en minskad resursförbrukning.
Vi fortsätter att förlita oss på produkt- och processförvaltning i stället för att formulera tydliga kriterier som är vettiga med tanke på slutprodukten.
Vad hindrar oss från att ge tekniker och ingenjörer fria händer att komma med kreativa idéer i jakten på de bästa tekniska koncepten?
Vi kommer bara att hitta den bästa tillgängliga tekniken, miljörelaterad eller ej, om vi inte lägger hinder i vägen för konkurrensen.
Den typ av produktpolicy som här har föreslagits tycker jag har en doft av östtysk planekonomi, när man på partikonferenser beslutade hur många färg-TV-apparater av en viss modell som skulle produceras inom en viss tid.
Planekonomi fungerar inte, vilket vid upprepade tillfällen har bevisats under 1900-talet.
Ändå verkar kommissionen inte ha fattat detta än.
Det föreliggande direktivet är inte så fruktansvärt långt från den typ av instrument man kan förvänta sig att hitta i en planekonomi, vilket framför allt beror på den så kallade ” top runner ” -strategin, de preliminära produktkontrollerna och miljörevisionerna.
Jag menar att det bara kan ses som en smärre framgång att utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet strök bestämmelserna i direktivet som gjorde det obligatoriskt att utarbeta miljörevisioner för en produkts hela livscykel.
Man fortsätter att ställa olika krav på tillverkare och importörer, och det problem som blir följden i form av en snedvridning av konkurrensen har heller inte fått någon lösning än.
Även om vi har gjort en hel del framsteg genom detta kompromisspaket är direktivet fortfarande en byråkratisk mardröm för småföretag.
Vad jag kan se är de ofta upprepade kraven på hänsyn till de små och medelstora företagens intressen inte mer än tomma ord.
Det vore höjden av absurditet att till en lagstiftningstext lägga en artikel där det står att småföretag måste få hjälp med genomförandet av texten, när den med all sannolikhet kommer att visa sig omöjlig att tillämpa.
