# ID: svediakorp-gov454739
# author: Marques (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 332
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Den senaste utvidgningen utgör troligen den största utmaning unionen någonsin har stått inför.
Vad som krävs är framsynthet, ledarskap och gemenskapsanda så att vi på bästa sätt kan möta behoven och ta itu med följderna av utvidgningen.
Utmaningarna i att slutföra den inre marknaden och Europeiska ekonomiska och monetära unionen fann just ett sådant bestämt gensvar när medlen till strukturfonderna fördubblades.
Om vi skall möta den utmaning som en livskraftig, utvidgad union utgör måste regional utvecklingspolitik återigen inta en central plats.
Det är av avgörande betydelse att stärka och återuppliva politiken för ekonomisk och social sammanhållning i syfte att bekämpa de enorma regionala obalanserna, en följd av anslutningen av många fattigare regioner i de nya medlemsstaterna, och att fortsätta att ta itu med problemet att flera regioner i de gamla medlemsstaterna fortfarande ligger efter i utvecklingen.
Den senare aspekten skall inte underskattas, särskilt inte med tanke på att de regionala obalanserna i den gamla unionen med 15 medlemsstater kan öka som en följd av den dynamik som skapas av utvidgningen.
Detta gäller i synnerhet för förhållandet mellan perifera och centrala regioner, eller med andra ord, länder som Portugal och Spanien har blivit mer perifera, och de centrala länderna har hamnat än mer i centrum.
När det gäller EU-15 har man faktiskt kommit fram till att de rikare, mer centrala länderna har gynnats mest av utvidgningen, och länder som Portugal, Spanien och Grekland är troligen de som har gynnats minst eller faktiskt har missgynnats.
Jag återkommer därför till punkterna som togs upp i den muntliga frågan, då jag inte anser att kommissionen har kommit med tillfredsställande svar.
Har kommissionen beräknat kostnads-nyttoförhållandet för varje medlemsstat i unionen?
Om den har gjort det, anser inte kommissionen att vi borde hitta sätt att kompensera länder där kostnaderna klart överstiger nyttoeffekterna?
