# ID: svediakorp-gov454733
# author: Virrankoski, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 320
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Unionens regional- och strukturpolitik bygger på artikel 158 i EG-fördraget, där det sägs att gemenskapen kommer att fortsätta sina ansträngningar att stärka ekonomisk och social sammanhållning.
Denna artikel är unionens livförsäkring.
I den eftersträvas garantier för att alla regioner skall gynnas, att principen ” alla parter vinner ” etableras.
I den motiveras själva existensen för hela unionen.
Om det upprepade gånger skulle framgå att vissa regioner eller befolkningsgrupper är undantagna från den allmänna utvecklingen, skulle följden bli en upplösning av sammanhållningen i unionen.
När de senaste tio nya medlemsstaterna anslöt sig till unionen så växte dess befolkning med mer än 20 procent, men BNP ökade bara med 5 procent.
Av historiska skäl var BNP per invånare i alla nya medlemsstater i någon mån klart lägre än genomsnittet i EU.
Därför måste struktur- och regionalpolitiken i unionen inriktas på de nya medlemsstaterna, och följaktligen är alla nya medlemsstater i början nettovinnare.
I budgetplanen och i kommissionens planer har en avsevärd andel av investeringarna anslagits till de nya medlemsstaterna, och efter några år skulle de tillsammans få mer stöd genom regional- och strukturpolitiken än de gamla medlemsstaterna.
Detta måste ses som en helt riktig utveckling.
Men risken finns att de svagaste regionerna i unionen kommer att förlora regional- och strukturpolitiska åtgärder.
Ändå kommer de i absoluta termer inte på något sätt att ha blivit mer välbärgade, även om regioner som är ännu svagare än de har anslutit sig till unionen.
Därför finns det en risk att de svagaste regionerna i unionen kommer att bli tvungna att betala mer för utvidgningen än de rikaste regionerna eftersom deras bidrag till EU: s budget är relaterad till deras BNP och de dessutom förlorar finansiering de har erhållit från unionen.
Detta tycks i synnerhet gälla unionens glest befolkade nordliga regioner.
