# ID: svediakorp-gov454639
# author: Špidla, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 443
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Jag skall försöka besvara frågan om förtidspensionering.
Eftersom den åldrande befolkningen kommer att leda till att arbetskraften kommer att minska med flera miljoner personer förefaller det mig vara fullständigt klart att arbetskraftstillgången måste öka och att en större andel av befolkningen måste delta på arbetsmarknaden.
Något annat som är fullständigt klart, och som är ett problem i all sysselsättningspolitik, är att förtidspensionering inte har visat sig vara ett användbart vapen i kampen mot arbetslösheten.
I stället har förtidspensionering varit en viktig bidragande faktor till att välfärdssystemen bryter samman, särskilt pensionssystemet.
Det skulle göra det mycket svårt för oss att garantera stabila levnadsförhållanden efter pensioneringen för kommande generationer, trots att det inte kan råda något tvivel om att alla har rätt till stabila villkor efter ett långt arbetsliv.
Jag vill citera några siffror som tydligt visar hur allvarlig situationen är.
Genomsnittspersonen är redo att börja arbeta först vid omkring 22 års ålder och kan inte arbeta under ungefär 5 år av sitt arbetsliv.
Sedan tillbringar han mellan 20 och 22 år av sitt liv som pensionär.
Slutresultatet är att vi tillbringar 50 år av våra liv utanför arbetslivet, vilket är ohållbart på lång sikt.
Detta är ytterligare en anledning till varför arbetskraftstillgången måste öka, och det måste bli lättare för äldre människor att stanna kvar i arbetslivet om vi skall kunna garantera en övergripande stabilitet i våra välfärdssystem.
Jag fick också frågan varför socialpolitiken inte tas upp mer uttryckligt i det integrerade paketet.
Svaret på denna fråga ligger i vårt rättssystems övergripande struktur: kommissionen är nämligen inte behörig att lägga fram ett dokument av det slag parlamentsledamoten efterlyser.
I fördraget fastställs de enda alternativ som vi har när det gäller riktlinjerna, vilka omfattar den ekonomiska politiken och, i ett separat avsnitt, sysselsättningspolitiken.
Detta är den rättsliga ram som gäller för vårt arbete, och det finns inga alternativa sätt att lägga fram ett dokument om socialpolitiken.
Integrering av ett jämställdhetsperspektiv används för att införliva jämställdhetsfrågan i all politik och alla sysselsättningspolitiska rekommendationer, även de som syftar till att göra det möjligt för ett större antal kvinnor att arbeta, de som inför begreppet ny jämvikt mellan arbete och familjeliv och de som syftar till att minska löneklyftan mellan kvinnor och män.
Enligt min åsikt är det helt klart att principen om integrering av ett jämställdhetsperspektiv tillämpas rigoröst i dessa direktiv och riktlinjer, eller med andra ord att jämställdheten betonas i all EU-politik.
Utan tvivel gäller detta särskilt, men inte uteslutande, sysselsättningspolitiken.
