# ID: svediakorp-gov454623
# author: Schmit, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 544
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag skall fatta mig kort.
Er debatt har gett mig mycket användbar och intressant information.
Av alla inlägg tror jag mig ha förstått att det i parlamentet finns ett brett stöd för anslutningen av de två länderna Bulgarien och Rumänien.
Stanna upp och tänk efter ett tag.
Om dessa två länder inte hade haft utsikterna till anslutning, var skulle de vara i dag?
Skulle de ha utvecklats på det sätt som de har gjort?
Skulle demokratin ha gjort sådana framsteg som den har gjort i dessa två länder?
Utsikterna till anslutning, utsikterna att bli fullvärdiga medlemmar av den europeiska familjen, har fungerat som en kraftfull katalysator för reform i dessa två länder.
Vi får alltså inte, vilket redan har påpekats, minska dessa två länders entusiasm eller motarbeta dem.
Därför måste vägen till anslutning nu förverkligas.
Det är också sant att det finns områden som kräver förbättringar och åtgärder.
Några av er nämnde den mycket allvarliga frågan om korruption.
Vi måste kräva att regeringarna i de båda länderna – särskilt det ena av dem – vidtar ännu effektivare åtgärder mot korruptionen.
Vi bör uppmuntra, eller till och med tvinga, regeringarna att inrätta mer oberoende och effektiva rättssystem.
Jag är säker på att kommissionen kommer att vara mer än en observatör: Kommissionen kommer att vidta effektiva åtgärder, övervaka utvecklingen i länderna och inte välja den lättaste vägen, som kommissionsledamoten tydligt sade.
Emellertid måste vi i dag sända Bulgarien och Rumänien en viktig politisk signal.
Vi behöver ha ett visst förtroende för dessa länder när vi visar dem att vägen framåt ligger klar.
Åtagandena måste respekteras.
Detta är förresten anledningen till att de skyddsklausuler som fastställts för dessa två länder skiljer sig något från dem som gällde vid den senaste utvidgningen, och skillnaderna är inte endast formella.
Det handlar om praktiska åtgärder som kan komma att tillämpas.
Och de kan tillämpas desto effektivare om parlamentet övervakar utvecklingen i de två länderna, vilket jag är säker på att ni kommer att göra.
Jag vill uttala mig om de tvivel som framför allt Klaus Hänsch framfört om rådets villighet att lyssna på parlamentet.
Jag tycker att ni tog upp en viktig sak.
Parlamentet har alltid varit en värdefull bundsförvant vid utvidgningsprocesserna, och rådet vill ha kvar denna bundsförvant inför kommande utvidgningar.
Alla är fullständigt medvetna om detta, och det är inte tomma ord när rådet uttryckligen säger att parlamentets ståndpunkt kommer att beaktas fullständigt om det har synpunkter på ett eventuellt åberopande av skyddsklausulerna.
Jag anser därför att ni kan känna er lugnare än ni förefaller att vara.
Jag har redan uttalat mig om finansieringen.
Jag tror att ordförandeskapet ångrar en sak: att man inte hanterade frågan om det gemensamma uttalandet på ett mer tillfredsställande sätt.
Men jag vill också upprepa det som jag sade tidigare: Ni kan vara helt säkra på att parlamentets rättigheter kommer att förbli oförändrade eftersom de fastställs i fördraget, och även de rättigheter som fastställs i det interinstitutionella avtalet kommer att förbli oförändrade.
