# ID: svediakorp-gov454581
# author: Schmit, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,912
# sentences: 69
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Gemenskapens grundare påpekade tydligt 1957 i Romfördraget att de var ” fast beslutna att lägga grunden till en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken ”.
I ingressen till detta fördrag uppmanar medlemsstaterna de andra europeiska folken – inklusive de länder som inte tillhörde Europa vid den tidpunkten – som delar samma ideal med fred och frihet, att ansluta sig till deras projekt att bygga upp ett enat Europa.
I morgon kommer Europaparlamentet genom att ge sitt samtycke till fullbordandet av unionens femte utvidgning, som består av Bulgarien och Rumänien, att göra det möjligt för unionen att ta ett avgörande steg framåt i processen för att ena vår kontinent.
Detta är ännu ett steg i enandeprocessen, ett steg som innebär att Bulgarien och Rumänien återfår sin plats i detta Europa, vars historia, arv och kultur de delar.
Dessa två länder kommer på detta sätt att finna sin rätta plats i en kontinent som är öppen för kultur, lärande och sociala framsteg, vilket understryks i ingressen till konstitutionen.
Genom att ge ert samtycke ger ni ett viktigt bidrag till ett Europa utan skiljelinjer, ett Europa som är demokratiskt, fritt, fredligt och framstegsvänligt, som delar samma värderingar som finns inskrivna i konstitutionen för Europa.
Dessutom är dessa två länders anslutning till unionen först och främst en anslutning till dessa värderingar, till denna europeiska modell som alla Europas medborgare är knutna till.
Vår ädlaste ambition, som delas av medborgarna i dessa två länder, som har återvunnit sin frihet efter nästan femtio år av ibland avskyvärt förtryck, är just att förankra dessa värderingar i dessa länder.
Låt mig ställa en enkel fråga, som också riktar sig till parlamentsledamoten: Kan någon övertygad europé som vill föra Europa framåt på demokratins och de mänskliga rättigheternas väg, och även de sociala rättigheternas, rimligtvis ta risken att motsätta sig stadgan om de grundläggande rättigheterna, en väsentlig del av konstitutionen som utgör en viktig milstolpe i byggandet av vårt Europa, av ett Europa som är baserat på gemensamma värderingar?
Dessa två länder har dessutom varit helt involverade i framtagandet av denna konstitution, som kommer att ge Europa en fastare grund.
Om denna utvidgning skall lyckas räcker det inte med de praktiska ansträngningar som Bulgarien och Rumänien har gjort för att reformera sina samhällen.
Det behövs också stöd från våra medborgare, som måste förstå hur viktig denna utvidgning är för stabiliteten på vår kontinent.
Europaparlamentet har en viktig roll att spela när det gäller att skänka politisk legitimitet och trovärdighet till denna process.
Denna femte utvidgningsprocess, som inleddes 1997 av Europeiska rådet i Luxemburg, har varit omfattande, öppen och progressiv.
De tolv berörda länderna har genomgått processen på samma villkor och har uppmanats att gå med i Europeiska unionen på grundval av samma kriterier.
Processen har genomförts i olika faser, i varje kandidatlands egen takt, beroende på hur förberett landet har varit.
Detta har gjort det möjligt att se till att varje land har fått samma möjligheter att gå med i Europeiska unionen, men också samma åtaganden att uppfylla.
Vid Europeiska rådet i december 2002, som beslutade om anslutningen av de tio nya medlemsstaterna, underströks i förklaringen om ett enda Europa det kontinuerliga, omfattande och oåterkalleliga i utvidgningsprocessen, vilket var ett tydligt tillkännagivande av vårt mål att välkomna Bulgarien och Rumänien som nya medlemsstater 2007.
Anslutningsförhandlingarna har inte alltid varit enkla – vilket kommissionen säkert kan bekräfta – men jag anser att de resultat som återges i anslutningsfördraget är rättvisa och korrekta och i huvudsak överensstämmer med resultaten av förhandlingarna med de tio nya medlemsstaterna.
Bulgarien och Rumänien har nu ungefär tjugo månader på sig att fullborda sina förberedelser inför anslutningen.
I sina senaste återkommande rapporter anser kommissionen att med tanke på de två ländernas framsteg, deras meriter när det gäller att uppfylla åtaganden och det förberedelsearbete som pågår borde de vara redo att gå med i unionen den 1 januari 2007.
Kommissionen bekräftade denna slutsats med sitt positiva yttrande den 22 februari om de två ländernas anslutning.
Europeiska rådet ansåg att Bulgarien och Rumänien kommer att kunna fullgöra alla skyldigheter enligt anslutningsfördraget, under förutsättning att de två länderna fortsätter sina ansträngningar inom tidsramen, att de fullbordar alla nödvändiga reformer och att de uppfyller alla de åtaganden som finns inom varje område av gemenskapens regelverk.
Ni känner säkert till de legitima frågorna om det korrekta genomförandet av gemenskapens regelverk, i synnerhet på området rättsliga och inrikes frågor i Rumäniens fall, och också när det gäller konkurrens- och miljöpolitik.
Det finns ingen genväg till anslutningen.
Processens trovärdighet beror på att varje land endast kan bli medlem på grundval av samma politiska och ekonomiska kriterier och på dess möjlighet att fullgöra de skyldigheter som följer av ett EU-medlemskap.
Detta innebär att man måste ha den nödvändiga administrativa och rättsliga kapaciteten för att lyckas med denna uppgift.
Bulgarien och Rumänien är fullt medvetna om vad som förväntas av dem som medlemsstater.
Sedan anslutningsförhandlingarna inleddes har unionen betonat vad en anslutning till Europeiska unionen innebär: ett fullständigt erkännande av alla rättigheter och skyldigheter, både faktiska och teoretiska, som står i samband med unionens system och institutionella ram, bland annat konstitutionen – där jag är mer optimistisk – och det konkreta och faktiska genomförandet av gemenskapens regelverk.
Att döma av Pierre Moscovicis och Geoffrey Van Ordens betänkanden om Bulgariens och Rumäniens ansökan om anslutning blir jag övertygad om att vi delar samma syn att dessa två länder borde ha möjlighet att bli medlemmar i unionen i januari 2007 och att de helt kommer att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt anslutningsfördraget.
Under tiden kommer unionen att fortsätta att stödja Bulgarien och Rumänien i deras förberedelser med alla tillgängliga medel.
Fram till och med dagen för anslutningen kommer Europaavtalen, som slöts 1994, att fortsätta gälla.
De har fungerat bra och varit ett viktigt verktyg för att förbereda Bulgarien och Rumänien för anslutningen.
Men det är uppenbart att det åligger Bulgarien och Rumänien att göra sitt yttersta för att förbereda sig.
Det vore omöjligt att underskatta vad detta innebär på det ekonomiska, sociala och politiska området, och det jobb som har gjorts hittills förtjänar utan tvekan all respekt.
Europeiska unionen kommer att fortsätta att noggrant granska de två ländernas förberedelser och de resultat de har uppnått, även det faktiska genomförandet av deras åtaganden.
Jag kan försäkra er om att det luxemburgska ordförandeskapet tar övervakningsarbetet på stort allvar.
Det ligger faktiskt helt i de två ländernas egna intressen att vara ordentligt förberedda.
Om de inte vore det skulle de löpa risken att inte kunna dra nytta av medlemskapet fullt ut, om det till exempel skulle visa sig vara nödvändigt att åberopa skyddsklausulerna inom vissa områden.
Vi är medvetna om institutionernas respektive roller i detta sammanhang.
Låt oss vara mycket tydliga på denna punkt: förutsatt att Europaparlamentet samtycker till Bulgariens och Rumäniens ansökan om anslutning, om kommissionen avger en rekommendation till rådet om att tillämpa någon av skyddsklausulerna i anslutningsfördraget, så kommer rådet att ta vederbörlig hänsyn till Europaparlamentets ställning.
Rådet ger denna försäkran i dag till parlamentet, som har rätt i sin föresats att övervaka utvecklingen i de två länderna noggrant.
Som vi redan har hört har en skrivelse i detta syfte skickats av Europeiska rådets ordförande till parlamentets talman.
Låt mig upprepa att utvidgningen endast kan lyckas om den får ett brett stöd av unionens folk.
Ni företräder dessa folk.
Ni företräder Europas medborgare.
Man måste lyssna på era röster, ert omdöme förtjänar att beaktas fullständigt i det fall att man skulle behöva fatta beslut om att tillämpa skyddsklausulerna.
Med detta i åtanke vill jag påminna er om att Europaparlamentets arbete inte tar slut i och med ert samtycke.
Ert politiska bidrag till utvidgningsprocessen kommer även i fortsättningen att vara värdefullt.
Vi är tacksamma för det politiska stöd ni har skänkt processen under dess utveckling, i synnerhet genom att ägna er åt en öppen och konstruktiv dialog med era samtalspartner, de valda ledamöterna i de bulgariska och rumänska parlamenten.
Låt mig avslutningsvis påminna er om att det historiska projekt ni debatterar i dag är Bulgariens och Rumäniens anslutning.
Vi är alla ense om att dessa två länders anslutning kommer att utgöra ett betydande steg mot att lägga den orättvisa och konstgjorda delningen av Europa bakom oss.
Jag skulle nu vilja säga några ord om de ekonomiska följderna.
När det gäller finansieringen av denna utvidgning till 27 länder med Bulgarien och Rumänien skulle jag vilja påminna er om att förhandlingarna med dessa två länder har genomförts på samma grundval och i enlighet med samma principer som de som tillämpades för de tio nya medlemsstaterna.
På grundval av ett förslag från kommissionen har medlemsstaterna godkänt ett finansiellt paket i vilket de enda identifierbara utgifterna till förmån för dessa två länder fastställs, vilka kommer att täcka en period på tre år, på samma sätt som för de tio nya medlemsländerna.
Därefter kommer gemenskapens regelverk att gälla, inklusive den nya budgetplanen.
Det är en fråga om rättvisa och rättvis behandling, men också om förutsägbarhet för de två länderna.
Vi kan inte förhandla utan att lägga korten på bordet, i synnerhet när det gäller de ekonomiska aspekterna av de första svåra steg de måste ta som medlemsstater.
Med hänsyn till det datum man tänker sig för dessa två länders anslutning är det tydligt att den situation vi befinner oss i är annorlunda än den som de tio nya medlemsstaterna upplevde.
Av denna anledning har vi redan upprättat en viktig princip vid Europeiska rådet i Thessaloniki: diskussioner om de framtida politiska reformerna eller den nya budgetplanen får inte förhindra oss att fortsätta eller avsluta anslutningsförhandlingarna med Bulgarien och Rumänien.
På samma sätt får inte resultaten av dessa förhandlingar leda till att diskussionerna eller överenskommelsen om de politiska reformerna eller den nya budgetplanen döms på förhand.
Liksom ni beklagar jag att det inte var möjligt att nå en överenskommelse mellan rådet och parlamentet.
Vi var mycket nära en överenskommelse.
Var det de svaga nerverna – särskilt hos rådet, tror jag om jag skall vara ärlig – före de svåra förhandlingarna om budgetplanen som förhindrade oss att nå en överenskommelse?
Jag vill kraftigt understryka att det kan ha skett en del missförstånd.
Kanske det var så att tekniska hänsyn fick överhanden över en positiv politisk inställning.
Jag kan försäkra er på ordförandeskapets vägnar att Europaparlamentets institutionella och budgetmässiga befogenheter för vår del inte på något sätt ifrågasätts av de förslag som har lagts fram, och att det interinstitutionella avtalet fortfarande gäller fullt ut.
Jag kan inte lova att som Reimer Böge har bett mig om försöka nå en överenskommelse om en förklaring redan innan överenskommelsen har skrivits under, men vi kommer att anstränga oss en sista gång för att göra det, och vem vet?
