# ID: svediakorp-gov454578
# author: Moscovici (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 932
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Som jag har sagt flera gånger tidigare: efter att förhandlingarna om anslutning med Bulgarien och Rumänien hade avslutats vid Europeiska rådet den 16 och 17 december 2004 avgav kommissionen ett yttrande som var positivt till denna anslutning den 22 februari 2005.
Nu är det parlamentets tur att ge sitt samtycke till de två ländernas ansökningar.
I detta sammanhang tycker jag att det är viktigt – och jag tror att Geoffrey Van Orden delar denna åsikt – att vi undviker att skilja på omröstningarna om Bulgarien och Rumänien.
Vi borde välkomna båda två lika mycket, och det med besked.
Utskottet för utrikesfrågor röstade också för Rumäniens anslutning med en mycket stor majoritet, och i dag ber jag er att godkänna Rumäniens anslutning.
Varför bör ni göra det?
Jag gör det för att jag fortsätter att kämpa för en positiv, tydlig och rigorös attityd.
Positiv eftersom Rumäniens anslutning är ett politiskt mål för Europeiska unionen och något som Rumänien eftersträvar.
Positiv eftersom en många ansträngningar och stora framsteg har gjorts på vägen till anslutning, och jag anser att detta har fungerat som en katalysator för det rumänska samhället: den förra regeringen har påbörjat arbetet, den nuvarande fortsätter det, och vi är på rätt väg.
Samtidigt föreslår jag att vi är tydliga och rigorösa eftersom vi inte kan förneka att det fortfarande finns problem som vi känner till.
Det återstår en hel del att göra på området rättsliga och inrikes frågor, i synnerhet när det gäller kampen mot korruption, organiserad brottslighet, gränskontroll och erkännandet och skyddet av minoriteter, bland annat de rumänska och ungerska minoriteterna, liksom även när det gäller konkurrens och miljöfrågor.
Vi kommer att fortsätta säga att den rumänska regeringen måste fokusera i synnerhet på att genomföra administrativa och rättsliga reformer, på kampen mot korruption, på kampen mot social utslagning och fattigdom, på informationsfrihet, vilket naturligtvis är avgörande för oss, och på att stärka lokalt och regionalt styre.
Slutligen vill jag tillägga att det finns skyddsåtgärder eller instrument som innebär att vi kan fortsätta att agera.
Jag tänker till exempel på den möjliga tillämpningen av skyddsklausulerna, vilket inte bör betraktas som en sanktion utan snarare som en drivkraft för handling, som ett sätt att utöva positiva påtryckningar för att se till att saker och ting rör sig i rätt i riktning, i synnerhet inom de områden jag just nämnde.
Med detta i åtanke var debatten i utskottet för utrikesfrågor fokuserad på en helt avgörande punkt, nämligen rollen för vårt parlament.
En fråga bekymrar oss nämligen i detta samtyckesförfarande: Vad kommer att hända när anslutningsfördraget har undertecknats, eftersom rådet ber Europaparlamentet att ge sitt samtycke till en anslutning som inte kommer att äga rum förrän efter ytterligare tjugo månader?
Denna procedur är faktiskt ovanlig, eftersom vi i regel brukar ge vårt samtycke i ett senare skede.
Många ledamöter är oroade över denna situation.
De är rädda för att de genom att så att säga skriva under en oinskränkt fullmakt kommer att tvingas avstå från sin förmåga att agera under den tidsperiod som skiljer oss från den faktiska anslutningen.
Det är därför viktigt för kommissionen och rådet att involvera Europaparlamentet helt och fullt i övervakandet av situationen för att se till att Rumänien respekterar sina åtaganden.
Vid ett sammanträde med det berörda utskottet åtog sig kommissionsledamot Olli Rehn att involvera parlamentet i förberedandet av de två ländernas anslutning, och i synnerhet att rådfråga parlamentet i händelsen att skyddsklausulerna skulle åberopas.
Flera ledamöter har arbetat med denna fråga, och vi har lagt fram ändringsförslag rörande beaktandesatserna och rekommendationerna i betänkandena om Bulgarien och Rumänien, eftersom parlamentet huvudsakligen har en roll att spela som partner i dessa två situationer.
Talman Josep Borrell, som har varit mycket aktiv i denna fråga, har dessutom skrivit ett brev om detta till kommissionens ordförande José Manuel Barroso, där han bad honom att bekräfta den ståndpunkt som intogs av kommissionsledamot Olli Rehn den 30 mars, vilket han också har gjort, men jag antar att han kommer att nämna detta själv.
Rådets ordförande Jean-Claude Juncker har också haft en skriftväxling om denna fråga med talman Josep Borrell.
Vad kan vi således förvänta oss i dag, om inte en bekräftelse av detta åtagande, inte bara från kommissionen, utan också från rådets ordförandeskap i dag eller i morgon?
Jag hoppas, herr kommissionsledamot och herr rådsordförande, att ni kommer att kunna ge oss någon försäkran på denna punkt så att vi alla kan rösta för detta samtycke.
Det åligger sedan Europaparlamentet, när kommissionen offentliggör sitt nästa betänkande i november, att bedöma om detta åtagande har respekterats och att dra de nödvändiga slutsatserna.
Vad vi under alla omständigheter vill är att parlamentet skall kunna anta detta betänkande med så stor majoritet som möjligt, och att det gör detta i medvetande om att detta markerar en ny fas i Europeiska unionens utvidgning och i fullbordandet av ett gemensamt projekt.
Vi vill också att parlamentet gör detta med den känsla jag själv upplevde när jag pratade med många ledamöter, känslan att Europa behöver skyddas, att det borde vara möjligt att rösta i säkerhet och att parlamentet också borde vara en av garanterna för detta skydd och denna säkerhet.
