# ID: svediakorp-gov454508
# author: Scheele (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 301
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag är övertygad om att betänkandet av Glenys Kinnock utgör ett viktigt bidrag för att granska Europeiska unionens arbete för att nå millennieutvecklingsmålen, eller de framsteg som har gjorts i den riktningen.
När det gäller våra chanser att nå dessa mål befinner vi oss i ett mycket, mycket bedrövligt tillstånd, och Glenys Kinnocks betänkande visar vilka politiska förändringar som är nödvändiga att genomföra för att vi skall kunna nå dessa mål.
Jag vill säga något om politiken för skuldlättnad och om det betänkande vi kommer att rösta om i morgon.
Det kanske har undgått några ledamöter här i kammaren att det, när man diskuterar politik för skuldlättnad, är viktigt att framhålla att två tredjedelar av utvecklingsländerna använder mer pengar till skuldbetalning än till grundläggande sociala tjänster.
Att detta påverkar arbetet för att nå – eller misslyckandet att nå – utvecklingsmålen behöver knappast sägas.
Detta innebär att det är nödvändigt att göra förändringar inom många politikområden, men även att fördubbla det stöd vi ger för närvarande, så att det resulterande beloppet upprätthålls i minst 10 år – härav elogen till de medlemsstater som redan har nått målet på 0,7 procent.
I betänkandet betonar Glenys Kinnock att det är nödvändigt att nå målet 0,7 procent för bilateralt utvecklingssamarbete.
Jag beklagar att detta inte är det rätta tillfället att ” ställa någon i skamvrån ”, men i betänkandets motivering anges de medlemsstater som är långt ifrån att nå målet på 0,7 procent: Österrike, Tyskland, Grekland, Italien och Portugal.
Mitt förslag är att det kanske skulle vara lämpligt att kommissionen utarbetar en tidsplan för alla medlemsstater, eller utövar påtryckningar på dem för att få dem att nå detta mål.
