# ID: svediakorp-gov454494
# author: Mathieu (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 408
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag anser att vi måste påminna oss själva om vad ansvarsfrihet innebär.
Ett beviljande av ansvarsfrihet måste göra det möjligt för oss att säga att EU: s budget har genomförts på rätt sätt och att vi kan garantera tillförlitliga räkenskaper och lagliga och regelrätta transaktioner.
Beviljande av ansvarsfrihet måste dessutom ge oss möjlighet att bedöma de framsteg som gjorts i samband med genomförandet av de rekommendationer som innefattats i det tidigare beviljandet.
Jag måste därför uttrycka min förvåning över innehållet och utformningen av detta betänkande, särskilt avsnittet om Europaparlamentet.
Jag förstår inte den mycket vresiga ton som återfinns hos föredraganden och hos författarna till vissa ändringsförslag som avser alla ledamöter av denna institution.
Alla dessa kritiska kommentarer antyder en sorts oärlighet, och den stöder jag absolut inte.
Jag tycker inte att man kan överösa ledamöterna av Europaparlamentet med ovett på det här viset.
Jag skulle vilja tillägga att det är obegripligt att vi skulle ändra på gällande regler om traktamenten innan vi har en enhetlig stadga för ledamöter av Europaparlamentet.
Förresten, är detta ansvarsfrihetsförfarande det rätta stället att ta upp frågan om bruket av tobak och cigaretter i våra byggnader på?
Även om jag är övertygad om att det är ett stort problem, ligger det helt utanför ämnet.
Avslutningsvis, och mer specifikt, vad kan jag säga om ifrågasättandet, ånyo, av Europaparlamentets säte i Strasbourg?
Tvärtemot vad det står om det i betänkandet som ligger framför oss i dag måste jag påminna er om att parlamentet inte är behörigt i frågan.
Bortsett från Europeiska rådet i Edinburgh 1992, som genom enhällig omröstning av stats- och regeringscheferna beslutade att Europaparlamentets säte av politiska skäl skulle vara i Strasbourg, var beslutet också i enlighet med protokoll 12 till Amsterdamfördraget, så att det kunde garanteras av fördragen.
För ett år sedan lades ett liknande förslag fram om slopandet av parlamentets säte i Strasbourg och en fullständig förflyttning till Bryssel.
Ledamöterna av Europaparlamentet var förståndiga nog att avvisa det förslaget under plenarsammanträdet, och dessutom påpekade ledamöterna av konventet detta när konstitutionsfördraget diskuterades.
Motståndarna till Strasbourg får inte använda beviljandet av ansvarsfrihet 2003 för att göra ett nytt försök att ändra parlamentets säte.
Denna fråga hör inte till ämnet och ligger utanför vår rättsliga behörighet.
