# ID: svediakorp-gov454483
# author: Van Buitenen (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 425
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kommissionens internrevisor vet inte om räkenskaperna är fullständiga eller korrekta.
Redovisningssystemet inkluderar inte automatiskt alla uppgifter och siffror.
Internrevisorns avdelning säger rent av att berörda parter inte vet om kommissionens siffror speglar verkligheten.
Parlamentet har inte fått tillgång till den viktiga information som behövs för att bevilja ansvarsfrihet.
Det har endast fått tillgång till en sammanfattning av den ursprungliga rapporten av den föregående internrevisorn, Jules Muis.
Muis lämnade kommissionen den 1 april 2004.
Hans rekommendationer föll för döva öron.
Till och med kanslichefen varnade Muis, och sade till honom: ” Vi vet hur man knäcker personer som ni. ”
Internrevisionstjänstens slutliga rapport om Eurostat gjordes endast tillgänglig för granskning för tre parlamentsledamöter.
Eftersom bara en av dem blev omvald har bara en ledamot tillgång till den nu.
Budgetkontrollutskottet accepterar inte denna intäkts- och utgiftsredovisning, eftersom siffrorna inte har godkänts av personen som ansvarar för att göra det.
I alla andra företag skulle detta innebära att den här intäkts- och utgiftsredovisningen inte skulle kunna ligga till grund för ett beviljande av ansvarsfrihet.
Terence Wynn gjorde rätt i att identifiera den här bristen, och i egenskap av folkets företrädare har vi nu skyldighet att skjuta upp beviljandet av ansvarsfrihet tills den ansvariga personen har fattat mod att skriva under med sitt namn.
Marta Andreasen, som var ansvarig för detta 2002, har precis lämnat in en framställning till parlamentet om just denna fråga.
Trots att hennes framställning är tillåtlig har parlamentet hittills vägrat att höra henne.
Revisionsrätten är likaså tveksam till effekten av kontrollerna inom kommissionens redovisningssystem och om utgifternas legitimitet för varje medlemsstat.
Mitt stöd till Alexander Stubbs betänkande kommer att bero på om ändringsförslagen från gruppen Självständighet / Demokrati som avser Regionkommittén antas.
Robert McCoy, den tidigare internrevisorn och nu dess värre avslöjare, gjorde sin plikt som revisor, men blev knäckt.
Han föll inte på knä inför parlamentet, vilket var ett krav för att bevilja ansvarsfrihet.
Därutöver står det med rätta i ett av ändringsförslagen som lagts fram av gruppen Självständighet / Demokrati att OLAF misslyckades med att överlämna undersökningsrapporten till de belgiska domstolarna.
Återigen förhindrades avslöjaren att ge sin bild av historien i budgetkontrollutskottet.
Är det självklart att vi kan bevilja ansvarsfrihet för medborgarnas räkning med tanke på hur Marta Andreasen, Jules Muis och Robert McCoy, och alla övriga som jag inte har nämnt, har behandlats?
