# ID: svediakorp-gov454479
# author: Martin, Hans-Peter (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 276
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Låt mig i denna debatt fokusera på de frågor som berör parlamentet och inleda med att återigen påpeka hur ödesdigra följderna av den informella överenskommelsen mellan rådet och parlamentet är, det vill säga att inte kontrollera varandra, eftersom det vi ser här i parlamentet är en fortsatt strävan efter ” mer ”.
Detta är uppenbart när vi blickar tillbaka på 2003, men i synnerhet när vi blickar in i framtiden.
Som jag ser det är det mycket beklagligt att Ona Juknevičienės betänkande urvattnades ytterligare i utskottet.
Vi har mindre kontroll över resekostnader än vi annars skulle ha, och vi ställs inför nya hål när det gäller pensionssystem och de utbroderade kompletterande pensionerna för parlamentsledamöter.
I form av den liberala gruppens viktiga ändringsförslag görs nu ett försök att tygla detta, men i dessa förslag hanteras bara de formaliteter som avser betalningen av dessa pensioner i stället för den skandal som systemet står för.
I stället för att till sist dra lärdom av den situation vi befinner oss i erfor vi i går återigen den kusliga situation där budgetutskottet diskuterade vad vi skall göra med de 90 miljoner euro som parlamentet kommer att få tillgång till 2006, och ingen vet riktigt vad pengarna skall användas till.
Även om någon återupplivade idén att starta en TV-kanal för att sända kammarens debatter, vore det bästa sättet att investera dessa 90 miljoner euro i en informationskampanj att ge allting tillbaka till skattebetalarna.
På det viset skulle vi vara säkra på fördelaktig spridning, och ingenting mer av dessa resurser skulle slösas bort.
