# ID: svediakorp-gov454457
# author: Karatzaferis, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 395
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Kontinenten Europa och mitt hemland, Grekland, har något gemensamt.
De är båda halvöar med hav på tre sidor och land på en sida.
Kustlinjen är tusentals mil och det finns tusentals stora och små hamnar.
Som greker har vi varit väl förtrogna med detta transportmedel i mer än 3 000 år.
Den första skeppslast som registrerades i sjöfartshistorien var Gyllene Skinnet, som transporterades av argonauterna för 5 500 år sedan.
Sjötransporter är de mest miljövänliga.
Vi borrar oss inte genom berg, vi fäller inga träd, och ett fartyg kan föra med sig mycket last och många passagerare.
Vi har en stor arbetsvolym: ca 40 procent av trafiken i Europa, enligt betänkandet.
Det finns med andra ord stora vinster att göra, vinster för fartygsägare och vinster för operatörer.
Men vi har också en ovanligt hög arbetslöshet med arbetslösa sjöfarare i Polen, Portugal och Grekland.
Sjöfarten är alltså mycket rik, men vi har också arbetslöst sjöfolk.
I Pireus – en gång den största hamnen i Europa – är varannan människa på gatan en arbetslös sjöfarare.
Vi behöver alltså hitta ett sätt som gör att varje fartyg som anlöper en europeisk hamn sysselsätter ett antal europeiska sjöfarare.
Vi vill inte ha fartyg verksamma i Europa med icke-europeiskt sjöfolk när det finns europeiska sjömän som går utan arbete.
En annan fråga vi måste uppmärksamma är säkerheten.
Kommissionen lade fram ett direktiv för flera år sedan.
En civil tjänsteman – som uppenbart tjänade vissa intressen – vidarebefordrade inte direktivet.
Ett fartyg gick på grund i Egeiska havet och 82 människor drunknade, just för att besättningen inte hade utbildats i enlighet med föreskrifterna i direktivet, som inte hade kommit fram.
Vad är det då vi behöver?
Vi behöver bättre säkerhet ombord, vi måste vara rigorösa när det gäller människoliv och vi måste framför allt trygga sysselsättningen för europeiska sjöfarare, vilket har att göra med jämlikhet och demokrati.
De förlorar sina arbeten även om, jag upprepar detta, fartygsägarnas behållning och vinst kommer från Europas medborgare.
Det är vad rättvisa betyder och jag skulle vilja att kommissionsledamoten hittade ett sätt så att sysselsättningen för europeiska sjöfarare tryggas och inte försvinner.
