# ID: svediakorp-gov454447
# author: Jałowiecki (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 384
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kommissionens ordförande José Manuel Barroso har vid ett flertal tillfällen i anföranden både här i parlamentet och på annat håll försäkrat oss om att han har för avsikt att minska antalet EU-förordningar med så mycket som 25 procent eftersom det finns väldigt många sådana förordningar och ett stort antal av dem är onödiga.
Europaparlamentets ledamöter har alltid välkomnat sådana uttalanden eftersom många av oss är medvetna om att vi har en EU-lagstiftning som håller på att utveckla imperialistiska tendenser och försöker reglera allting under solen.
Men det ironiska är att varje gång de behöriga specialutskotten, till exempel utskottet för transport och turism, får ta del av enskilda förslag faller samma ledamöter ofelbart tillbaka i regleringsslentrianen genom att rösta för att utöka antalet förordningar som inte går att motivera på ett rationellt sätt.
Den förordning som vi just nu debatterar, om harmonisering av sociallagstiftningen, är ett tydligt exempel på detta sätt att tänka och agera, och i detta sammanhang finns det ett antal påpekanden som jag vill göra.
För det första anser jag att det inte går att motivera att det inte görs någon som helst åtskillnad mellan olika aspekter av vägtrafiklagstiftningen och arbetslagstiftningen.
Olika typer av lagstiftning är inte sammanblandade på detta sätt på andra samhällsområden, men i det här fallet görs ingen åtskillnad mellan arbetslagstiftning och övrig lagstiftning.
För det andra har subsidiaritetsprincipen kränkts på ett flagrant sätt.
För det tredje, och detta är en avgörande punkt, innehåller förordningarna bestämmelser om ett helt system med kontroller som leder till en uppblåst byråkratisk apparat och som kommer att vara omöjligt att genomföra i praktiken.
Europaparlamentets ledamöter har klart sagt ifrån att det skulle vara enormt svårt att genomföra ett sådant system i praktiken.
För det fjärde är den omfattande detaljregleringen i förordningarna, särskilt i fråga om arbets- och viloperioder och hur de skall delas upp, ett förfärande exempel på framtida byråkrati som nästan inte lämnar något handlingsutrymme.
Med tanke på alla dessa faktorer anser jag att detta är just det slags förordning som Europeiska unionen mycket väl skulle kunna klara sig utan.
Den är ett perfekt exempel på de 25 procent av förordningarna som José Manuel Barroso har nämnt.
