# ID: svediakorp-gov454431
# author: Barrot, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,443
# sentences: 72
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, herr Markov, mina damer och herrar!
Vi behandlar två mycket nära sammanlänkade frågor.
Den första handlar om bestämmelserna för det högsta antalet timmar bakom ratten för yrkeschaufförer och deras minsta antal raster och viloperioder.
Den andra fastställer tillämpningsföreskrifter för sociallagstiftningen på vägtransportområdet.
Jag vill påminna er om att syftet med dessa båda förslag är att främja rättvis konkurrens mellan transportföretag i hela Europeiska unionen och att förbättra vägsäkerheten och arbetsvillkoren för yrkeschaufförer.
Den europeiska harmoniseringen av sociallagstiftning på vägtransportområdet är på väg.
Vår diskussion här i dag handlar förstås om den europeiska lagstiftningen om arbetstid inom vägtransporter, som trädde i kraft den 23 mars.
Genom den nya lagstiftningen garanteras att chaufförer som arbetar i ett annat land än sitt eget måste uppfylla europeiska miniminormer.
Nu finns det ett behov att komplettera denna lagstiftning.
Det är nödvändigt att tillämpa en harmoniserad sociallagstiftning, inte bara för den inre marknaden och vägsäkerheten utan också för att kunna garantera en lägsta nivå av sociala rättigheter för arbetstagare inom vägtransportindustrin.
Parlamentets och rådets gemensamma ansträngningar har hittills inte lett till någon överenskommelse.
Jag kan försäkra er om att kommissionen är redo, och kommer att fortsätta vara redo, att spela sin roll som medhjälpare och medlare mellan de båda institutionerna.
För att återgå till själva frågan vill jag betona att de bestämmelser som för närvarande är i kraft fastställdes för 20 år sedan.
Under den tiden har vi sett vägtransporttjänsterna öppnas helt för konkurrens inom gemenskapen, inte bara för internationell verksamhet utan även för inrikestransporter.
Samtidigt har EU utvidgats flera gånger, senast förra året, och vägtransporterna har blivit det dominerande transportsättet inom unionen.
Konkurrensen är hård mellan åkeriföretagen, vilket får operatörerna att falla för frestelsen att strunta i grundläggande sociala bestämmelser för att skydda sin vinstmarginal.
På ett område där Europa ibland kritiseras för sin brist på agerande inom det sociala området, måste vi göra allt som går för att lösa en fråga som är så viktig för arbetstagarna inom vägtransportindustrin.
I detta sammanhang vill jag påminna er om kommissionens tre viktigaste mål när den utarbetade sitt förslag om körtider och viloperioder för yrkeschaufförer.
Det är mot bakgrund av vad som har hänt tidigare som jag skall belysa Europeiska kommissionens ståndpunkt i fråga om de viktigaste delarna i ert betänkande herr Markov, som jag gratulerar er till p.g.a. dess analytiska klarhet och relevans.
Det första målet är att förenkla bestämmelserna.
Eventuella försök att återinföra specialföreskrifter eller en mängd undantag kommer inte bara att göra bestämmelserna ytterst komplicerade utan också omöjliga att genomföra.
Därför kommer vi inte att kunna – därför kommer jag personligen inte att kunna – godta några av de ändringsförslag som skulle göra detta instrument alltför komplicerat och därmed svårt att tillämpa.
Allmänhetens bild av Europa måste präglas av tydlighet, enkelhet och tillgänglighet.
Ett uppenbart exempel är ändringsförslaget för att göra det möjligt att dela upp den dagliga viloperioden i fyra separata delar.
Bortsett från de tveksamma effekterna av ett sådant arrangemang i fråga om vägsäkerhet, skulle det leda inspektörerna att koncentrera sig enbart på den dagliga huvudviloperioden och strunta i de andra perioderna.
Det är därför vi engagerat oss för förenkling.
Det andra målet är att göra reglerna tydligare för operatörer, chaufförer och inspektörer.
Om vi till exempel tar förslaget om att alla nyttofordon som väger mindre än 3,5 ton skall omfattas ger det upphov till två frågor: Skall alla fordon som används för kommersiella ändamål omfattas av lagstiftningen?
Kommer det att innebära att digitala färdskrivare skall installeras på mopeder som används av pizzabud och för pickuper?
Är det ens tekniskt möjligt?
Jag är väl medveten om att parlamentet vill undvika missbruk genom ett kringgående av gränsen på 3,5 ton, och jag förstår den oron.
Men vi måste vara försiktiga så att bestämmelserna förblir relativt tydliga och vi får aldrig förlora målet med en effektiv tillämpning ur sikte.
Slutligen behöver bestämmelserna uppdateras mot bakgrund av utvecklingen inom vägtransportsektorn.
Låt mig ta två exempel.
För det första har hastighetsgränsen för jordbruks- och skogsbrukstraktorer standardiserats i hela Europeiska unionen.
Denna harmonisering har behandlats av detta parlament och kommissionen kommer att stödja det relevanta ändringsförslaget.
För det andra måste vi erkänna att offentlig service som t.ex. postväsende och gas- och elförsörjning har förändrats avsevärt.
Jag kan inte längre se någon anledning att utesluta dem.
Det är alltså de tre målen.
Därmed kommer jag till datumet för att införa den digitala färdskrivaren.
Enligt kommissionens åsikt bör de nuvarande tidsfristerna behållas; från den 5 maj 2005 skall medlemsstaterna kunna utfärda körkort och från den 5 augusti 2005 skall nya fordon utrustas med en digital färdskrivare.
Det finns inget rimligt skäl för ytterligare förseningar.
Tillverkarna av färdskrivare och fordonstillverkarna har redan gjort stora investeringar.
Samtliga medlemsstater har i rådets gemensamma ståndpunkt åtagit sig att hålla de planerade tidsfristerna och håller redan på att ta fram utbildningar för inspektörer.
Om vi skulle förlänga tidsfristerna igen, skulle detta skapa ytterst stor osäkerhet för såväl medlemsstaterna som för de berörda sektorerna.
Jag måste därför vädja om att de planerade datumen skall stå fast, för att skapa större rättssäkerhet.
Låt mig gå vidare till genomförandet.
Kommissionens mål är att förbättra kvaliteten och intensiteten i medlemsstaternas kontrollåtgärder.
Kommissionen har försökt utveckla ett omfattande verifieringssystem som omfattar gemenskapens hela sociallagstiftning inom vägtransportområdet, inklusive kontroll av att arbetstidsreglerna efterlevs.
Kommissionen har uppmuntrat till insatser för att förbättra samordningen mellan inspektionsmyndigheterna såväl inom som mellan medlemsstaterna.
Den har försökt utveckla ett harmoniserat synsätt på sanktioner och en gemensam definition av allvarliga överträdelser.
Det är mot bakgrund av dessa mål som jag skall ge kommissionens svar på Europaparlamentets ändringsförslag, som i det stora hela verkar återspegla kommissionens önskemål.
För det första har vi genomförandet av arbetstidsreglerna.
Kommissionen kan bara stödja återinförandet av detta i förslaget.
Jag anser att den metod som ni har valt och som bygger på kontroller i företagens lokaler verkar vara en logisk och effektiv metod.
För det andra har vi den gemensamma definitionen av flera allvarliga överträdelser.
Ja, kommissionen välkomnar att parlamentet återinför denna bestämmelse i utkastet, eftersom vi anser att harmoniserade kontrollförfaranden kräver en gemensam definition av vad som är en allvarlig överträdelse.
För det tredje har vi utnämningen av en nationell kontrollinstans.
Detta organ skulle ha ansvar för att samordna medlemsstaternas kontroller på både nationell och internationell nivå.
Denna bestämmelse, såsom parlamentet utformat den, får kommissionens fulla stöd.
En sådan myndighet skulle inte kommendera de olika nationella inspektionsmyndigheterna utan sammanjämka deras synpunkter.
Detta skulle innebära en förbättring av rådets gemensamma ståndpunkt enligt vilken en nationell genomförandestrategi och en nationell kontaktpunkt för de andra medlemsstaterna skall inrättas.
Så kommer vi till tidsfristerna som innebär att kontrolltätheten skall ökas från 1 procent till 3 procent av arbetsdagarna.
Även om vi sympatiserar med parlamentets syfte och håller med om att rådets lösning lider av en viss brist på ambition, vill kommissionen uppmana till en realistisk inställning och vill hellre se till att alla medlemsstater har möjlighet att genomföra det antal kontroller som krävs enligt direktivet och att kontrollerna uppfyller de fastställda kvalitetskriterierna.
Ni förstår, ända sedan jag tillträdde denna tjänst har jag ständigt arbetat för att se till att våra beslut skall kunna genomföras på ett effektivt sätt och det är av den anledningen som vi föredrar att vara säkra på att vi åtminstone uppnår vårt mål, samtidigt som vi erkänner fördelarna med ökande krav.
Mitt sista påpekande handlar om kontroller längs vägarna.
Här manar kommissionen till försiktighet; listan över uppgifter som inspektörerna skall samla in från förarna bör inte vara för omfattande.
Sådana omfattande kontroller tenderar att bli kontraproduktiva eftersom de kommer att vara svåra att genomföra under de förhållanden som råder ute längs vägarna.
Det, herr talman, var vad jag hade att tillägga till föredragandens presentation.
Min tjänsteavdelning kommer förstås att lämna över kommissionens detaljerade ståndpunkt i fråga om vart och ett av de framlagda ändringsförslagen. (1) Nu skall jag lyssna uppmärksamt på debatten och kommer att stå till kammarens förfogande om några frågor skulle dyka upp.
Detta är en viktig fråga och jag tackar alla ledamöter här i dag som vill bidra till detta viktiga projekt.
