# ID: svediakorp-gov454416
# author: Allister (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 293
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som många andra av unionens harmoniseringsförslag ger betänkandet vid första påseendet ett rätt så tilltalande intryck.
Men bara den som är naiv kan undgå att märka att det är en del av upprättandet av ett integrerat straffrättsligt system för unionen som våra nationella system slutligen kommer att underkastas, inte minst på det viktiga området hur det bör stå oss fritt att bekämpa terrorism.
Som utskottet för rättsliga frågor har påpekat bör förslaget ses som en utgångspunkt snarare än en slutpunkt.
Om det är fråga om att garantera ett minimum av mänskliga rättigheter så finns instrumentet redan, i enlighet med Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, i form av domstolen här i staden.
Men det är uppenbart att unionens ambition är att själv överta den rollen.
Som brittisk medborgare och faktiskt även som advokat måste jag säga att de brutala upplevelser som brittiska medborgare har råkat ut för utomlands ger stöd för min uppfattning att vi har lite att vinna men mycket att förlora på omfattande straffrättslig integration.
Den skandalösa behandlingen av Dinesh Sakaria i Sverige, det spektakel som brittiska flygplansskådare utsattes för i Grekland och den skrämmande domen mot Kevin Sweeney i Nederländerna övertygar medborgare i Förenade kungariket om att de gör bäst i att behålla förfarandena och skyddsverken i sitt sedvanerättsgrundade rättssystem i stället för att någonsin frestas att byta ut detta mot den bristfälliga kontinentala modellen.
Om sådana saker kan inträffa – och de har inträffat – med dessa länder, som sägs följa Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, skulle en flytt av samordningen från Europarådet till Europeiska kommissionen inte på något sätt bidra till att effektivt garantera individens rättigheter i realiteten.
