# ID: svediakorp-gov454411
# author: Buitenweg (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 904
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman!
Jag är väldigt stolt över att vi i dag äntligen för en debatt om betänkandet om miniminormer för rättssäkerhetsgarantier i brottmål som måste tillämpas i hela EU.
Min grupp röstade nej till den europeiska arresteringsordern 2001.
Ett av skälen till det var att förslaget inte innehöll några bestämmelser för att omhänderta de misstänktas rättigheter, de misstänkta som tack vare den nya förordningen mycket lättare kunde överlämnas till andra medlemsstater i EU.
Nu har vi möjlighet att sätta punkt för den politiska strid som utspelades då, därför att vi är i alla händelser eniga om att den misstänktes rättssäkerhetsgarantier utgör ett nödvändigt tillägg till den europeiska arresteringsordern.
Många ledamöter har granskat frågan mycket noga och jag måste tacka herr Costa för hans förslag från fjärran ort.
Jag vill också tacka alla andra ledamöter så mycket för ett utmärkt samarbete.
I övrigt har mitt arbete underlättats av att kommissionen har gjort ett utmärkt arbete.
Kommissionen sammanförde många idéer, samrådde med vissa personer och lade fram resultaten i en grönbok om vilken den tidigare ordföranden i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikesfrågor, Jorge Salvador Hernández Mollar, skrev ett positivt betänkande.
Jag har utgått från hans observationer när jag har skrivit mitt betänkande.
Eftersom brottslingar inte håller sig inom nationella gränser måste uppspårandet av dem också överskrida dessa.
Detta förutsätter emellertid att rättssäkerhet råder i hela EU.
Betänkandet handlar inte bara om de misstänktas rättigheter utan också om effektiv brottsbekämpning.
När allt kommer omkring är det så att om medlemsstaterna misstror varandra kommer de att vara obenägna att lämna över sina egna medborgare till varandra utan tvekan.
Ett exempel på det är de brittiska och nederländska flygspanare som, som ni kanske minns, blev anhållna i Grekland för några år sedan.
Trots den proteststorm som detta gav upphov till hos nederländska och brittiska politiker och medborgare antogs den europeiska arresteringsordern samma månad, i december.
Som en följd därav måste alla flygspanare därefter utlämnas till Grekland.
Frågan är emellertid om detta verkligen kommer att göras om det protesteras så mycket mot det.
Därför anser jag att för att få en effektiv brottsbekämpning så måste det finnas ett verkligt förtroende mellan medlemsstaterna och ett förtroende kräver tydliga överenskommelser om de misstänktas rättigheter.
Naturligtvis är det så, som kommissionsledamoten redan har sagt, att många rättigheter redan omfattas av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, men de betraktas som rättsliga principer och måste ta sin form i de olika medlemsstaterna.
Kommissionens förslag är mycket mer specifikt.
Därtill kommer rättigheterna att bli synligare och lättare att tillämpa.
Att Europadomstolens arbetsbörda kommer att minska blir en välkommen extra fördel.
Liksom kommissionsledamoten redan har sagt innebär kommissionens förslag att ytterligare rättigheter införs; den misstänkte får rätt till juridisk rådgivning under hela brottmålsförfarandet, rätt till tolkning och översättning.
Myndigheterna blir skyldiga att informera den misstänkte om dennes rättigheter.
Jag ställer mig bakom större delen av kommissionens förslag men det är uppenbart att detta utgör ett första steg och att ytterligare rambeslut kommer att behövas, om till exempel erkännande av bevismaterial, borgen och utredningsmetoder.
Jag hoppas att kommissionsledamoten kommer att påskynda händelseutvecklingen i det avseendet.
Jag är också glad över att utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har angett att ett antal punkter i kommissionens förslag måste ges en mer precis ordalydelse.
Således föreskriver man att en advokat måste vara på plats inom 24 timmar, att en förhandling inte kan äga rum om den misstänkte inte har fått någon juridisk rådgivning och att det skall finnas en oberoende instans som klienterna kan vända sig till med klagomål som rör deras advokater.
I övrigt är det viktigt att inte bara regeringar, utan också advokater och inblandade organisationer bör ombes bedöma huruvida normerna följs och att dessa bedömningar sedan offentliggörs, därför att bara öppenhet och insyn kan verkligen främja förtroende.
Ett sista ord om skäl 8, eftersom jag vet att det är ett centralt stycke för många ledamöter.
Det tycks vara få medlemsstater som är intresserade av att ha kvar möjligheten att inte tillämpa dessa grundläggande rättigheter för de misstänkta på medborgare som är misstänkta för att ha begått allvarliga och komplexa former av brott, särskilt terrorism.
Detta är en angelägen fråga för mig, framförallt som tillhörande gruppen De gröna / Europeiska fria alliansen.
Som föredragande skulle jag gärna se att vi kom fram till en kompromisslösning, men personligen tror jag att medlemsstaterna kommer att vara mycket mindre benägna att utlämna personer till andra medlemsstater om de befarar att de grundläggande rättigheterna, miniminormerna, inte kommer att respekteras.
Jag vill också tillägga att det är en principsak att miniminormerna per definition skall gälla alla.
När Jorge Salvador Hernández Mollar, en ledande kristdemokrat, var föredragande i denna fråga argumenterade han aldrig under några omständigheter för att undantag skulle göras från miniminormerna.
Frågan nu är om betänkandet bör antas över huvud taget om detta undantag inte är omfattande nog.
Jag hoppas att vi fortfarande skall kunna mötas halvvägs under morgondagens omröstning, därför att jag är övertygad om att medborgarnas rättigheter förtjänar hela parlamentets stöd.
