# ID: svediakorp-gov454408
# author: Frattini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,000
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag har lite att tillägga: endast tre synpunkter.
Den första är att många ledamöter har tagit upp en grundläggande fråga som jag redan hade berört i mitt tidigare anförande.
Det råder inget tvivel om att de tre viktiga delar som utgör EU: s agerande i de tre stora områdena med frihet – som innebär främjandet och inte bara skyddandet av friheterna – rättvisa och säkerhet, alla måste utvecklas tillsammans.
För att uttrycka mig ännu tydligare behöver vi inte bara skydda människors grundläggande rättigheter för att uppnå en tillfredsställande säkerhet utan också verkligen utveckla EU: s rättsliga område.
Från ena sidan finns det tydliga krav på att harmonisera eller försöka göra vissa grundläggande principer enhetliga – vi kommer att behandla rättssäkerhetsgarantier i brottmål om några minuter – och jag är i hög grad för detta försök till harmonisering men sedan säger naturligtvis andra att man måste ta hänsyn till den stora skillnaden i traditioner, historia och kultur i vårt rättssystem.
Det står då klart att kommissionen måste beakta även detta.
Vi kommer absolut alltid att arbeta hårt för att dessa tre stora områden skall utvecklas parallellt och på ett balanserat sätt.
I synnerhet när det gäller grundläggande rättigheter har det ifrågasatts vad den grupp kommissionsledamöter som kommissionsordförande José Manuel Barroso meddelade parlamentet gör.
Arbetsgruppen tillsattes i december.
Den har haft flera möten; kommissionsordförande Barroso leder mötet och jag är vice ordförande i gruppen och samordnar de nödvändiga initiativen tillsammans med andra kolleger.
Vi har utarbetat en färdplan – ett antal åtgärder och principer som vi skall ta itu med; vi har redan tagit itu med några av dem.
Jag nämnde tidigare frågan om skyddet av barn; detta är ett av de ämnen som vi har inriktat oss på under de första veckorna och som vi kommer att rikta in oss på i framtiden.
Vi har många fler ämnen och när parlamentet vill lyssna på mig direkt i kommissionen när jag talar om de framsteg som gruppen av kommissionsledamöter har gjort i sitt arbete, kommer jag naturligtvis att vara beredd att göra det.
Vi har nämnt att rasism och antisemitism är frågor som måste kvarstå på EU: s dagordning.
Jag sätter mitt hopp till ordförandeskapet när jag säger att EU inte får ge ett intryck av att vara så svagt att man inte kan nå en överenskommelse, om än inte en lätt sådan, i juni, när det handlar om en fråga som presenterats för rådet (rättsliga och inrikes frågor) för dryga tre år sedan.
Jag hoppas på detta och vädjar naturligtvis också om att vi äntligen kommer överens om denna text och att vi får ett gemensamt system som tar hänsyn till subsidiaritetsprincipen.
Jag vill inte att EU-medborgarna skall få höra att vi efter tre års diskussioner inte har lyckats bekräfta den grundläggande principen att rasism inte får tillåtas inom EU.
Detta är en annan fråga som gruppen av kommissionsledamöter har arbetat med och som de kommer att fortsätta med.
Mycket har sagts om skydd för personuppgifter.
Ingen har för avsikt att skapa en europeisk storebror som fångar upp och registrerar allt.
Kommissionen har naturligtvis inte den minsta avsikt att göra något sådant.
Vi har ett väl avvägt initiativ i åtanke som först och främst skall ta hänsyn till de specifika kraven för att undersöka vissa allvarliga gränsöverskridande brott – helt säkert terrorism, men även människohandel och pedofili – och som kommer att göras tillgängligt för speciellt fastställda myndigheter under en lämplig tid.
Det kommer således inte att finnas någon permanent databas, något som ingen av oss anser förenligt med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Kommissionen kommer att lägga fram ett eget förslag eftersom vi har våra betänkligheter om den rättsliga grund som rådet föreslagit.
Jag har redan sagt det flera gånger och jag säger det igen: om några veckor kommer vårt förslag att vara klart för granskning av rådet.
Vi kommer att beakta parlamentets utvärdering av frågan och vi har beaktat – det får vi aldrig glömma – de utvärderingar som myndigheterna för skydd för personuppgifter har gjort.
Dessa myndigheter har bildat en obestridlig expertgrupp, inklusive teknisk expertis, och gjort utvärderingar som ofta är kritiska till kommissionens förslag.
Vi tar verkligen hänsyn till deras utvärderingar och vi kommer att fortsätta göra det men om deras bedömning av detta förslag exempelvis är positiv kommer vi att ha ett starkt argument på vår sida, i bemärkelsen att förslaget tar hänsyn till den grundläggande rätten till skydd för uppgifter.
Slutligen några ord om asyl och EU: s asylpolitik.
Även här bör vår strategi vara väl avvägd och fortsätta att vara det: ett minimum av rättssäkerhetsgarantier är nödvändigt och de utgör ett första steg.
Vårt mål är att i framtiden – snart, hoppas jag – inrätta ett europeiskt system för att erkänna eller återkalla flyktingstatus utan någon åtskillnad i behandling och som kännetecknas av hög standard, och inte sänker sig till en lägre standard som någon antydde.
Vi anser inte att EU: s politik kan gå tillbaka till att vara dåligt avvägd, i bemärkelsen att man bara tar itu med avvisandet av asylsökande och inte accepterandet och integreringen av dem.
Båda aspekterna är relevanta: det lämpar sig inte att föra en politik som förhindrar eller avvisar om vi inte är villiga att integrera dem som kommer lagligt till EU.
Vi kommer sannerligen inte att hjälpa dem som vill arbeta på ärligt sätt om vi inte visar att vi intar en tydlig, bestämd och sträng inställning mot dem som utövar människohandel.
Dessa strategier är två sidor av samma mynt och de kommer, för kommissionens del, att skapa riktlinjerna för EU: s politik.
