# ID: svediakorp-gov454407
# author: Frieden, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,717
# sentences: 68
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag håller verkligen inte med vissa ledamöters åsikter här i kammaren när de försöker ge parlamentet en heroisk roll av frihetsförsvarare och göra rådet (rättsliga och inrikes frågor) till mästare i säkerhet.
Låt mig försäkra er om att vi i alla beslut vi fattar försöker behålla en balans mellan de tre målen i denna politik frihet, säkerhet och rättvisa.
Vi har många gånger sagt att vi söker en parallell utveckling av dessa delar.
Detta är särskilt viktigt för oss och därför tillbakavisar jag påståendet att vi i parlamentet måste bromsa vår strävan att skapa mer säkerhet för att det skulle uppnås på bekostnad av friheten.
Detta är helt enkelt inte sant och jag skall ge er några exempel för att illustrera min ståndpunkt.
Den dag då en mördare eller våldtäktsman kan ställas inför rätta för att genetiska fingeravtryck som är samlade i DNA-databaser gör det möjligt för oss att säkra hans fällande dom kommer allmänheten att vara nöjd, och så även ni.
I dag kan den skyldige flytta till en annan EU-medlemsstat för att undvika straff eftersom det inte finns några kopplingar mellan DNA-databaser och när detta händer kommer parlamentet att fråga rådet varför vi inte gjorde någonting för att ändra situationen.
Samma sak gäller sammanlänkningen av polisregister.
Om en person som har utnyttjat barn sexuellt flyttar till en annan medlemsstat där myndigheterna inte blivit informerade om personens förflutna har människor all rätt att ifrågasätta varför vi fortsätter att tillåta detta.
Vi håller för närvarande på att undersöka hur vi kan förbättra sammanlänkningen av de uppgifter som finns i de olika polisregistren.
Efter den 11 september blev vi tillfrågade – och med all rätt – varför vi inte hade gjort några framsteg med den europeiska arresteringsordern när ett lagförslag hade lagts fram för rådet sedan en tid tillbaka.
Då agerade vi men när det inte sker något dramatiskt är vi aningen benägna att glömma – precis som ni, verkar det ibland – att ett aktivt förebyggande av brott och terrorism innebär att man vidtar ett antal åtgärder medan man samtidigt behåller den rätta balansen mellan frihet, säkerhet och rättvisa.
Detta är ett bekymmer vi delar så låt oss för Guds skull glömma villfarelsen att parlamentet hyser frihetsförsvararna under sitt tak medan rådet är ute efter att inskränka våra grundläggande friheter.
Min andra kommentar gäller lagring av uppgifter.
Det jag precis har sagt om underliggande principer gäller även lagringen av uppgifter.
Jag är dock oerhört förvånad och verkligen chockerad över vissa påståenden som har gjorts här som jämställer lagringen av uppgifter med användandet av tortyrkammare.
Har parlamentet glömt att vi – för hela tre år sedan, tror jag – godtog ett direktiv om informationsbehandling som tillåter medlemsstater att, under egen nationell lagstiftning, bevara personuppgifter inom telekommunikationsområdet under en begränsad tidsperiod för vissa specifika syften.
Detta direktiv antogs genom medbeslutandeförfarandet.
Det vi försöker göra i dag är med andra ord inte att lagra resultaten från telefonavlyssningar eller innehållet i telefonsamtal.
Vi försöker bara bekämpa brottslighet på ett mer effektivt sätt genom att i ett lagligt instrument, som vi för närvarande diskuterar och som kan komma att ändras, etablera principen att det som kan göras på nationell nivå också kan göras på EU-nivå, under samma villkor.
Jag uppmanar oss alla att bli mer ” EU-inriktade ” när det gäller kampen mot brottslighet.
Det är självklart att tydliga villkor och mål krävs i fråga om de uppgifter som får lagras, lagringsperioden och användandet av uppgifterna.
Detta är varken mer eller mindre än det vi redan kräver i många av våra medlemsstater.
Lagrade uppgifter har spritt ljus över många narkotika- och terroristbrott i våra medlemsstater.
Låt oss därför vara realistiska i fråga om de möjligheter som lagringen av uppgifter öppnar upp för oss.
Om den rättsliga grunden – som vi kommer att undersöka, som jag sade tidigare – är sådan att vi delvis befinner oss inom den första pelaren kommer rådet naturligtvis inte att ha några problem att diskutera ärendet med parlamentet och jag skall gladeligen åter infinna mig på utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor för att diskutera det i detalj.
Jag anser, och jag är övertygad om, att detta är ett användbart vapen i kampen mot brottslighet och jag hoppas att vi hittar den rätta mekanismen.
Det är därför vi uppenbarligen, som jag sade, måste diskutera den rättsliga grunden och jag har inga som helst problem med det.
De som påstod det motsatta för ett tag sedan har fel.
Ja, jag vill diskutera den rättsliga grunden men jag sade också att vi inte bör kasta bort vår tid på oändliga diskussioner, för brottslingarna struntar i den rättsliga grunden.
De vill bara utnyttja frånvaron av kopplingar mellan de nationella systemen och bristen på tydligt reglerade mekanismer.
Rådet kommer därför att analysera kommissionens rättsliga yttrande och kommissionens nya förslag, om det finns ett sådant.
De fyra medlemsstater som lade fram förslaget som vi för närvarande diskuterar i rådet vill inget annat än att ta de egna nationella instrumenten och begära en europeisk lösning, något som rådets ordförande finner helt normalt.
Min tredje kommentar gäller den yttre dimensionen.
Det är sant att jag inte nämnde invandringens yttre dimension, men jag ansåg att jag redan hade sagt mer än nog om detta ämne; mitt mål var närmare bestämt att rapportera för er om förra årets framsteg i riktning mot ett område med rättvisa.
Jag kunde ha talat mycket länge om vår strategi och vårt arbete under detta år.
Jag anser att den externa dimensionen av den gemensamma politiken i rättsliga och inrikes frågor är ytterst viktig i samband med både invandringsfaktorn och antibrottsfaktorn.
Jag anser att det är viktigt att vi beaktar den yttre dimensionen av politiken i rättsliga och inrikes frågor när det gäller situationen i Medelhavsområdet och på Balkan för den har en direkt inverkan på våra medlemsstaters inrikespolitik.
Därför vädjar jag än en gång om en verklig gemensam politik inom området för asyl och invandring.
När det gäller framstegen år 2004, som jag till min stora sorg sade tidigare, är dessa endast minimiregler men det är bra att de faktiskt existerar.
Vi behöver konstitutionen för att utveckla en verklig gemensam politik för asyl och invandring och den yttre dimensionen kommer säkerligen att behöva sättas i första rummet.
Jag har ofta sagt att det inte längre finns någon gräns mellan yttre och inre säkerhet, därför att alla beståndsdelar interagerar och detta är fallet när det gäller både brott och invandring.
Dessa är två skilda politiska områden som behandlas enligt samma modell av rådet.
Slutligen frågan om insyn och samråd med parlamentet.
Jag är förvånad över att höra vissa av er tala för att det nya fördraget skall träda i kraft tidigare.
Jag anser att rådet lyssnar på parlamentet i de frågor som fördraget föreskriver att det måste lyssna på parlamentet.
Rådet fattar beslut tillsammans med parlamentet där nuvarande fördrag påbjuder det.
Om ett nytt fördrag träder i kraft i morgon kommer vi att tillämpa dess bestämmelser.
Jag är för dessa nya bestämmelser; jag anser att jag har klargjort det.
Parlamentet är i dagsläget fullt informerat om rådets verksamhet.
I motsats till vad vissa av er tror ger vi oss inte in i salamitaktik när det gäller våra förbindelser med parlamentet.
Vi informerar parlamentet om alla beslut vi fattar och vi uppdaterar er om utvecklingen inom alla områden på den politiska dagordningen.
Vi har gjort detta, i förbigående, när det gäller våra slutsatser om biometrisk information i viseringar och uppehållstillstånd och i informationssystemet för viseringar (VIS), och vi kommer att fortsätta att göra det.
Vi ger oss inte heller in i salamitaktik när det gäller våra mål för de är tydligt upprättade.
De kommer att bli ännu mer tydliga så fort vi har handlingsplanen som gör det möjligt att införliva Haag-programmet.
Det är därför vi vill ha programmet.
Vi bad kommissionen att arbeta snabbt för jag skulle vilja att vi antog handlingsplanen från Haag-programmet under det luxemburgska ordförandeskapet i juni.
Då kommer vi att veta exakt vilka mål vi skall sträva efter även om vi kanske måste anpassa handlingsplanen när konstitutionen träder i kraft.
Min slutliga kommentar gäller en fråga jag glömde nämna tidigare, nämligen rasism.
Jag tror att det var Martine Roure som ställde den relevanta frågan.
Det luxemburgska ordförandeskapet fäster verkligen stor vikt vid detta direktiv.
Jag har gjort allt i min makt för att lyfta fram det och sätta tillbaka det på rådets dagordning men, som med de andra ärendena jag tagit upp i dag, finns det ett behov av att upprätta en balans mellan intressen som ibland hamnar i konflikt.
När jag säger att vi bör ha gemensamma värderingar inom EU och att rasism kategoriskt måste fördömas, reagerar vissa människor med att anklaga oss för att undertrycka yttrandefriheten.
Detta är en annan typ av argument från dem inom de andra områden som jag talade om tidigare men det finns ändå en balans som måste upprättas.
Jag satte inte detta förslag på dagordningen för denna veckas rådsmöte (rättsliga och inrikes frågor) eftersom flera medlemsstater, speciellt de nya medlemsstaterna, sade att de skulle vilja detaljgranska det förslag som de äldre medlemmarna redan hade granskat före utvidgningen.
Jag kan dock försäkra parlamentet om att det är min bestämda avsikt att lägga fram detta förslag till rådet i juni, för det är min önskan – och vi kan alla ha våra önskningar och förhoppningar – att få det godtaget under det luxemburgska ordförandeskapet.
Tjugofem medlemsstater måste naturligtvis komma överens om formuleringen; om den ändras på ett väsentligt sätt är det självklart att parlamentet kommer att rådfrågas igen men jag hoppas verkligen att vi gör framsteg med detta instrument, som är särskilt viktigt för mig.
