# ID: svediakorp-gov454402
# author: Sonik (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 470
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Den senaste utvidgningen innebar både geografiska och demografiska förändringar för EU med tio nya medlemsstater och en befolkning som nu beräknas till 450 miljoner.
Dessa är nya och mycket betydande faktorer när det gäller att stärka området med frihet, säkerhet och rättvisa.
Vid denna tidpunkt uttryckte många människor sin rädsla för att öppnandet av EU skulle kunna leda till att organiserad brottslighet och okontrollerad invandring “ exporterades ”.
I dag är det dock uppenbart att utvidgningen inte har haft någon negativ inverkan på EU: s interna säkerhet.
Anslutningen av en ny grupp medlemsstater har tvärtom inneburit att vi kan samarbeta mer effektivt i Europa.
Ömsesidig tillit är avgörande för att kunna upprätta ett effektivt samarbete och detta gäller för alla aspekter av området med frihet, säkerhet och rättvisa.
Detta innefattar rättsligt samarbete i civila och straffrättsliga ärenden, vilka är ytterst betydande för medborgarnas rättsliga säkerhet.
Jag noterar att en brist på tillit till de nya medlemsstaterna har framkommit i flertalet instanser, exempelvis det hittills okända påläggandet av övergångsperioder som gäller innan dessa medlemsstater kan bli fullvärdiga medlemmar i Schengen.
Vi kan redan se de första tecknen på att det som de nya medlemsstaterna hittills har uppnått har erkänts, exempelvis i Haag-programmet som antogs i november 2004.
Enligt detta program skall Schengenförhandlingarna påbörjas under första hälften av 2006 och tidsfristen för ett inträde i Schengen löper ut 2007.
Hur framgångsrik denna process blir beror dock på om alla nödvändiga kriterier uppfylls.
Detta gäller framför allt kommissionen som ansvarar för upprättandet och samordningen av den nya andra generationen av Schengens informationssystem.
Det senare skall överlåtas i mars 2007 och jag anser att det är ytterst viktigt att vi gör allt vi kan för att se till att detta datum hålls.
Det kommer dessutom att vara omöjligt att upprätta ett samarbete om intern säkerhet, om man ser till utvidgningen i ett bredare sammanhang, om besluten fortsätter att fattas inom små och oklara mellanstatliga strukturer som t.ex.
G5-gruppen som innefattar Förenade kungariket, Frankrike, Spanien, Italien och Tyskland.
Detta kommer särskilt att besannas om anledningen till varför de nya medlemsstaterna inte tillåts att delta i dessa grupper är att så kallade olika operativa kulturer råder i dessa länder och att de därför inte kan delta i sådana organ.
Denna typ av inställning gynnar inte alls tillit och gott samarbete.
Den sista punkten som jag skulle vilja understryka i fråga om utvidgningen är viktig, nämligen att handlingsplaner och strategier måste upprättas rörande EU: s förbindelser med tredjeländer längs förlängningen av den yttre östra gränsen, för detta är ett nytt territorium när det gäller rättsliga och inrikes frågor.
