# ID: svediakorp-gov454385
# author: Cavada (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 758
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr tjänstgörande rådsordförande, herr vice ordförande i kommissionen!
De muntliga frågor som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor lagt fram för er fokuserar på tre tidigare villkor som Europaparlamentet regelbundet återvänt till sedan man genom Amsterdamfördraget införde målet att förvandla Europeiska unionen till ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
Vi har faktiskt sedan l999 varit övertygade om att ett sådant mål endast kan nås om tre villkor uppfylls: större legitimitet, ökad effektivitet och större trovärdighet för våra politiska handlingar.
Först en större legitimitet.
Vad det innebär för Europaparlament är större respekt för den demokratiska princip enligt vilken Europaparlamentet definitivt måste bli mer seriöst engagerat i utarbetandet av EU: s lagstiftning och i förhandlingar kring internationella avtal.
I Haag beslutade Europeiska rådet att gå över till medbeslutande när det handlade om olaglig invandring, fast – bisarrt nog – förkastades medbeslutande vid laglig invandring, vilket är den typ av invandring som intresserar flest europeiska medborgare.
Europaparlamentet skall även i fortsättningen enbart rådfrågas i straffrättsliga frågor, vilket är det känsligaste området för förbindelserna mellan Europeiska unionens medborgare och EU-institutionerna.
Rådet har ännu inte förstått att om detta förhållande inte är baserat på väldigt strikta normer och en modig politik som främjar grundläggande rättigheter, kommer det att finnas en risk för att initiativen från Europeiska unionen riskerar att ifrågasättas av samma medlemsstater som drar i handbromsen när det gäller Europeiska unionens utveckling.
Denna klyfta mellan offentliga förklaringar och praktiska beslut gör att vi redan nu hamnar inför EG-domstolen i samband med tolkningstvister inom områden som familjeåterförening, uppgiftsskydd och, kanske i morgon, asylförfarande.
Sedan kommer ökad effektivitet, eftersom merparten av de svar som institutionerna ger på förfrågningar om fri rörlighet för personer, bekämpning av den organiserade brottsligheten eller terrorism förblir väldigt vaga när de inte bara är teoretiska förklaringar.
Att detta fortfarande är fallet bevisas av att vi fortsätter pröva oss fram, inte enbart när det handlar om gränskontroll och utvecklingen av Schengensamarbetet, utan även i samband med konfliktförebyggande eller integrationsfrämjande åtgärder.
I lika hög grad som bristen på en självklar koppling till andra delar av gemenskapens politik, som dock faktiskt kompletterar den politik som är förbunden med området med frihet, säkerhet och rättvisa, leder frånvaron av tydliga mål och prioriteringar till att vi slösar bort vår energi.
En annan avgörande faktor som bör klargöras är förhållandet mellan europeiska och nationella institutioner.
Det kommer att bli svårt för oss att skapa större ömsesidig tillit om vi inte är i en position där vi kan fastställa uppgifterna för varje beslutsfattande nivå, förväntade gensvar och vilka åtgärder som skall vidtas vid underlåtenhet att handla.
Vi får inte glömma att när vi talar om människors frihet eller säkerhet är kedjan inte starkare än sin svagaste länk.
Avslutningsvis behöver vi större trovärdighet.
Förra året konfronterades Europeiska rådet med ett anmärkningsvärt stort antal fall där handlingsplanen för att bekämpa terrorism inte hade verkställts.
Allt vi kunde göra var att utse en företrädare för generalsekretariatet och på så sätt vid behov lägga till en ny bit i ett slags institutionellt Meccano som redan nu misslyckas med att imponera i fråga om insyn och, självklart, effektivitet.
Ännu i dag måste organisationer som Europol eller Europeiska polisakademin fortfarande bevisa sitt värde och har svårt för att integrera med de nationella säkerhetssystemen.
Vid flera tillfällen har Europaparlamentet uppmanat rådet att skapa trovärdiga organ som är bättre integrerade i Europeiska unionens institutionella ramverk utan att någonsin få några trovärdiga svar.
I vissa fall, som när det gäller utvecklingen av informationsorgan, har svaren varit så vaga att man undrar om de verkligen är avsedda att överensstämma med de frågor som ställts.
Jag skall under alla omständigheter lyssna mycket noga, eller snarare – eftersom skyldigheter i samband med den franska valkampanjen kräver att jag lämnar denna kammare om några minuter – inte senare än i morgon förmiddag läsa de svar som vi fått in under denna debatt.
Jag kan redan nu åta mig att lägga fram förslag till den behöriga parlamentarikerkommitté som utformats för att åter skapa en dialog mellan våra institutioner som motsvarar våra förväntningar – från våra medborgare, liksom de förväntningar som uppstår ur de uppgifter som har anförtrotts oss enligt fördragen och som kräver ett tydligt politiskt perspektiv, snarare än byråkratiska svar som skapar förseningar.
