# ID: svediakorp-gov454289
# author: Libicki, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 394
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Det gläder mig mycket att kammaren nu vid tre tillfällen på kort tid har tagit upp Tibetfrågan, eftersom detta ju är en synnerligen angelägen fråga.
Det gläder mig också att Europeiska kommissionen arbetar med den, och jag vill tacka kommissionsledamoten för hans uttalande.
Jag vill betona att jag starkt vänder mig mot en del av innehållet i kommissionsledamotens uttalande.
Jag förstod av Janusz Onyszkiewicz anförande att han också har invändningar.
Kommissionsledamoten verkade mena att detta var en intern kinesisk angelägenhet.
Jag tillåter mig att ha en annan uppfattning.
Detta är inte en intern kinesisk angelägenhet, och vi känner alla till att Kina kränker de mänskliga rättigheterna inom sitt eget territorium.
Janusz Onyszkiewicz konstaterade att det handlar om en nation som Kina har lagt under sig, och jag håller helt med honom.
Herr kommissionsledamot, ni var djärv nog att föreslå att man skall söka nå en lösning som tar hänsyn till såväl den kinesiska överhögheten som respekten för det tibetanska folkets rättigheter.
Det är mycket begärt, eftersom det inte finns någon gräns för det kinesiska ledarskapets ambitioner.
Vi kan på sin höjd gå med på det som Dalai Lama är beredd att ge sitt samtycke till, dvs. att Kina får företräda Tibet i internationella sammanhang.
Tibet måste sköta sina egna interna angelägenheter.
Någon självständighet kan det aldrig bli tal om.
Jag anser därför att det inte är rätt att uppmana till ömsesidigt förtroende.
Det som krävs är en förändrad inställning från Kinas sida.
Det tibetanska folket har tydligt visat att de vidtar lämpliga åtgärder och försöker bygga upp ett förtroendefullt klimat.
De har gått med på att låta Kina företräda dem internationellt, vilket mer än väl visar att de förtjänar vårt förtroende.
Att tala om förtroende ter sig emellertid inte särskilt välbetänkt när det gäller en underkuvad och förödmjukad nation.
Mina damer och herrar, vi måste ha klart för oss att Kina, när det lade under sig Tibet, satte likhetstecken mellan religion å ena sidan och kulturella och nationella frågor å den andra.
Det tibetanska folket förföljs i samtliga tre avseenden, och denna förföljelse måste få ett slut.
Tack, herr talman.
