# ID: svediakorp-gov454194
# author: Talmannen. (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,231
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Mina damer och herrar, ambassadörer!
För ett år sedan bestämde Europeiska unionen, på Europaparlamentets initiativ, att den 11 mars skulle bli en europeisk dag för terrorismens offer.
Detta gjorde vi därför att Madrid för ett år sedan utsattes för ett bombattentat som kostade 192 medborgare från olika länder livet.
Tyvärr har man i Spanien blivit van vid terrorhoten.
Vi stod ut i många år.
Många människor dödades.
Men inte ens under de hårdaste perioderna i kampen mot terroristgruppen ETA gav det spanska samhället upp sin frihet.
Men den nya och ännu mer fasansfulla attacken den 11 mars byggde på den dynamik som skapats i och med en annan attack, nämligen den 11 september 2001 i New York och Washington, som väckte västvärlden ur dess trygga lugn och förändrade det geopolitiska mönstret i världen.
Den 11 september sade vi att vi alla var amerikaner.
Och i Madrid i mars sade vi att vi alla var passagerare på Atocha-tågen.
I dag finns inte längre de ljus kvar som förvandlade Plaza de Atocha till ett minnestempel, men minnet finns fortfarande kvar, minnet av de offer som, som ett tecken på vår respekt, måste bli en symbol för vår sammanhållning och inte slagord i våra politiska debatter.
Vår första hyllning till offren måste bli att göra dem till en symbol för sammanhållning mellan demokrater, en symbol för sammanhållningen mellan dem av oss som tror på rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter.
Den 11 mars ställdes Europas invånare inför en global aspekt av problemet med terrorism.
Fram till dess hade varje land haft sina egna terrorister, men i och med den 11 september, och därefter den 11 mars, fick terrorismen en global dimension som krävde en global reaktion.
Vi européer insåg plötsligt att våra värderingar, och inte bara våra liv, var hotade och därför reagerade vi tillsammans utan att glömma att kampen för demokrati är och kommer att förbli en central del av vårt europeiska politiska projekt.
Vi måste komma ihåg att demokrati aldrig har gett vika för terrorism, men att det krävs mer än militära resurser för att skapa demokrati.
Först och främst måste vi gå tillbaka och utvärdera hur vi gjorde för att bemöta dessa händelser.
Den första slutsatsen vi kan dra är kanske att offren i Madrid inte var förgäves, eftersom EU strax därefter nådde en överenskommelse som tog bort de hinder som låg i vägen för förslaget till europeisk konstitution, som nu skall ratificeras.
Händelserna var kanske en väckarklocka som fick oss att överbrygga många av våra motsättningar.
För det andra måste vi ta reda på om vi verkligen har genomfört de åtaganden vi gjorde då, om vi har uppfyllt alla de överenskommelser vi nådde sinsemellan och om vi verkligen har genomfört de åtgärder som vi lovade att genomföra.
Här bör vi kanske tillstå att vi inte har genomfört allt det som våra känslor vid den tidpunkten fick oss att enas om.
Flera av de åtgärder som fastställdes i den handlingsplan som rådet antog efter den 11 mars har ännu inte genomförts och detta måste vara en påminnelse för oss om att vi också behöver mer EU-samarbete om vi skall kunna bekämpa terrorismen, eftersom vi nu vet att det traditionella rättsliga och polisiära samarbetet inte är tillräckligt.
Europaparlamentet har alltid gått i främsta ledet i kampen mot terrorismen, trots den begränsade roll som fördraget ger parlamentet på området.
Detta är uppenbarligen inte rätt tidpunkt att lägga fram en lång lista över vad parlamentet har gjort, men jag skulle vilja uttrycka vår djupa övertygelse om att ju större kapacitet medlemsstaterna har att utbyta polisiär information och säkerhetsinformation, desto effektivare kommer det polisiära arbetet att bli.
Därför måste vi nu, när vi hedrar offrens minne, ställa oss själva följande fråga: Vilka är de återstående grundläggande problem som hindrar Europol från att bedriva sin verksamhet fullt ut?
När kommer vi att få en europeisk åklagarmyndighet?
När kommer vi att få en EU-lagstiftning för att förhindra penningtvätt …
... som är en grundläggande del i kampen mot organiserad brottslighet och dess samband med terrorism?
Det har gjorts positiva framsteg på dessa områden, men en del av de beslut som antagits – och då talar jag inte bara om det som beslutades efter den 11 september – återstår fortfarande att genomföra.
Jag förstår inte era protester för det är många politiska ledare från hela världen som diskuterar just detta i Madrid i dag.
Det är ju detta man diskuterar vid den internationella konferensen i Madrid i dag, där flera digniteter och experter från hela världen deltar och som jag kommer att närvara vid efter detta högtidliga möte, tillsammans med FN: s generalsekreterare Kofi Annan och kommissionens ordförande José Manuel Barroso, som skall lägga fram en handlingsplan som kommissionen utarbetat för att bekämpa terrorismen och som omfattar några av de åtgärder som jag precis har nämnt.
Just det.
I Madrid diskuterar man det som vi diskuterade här i Bryssel och i Strasbourg i förrgår, nämligen behovet av att bekämpa terrorismen ur ett globalt och fullständigt perspektiv med utgångspunkt i en fullständig respekt för rättsstatsprincipen och utan att glömma att studera terrorismens orsaker och de instrument som gör att den kan växa och sprida sig över hela världen.
Vi måste komma ihåg att det är väldigt viktigt att främja dialog och integration mellan kulturer och religioner och även utvecklingssamarbete om vi skall kunna garantera vår säkerhet.
Detta är ingen bekväm eller lätt debatt, men den är oundviklig.
Det finns ingen förklaring eller något försvar för terrorism, men det finns skäl till att den uppstår och dessa skäl måste beaktas i våra analyser.
Analyserna måste även ta hänsyn till att det inte bara finns ett behov av att respektera de värderingar och grundläggande rättigheter som utgör grunden för vår gemenskap, utan även ett behov av att tillämpa förebyggande åtgärder som inte bara gör att vi slipper drabbas av sorg varje gång utan som även gör att vi aldrig behöver drabbas.
Jag talar naturligtvis inte bara om förebyggande med hjälp av krig.
Jag talar om förebyggande i dess vidaste bemärkelse.
Inre och yttre förebyggande, inom våra samhällen, så att vi kan integrera invandrare, tolerans, religiös och kulturell mångfald, kampen mot diskriminering, samarbete mellan underrättelsetjänster och rättssystem …
... och även yttre åtgärder på många områden: krig, fattigdom, spridning av kärnvapen, kemiska och biologiska vapen.
Med andra ord ett världsomfattande nätverk för bekämpning av terrorism, utan att vi för den skull glömmer, mina damer och herrar – representanter för EU: s medborgare – att det effektivaste sättet och det som är grunden för alla sätt att bekämpa terrorism är att respektera de värderingar som vår union grundar sig på.
Tack så mycket, mina damer och herrar.
Och nu, mina damer och herrar, ambassadörer!
Låt oss hålla en tyst minut till minne av de offer som, precis som jag sade, måste bli en symbol för vår demokratiska union.
