# ID: svediakorp-gov454186
# author: Fischer Boel, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 742
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Det är inte lätt att besvara alla dessa viktiga frågor på två och en halv minut men jag skall göra mitt bästa.
Ni får avbryta mig när ni tycker att jag har talat tillräckligt länge.
Jag har med stort intresse lyssnat på de olika inläggen.
Jag anser att vi behöver en ambitiös reform, en reform som verkligen införlivar sockerordningen i 2003 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Vi måste ge jordbrukarna möjlighet att fatta marknadsmässiga beslut som inte grundar sig på politiska beslut.
Reformen måste också möjliggöra den omstrukturering av sockersektorn som behövs för att garantera sektorns långsiktiga överlevnad i EU.
När det gäller priserna måste jag få tala klarspråk.
Att behålla priserna på en nivå som är tre gånger så hög som världsmarknadspriset blir allt svårare att rättfärdiga och kommer garanterat inte att leda till en hållbar europeisk sockersektor.
Dessutom behövs en reform för att vi skall kunna uppfylla våra internationella åtaganden.
När det gäller sysselsättningen innebär den nuvarande ordningen inga garantier för att arbetstillfällen blir kvar.
De senaste tio åren har över 17 000 arbetstillfällen gått förlorade till följd av en kontinuerlig ökning av produktionen.
Om den nuvarande ordningen inte ändras beräknas det finnas omkring 15 000 färre arbetstillfällen 2012.
Detta är en minskning med mer än 75 procent.
Målet är därför att få till stånd en konkurrenskraftig sockersektor inom gemenskapen så att de återstående arbetstillfällena i sektorn kan bli kvar även på lång sikt.
Många ställde frågor om konsekvensbedömning.
Kommissionen har genomfört en konsekvensbedömning som ger ett tydligt svar på huvudfrågorna kring reformförslaget, däribland förslagets regionala effekter.
Jag är övertygad om att fler studier inte kommer att förse oss med fakta som vi inte redan känner till.
Ytterligare analyser kommer endast att leda till att de beslut som vi verkligen måste fatta kommer att bli ännu mer försenade.
Ni tog även upp frågan om vem som äger kvoterna.
Enligt det nuvarande systemet fastställs varje lands kvoter i en rådsförordning.
Medlemsstaten fastställer sedan hur stor andel av den nationella kvoten som varje enskild sockerproducent får producera.
Sockerproducenterna får sedan själva fördela sockret direkt till jordbrukarna baserat på leveransrätter.
Enligt det kvotsystem som fastställdes i kommissionens meddelande i juli förra året kan kvoter mot betalning överföras mellan sockerproducerande bolag över nationsgränserna.
Detta betyder att bolagen har tillgång till värdefulla kvoträtter som kan överlåtas och som man kan ta betalt för.
Det normala sättet att genomföra detta vore att tilldela bolagen kvoter.
Vid överföring av kvoter skulle bolaget i fråga emellertid inte bara behöva använda pengarna som betalats för kvoten till sin egen omstrukturering utan även använda dem för att kompensera sockerbetsodlarna för minskningen av deras leveransrätter.
Som jag påpekade i mina inledande kommentarer kan jag tänka mig ett system med en omstruktureringsfond.
Ett sådant system skulle till och med kunna bortse från frågan om vem som äger kvoterna.
Utbetalningar från fonden skulle kunna ske i form av kompensationsutbetalningar till lantbrukare som drabbats av nedlagd sockerproduktion i ett visst område.
Många ledamöter har kritiserat kvotöverföringen.
Jag är redo att titta närmare på förslaget om en europeisk omstruktureringsfond som skulle kunna underlätta för de aktörer som snabbt vill lämna sektorn.
Detta är en idé som får enorma rättsliga, budgetmässiga och politiska konsekvenser.
Om det kan genomföras på ett säkert och rättvist sätt skulle emellertid en omstruktureringsfond kunna bli ytterligare ett viktigt verktyg för att uppnå våra sockeromstruktureringsmål.
Det är uppenbart att reformen kommer att tvinga lantbrukare och producenter att fatta viktiga och i bland svåra beslut om sin framtid inom sektorn.
Vi måste erbjuda dem tydliga framtidsutsikter.
Därför anser jag att förutsägbarhet är en nyckelfråga.
Jag har konstaterat att parlamentet delar denna uppfattning.
I lagstiftningsförslaget tänker jag därför inte inkludera en halvtidsöversyn om två till tre år.
I stället bör det ingå ett långsiktigt perspektiv.
Låt mig avslutningsvis sammanfatta huvudsyftena med reformen.
Det är viktigt att vi arbetar för principerna och målen i meddelandet från juli.
Det är också viktigt att ha ett långsiktigt perspektiv, att få ned priserna och den europeiska produktionen till en hållbar nivå och att inleda ” Allt utom vapen ” -förhandlingarna på nytt.
Med Europaparlamentets hjälp måste vi därefter nå en slutlig politisk överenskommelse före sommaren.
