# ID: svediakorp-gov454176
# author: Maat (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 383
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle först av allt vilja gratulera kommissionsledamoten till behandlingen av de frågor som tagits upp i den här debatten.
Man kan ha olika åsikter om inriktningen och sättet att genomföra reformer, men det här är något jag verkligen uppskattar.
Jag skulle även vilja gratulera Jean-Claude Fruteau och Joseph Daul, som har gjort ett utmärkt arbete och lagt fram en utomordentligt bra resolution.
Varför är resolutionen så bra?
Den visar i alla fall förståelse för behovet av reformer samt förståelse för det faktum att det här är något som berör flera sociala aspekter.
Dessutom visar resolutionen att ren avreglering inom jordbruksområdet ibland har motsatt effekt och att det är bättre att träffa sunda överenskommelser över hela världen.
Jag är därför överraskad över att många i den här debatten fortfarande tror att en avreglering av världens livsmedelshandel är den perfekta lösningen på allt som är dåligt i utvecklingssamarbetet och i kampen mot fattigdom.
Ibland kan man undra vad denna orubbliga tro grundar sig på.
Under de senaste tio åren har livsmedelshandeln i världen avreglerats ytterligare och Europa står nu för 85 procent av exporten från Afrika till den utvecklade världen.
Vad har det lett fram till?
Svälten och fattigdomen har ökat, 40 procent av alla barn i världen svälter fortfarande och de europeiska konsumenterna har allt utom lägre priser.
Det kan inte komma som någon överraskning att jag i det avseendet även har kraftiga invändningar mot ändringsförslagen, även de som lagts fram av min nederländska kollega Margrietus J. Van den Berg.
Jag undrar ibland – och jag tror det är viktigt att belysa detta i debatten – vad det kommer sig av att han först vill ha fullständig frihet och sedan tror att lösningen kommer att uppstå ur kaoset på världsmarknaden.
Jag delar inte hans tro.
Jag tror på överenskommelser, i världen och i Europa, för att komma fram till en ansvarsfull reform.
Hans åsikt att jordbruksbudgeten bör finansiera utvecklingsbistånd tycker jag i princip är samma sak som att handla med någon annans plånbok.
Ingen får vara utan mat en dag och jag hoppas det kommer att vara ledmotivet för den fortsatta debatten om sockerreformen under året.
