# ID: svediakorp-gov454166
# author: Aylward (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 590
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionsledamot!
Som ni vet har jag utnyttjat varje tillfälle att ta upp frågan om sockerindustrin här i parlamentet.
Sockerbetsodling och sockertillverkning har i mitt land en lång tradition som sträcker sig nästan 80 år tillbaka i tiden.
Den konsekvensbedömning som kommissionen tidigare har godkänt visar att Irland är ett av de länder som är särskilt sårbart när det gäller prissänkningar på socker och sockerbetor.
Även om man tar hänsyn till kompensationen skulle förslaget om minskning av pris och kvoter få till följd att sockerbetsodlingen inte längre skulle vara ekonomiskt bärkraftig i Irland.
Förslagen i sin nuvarande form skulle vara förödande för den irländska industrin på både odlingsnivå och förädlingsnivå, och de 3 800 jordbrukare som för närvarande odlar sockerbetor skulle vara direkt hotade.
På förädlingssidan har industrin tidigare erbjudit mycket viktiga arbetstillfällen på sockerfabrikerna, och dessutom har den varit ett stöd för sysselsättningen i industrier som har samband med sockerindustrin.
Några av dessa arbetstillfällen har redan gått förlorade.
Carlowfabriken i min valkrets har meddelat att den kommer att stängas, med alla de socioekonomiska problem som en stängning medför.
Enligt min uppfattning har sockersektorns osäkra framtid i hög grad bidragit till denna stängning.
Europeiska kommissionens första reformidéer leder redan nu till oacceptabla förluster.
Denna uppfattning uttrycks också av jordbruksministrarna i tio medlemsstater, däribland Irland, i en gemensam skrivelse till kommissionsledamoten med ansvar för jordbruksfrågor.
Vi accepterar alla att det är nödvändigt med en reform av den nuvarande ordningen.
Men en reform bör syfta till att behålla den nuvarande spridningen av sockerbetsodling och sockerproduktion över hela Europeiska unionens territorium.
En reform bör bygga på följande principer.
För det första bör det införas ett system för import från tredjeländer som kommer att garantera förutsägbara och regelbundna importvolymer.
För det andra bör prissänkningarna vara betydligt mindre än vad som nu föreslås, och de bör genomföras mer successivt.
För det tredje bör effekterna av kvotminskningarna i första hand drabba de medlemsstater som är nettoexportörer av socker.
Överföring av kvoter mellan medlemsstaterna bör inte tillåtas.
Kommissionen har nyligen godkänt skattelättnader för ett pilotprojekt med bioetanol i Irland i vilket man använder rapsolja, och detta välkomnar jag särskilt.
För några år sedan beställde sockerförädlingssektorn i Irland en genomförbarhetsundersökning om möjligheterna att tillverka bioetanol genom att använda överblivna sockerbetor.
Överblivna sockerbetor är av begränsat värde för odlarna och en etanolfabrik skulle innebära att man fick en alternativ möjlighet att ta till vara en betydande mängd sådana betor.
Bortsett från den uppenbara nyttan med bioetanol som alternativ energikälla och dess möjligheter att bidra till en renare miljö skulle också några av biprodukterna vid tillverkningen vara av värde för de sektorer som tillverkar gödningsmedel och djurfoder.
Jag vet att ni godtar detta, fru kommissionsledamot, och det har ni sagt i ett tidigare svar.
På grund av den aktuella reformprocessen inom sockersektorn är det dags för alla berörda regeringar, alla behöriga kommissionsdirektorat och handelssektorn att agera och att återigen allvarligt överväga möjligheten att utveckla en sockerbaserad bioetanolindustri.
I Brasilien håller regnskogen på att förstöras för att man skall kunna odla socker som ingen vill ha, och därför tillverkar man sockerbaserad bioetanol i stället.
Det går att göra det.
Tekniken finns redan.
Fru kommissionsledamot!
Jag vädjar till er att titta på era förslag igen, att komma tillbaka och att tänka på de människor ni företräder.
