# ID: svediakorp-gov454161
# author: Batzeli (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 268
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionsledamot, fru Fischer Boel!
Sockermarknaden kan man se som den siste mohikanen när det gäller produkter vars organisation inte har genomgått någon reform på senare år och som hittills lyckats undgå filosofin bakom den nya gemensamma jordbrukspolitiken.
Vilken inriktning bör kommissionens lagstiftningsförslag få?
För det första bör alla sockerproducerande regioner behandlas lika.
För det andra bör de nya åtgärderna bygga på den filosofi som ligger bakom den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken.
För det tredje bör förslagen spegla Europeiska unionens solidaritet med utvecklingsländerna.
Mot denna bakgrund anser jag att följande är särskilt negativt i kommissionens meddelande:
För det första den bristande inkomstkompensationen för producenter av sockerbetor till följd av det minskade produktstödet.
När den gemensamma jordbrukspolitiken reformerades för spannmål och nötkött täckte kompensationerna 90 procent av det minskade direktstödet, medan kompensationerna för socker endast täcker 60 procent.
För det andra kommer det system för överföring av kvoter mellan medlemsstater som Europeiska kommissionen föreslagit att leda till att produktionen koncentreras till specifika områden.
För det tredje kräver de externa aspekterna av systemet särskilt noggrann hantering.
Åtaganden inom sockersektorn bör framför allt inte överskrida de gränsvärden som är absolut nödvändiga inom ramen för Världshandelsorganisationen.
På liknande sätt bör de ekonomiska och sociala återverkningarna i mindre utvecklade länder hanteras på ett taktfullt och effektivt sätt med utgångspunkt i utvecklingsländernas egen vilja.
Avslutningsvis anser jag att det bör klargöras och fastslås att kvoter tillhör producenter av sockerbetor och att kompensationen till producenter i tredjeländer inte kan finansieras med medel ur socialfonden för jordbruk.
