# ID: svediakorp-gov454155
# author: Graefe zu Baringdorf, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 619
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Kommissionsledamoten talade om reformbehovet, och jag håller med henne, själva den gemensamma organisationen av marknaden för socker har korrumperats av sockerindustrin, som har anpassats för konsumtion och privilegier vid införsel av socker från AVS-länderna.
Detta har lett till en situation där t.o.m.
C-socker dumpades på världsmarknaden och där det socker som kom från AVS-länderna återexporterades, vilket innebar en budgetkostnad på ytterligare 1,5 miljarder euro.
Ni säger emellertid att ni vill minska mängden med 1,8 miljoner ton.
Om vi inbegriper C-socker måste nedskärningen bli mellan 4 och 5 miljoner ton på världsmarknaden.
Alltså är det mängden som måste sjunka snarare än priset.
Vi kan godta en prissänkning, men om ni föreslår 33 procent utan att tilldela de minst utvecklade länderna en kvot – vilket inte är emot de regler som vi har utan hindrar dem från att bli transitländer – då är dessa 33 procent inte tillräckligt, för även under dessa omständigheter kommer de multinationella företagen att använda dessa länder som transitvägar genom vilka de åter kan dumpa sitt socker i EU.
Alltså måste priserna sänkas än en gång för att detta skall bli mindre lockande, så det vore bättre om ni helt enkelt kunde kalla detta liberalisering.
Om man vill upprätthålla en marknadsorganisation måste man ge sig i kast med det som har betydelse – kvantiteterna snarare än priserna.
Jag vänder mig kraftigt emot att stöd skall betalas ut för nedskärningar av en kvantitet som jag tycker är en styggelse och som sockerindustrin själv bär ansvaret för.
Det är inte meningsfullt och det gynnar inte jordbrukarna att dessa 1,3 eller 1,5 miljarder betalas ut som stöd – det äts upp och gynnar inte jordbruken.
Vad som däremot har betydelse är att sockersektorn organiseras på ett sådant sätt att man tjänar pengar på att odla socker.
Så är inte fallet med C-socker och därför skall C-socker inte längre tillåtas på världsmarknaden.
Jordbrukarna kan göra vad de vill med det – det vill säga vad som helst utom att dumpa det på världsmarknaden.
Detta är något vi måste slå fast och de 1,3 miljarder euro som inte skall användas som stöd måste placeras i en fond för utveckling av landsbygdens ekonomi och för differentiering i de minst utvecklade länderna och i AVS-länderna för att möjliggöra en utveckling av deras ekonomier.
Det är inte heller på något sätt meningsfullt att kompensera dessa länder, för var skall de finna finansiering till sin ekonomiska utveckling om de får kompensation för att de inte längre tjänar på socker?
Vi ger dessa länder pengar och vi måste få detta att fungera – inte genom att använda pengarna som kompensation utan genom att initiera ekonomisk utveckling och att göra dem beroende av andra saker än socker och göra det möjligt för dem att tjäna pengar på att leverera socker till Europeiska unionen utifrån de fördelar och kvoter de har och samtidigt göra det möjligt för dem att klara sin egen försörjning och främja landsbygdens utveckling på hantverks- och teknikområdena.
Det vore en framsynt strategi om vi kunde använda organisationen av marknaden för socker som ett sätt att skapa en utvecklingsstrategi och överväga grunderna för vilken form världshandeln bör ges.
Det finns liberaliseringstendenser i alla våra politiska grupper; så mycket framgår av ändringsförslagen, även av förslagen från min egen grupp, och ni, kommissionsledamot Mariann Fischer Boel, ger efter för dessa tendenser – kanske utan att ens vilja det – genom att ni måste ta nästa steg inom fem års tid då ni i grunden kommer att avskaffa organisationen av marknaden för socker.
