# ID: svediakorp-gov454115
# author: Reul (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 430
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot!
Jag är säker på att ingen i denna församling tvekar att instämma i att uppgiftsskydd är en nyckeluppgift.
Men det kan inte heller ifrågasättas att det är lika viktigt att prioritera kampen mot brottsligheten, särskilt i dessa dagar.
Det är synnerligen svårt att väga uppgiftsskydd mot möjligheterna att bekämpa brottsligheten och jag är mycket öppen för och beredd att diskutera denna fråga.
När det gäller utkastet till rapport måste jag emellertid säga att inget definitivt svar ännu har getts på den mycket tydliga fråga som ställdes för flera månader sedan, nämligen om det faktiskt finns något behov av denna rapport.
Jag har därför full förståelse för varför alla grupper i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor anser – liksom jag själv definitivt gör – att detta system är absurt.
Vi vill ha ett tydligt svar från kommissionen.
Om dessa åtgärder är nödvändiga kan vi diskutera dem.
Men om de inte är nödvändiga, vilket jag för närvarande tror är fallet, måste vi göra allt i vår makt för att stoppa dem.
Det som oroar mig är att denna process kommer att fortsätta och fortsätta, och att vi i morgon eller övermorgon, eller någon gång i framtiden, kommer att föreläggas ett förslag som vi kommer att börja diskutera och att det inte längre kommer att finnas något sätt att ta sig ur processen även om alla parlamentsledamöter anser att den är missriktad.
Jag är därför synnerligen intresserad av att få höra kommissionens syn på detta.
Vi har diskuterat Lissabon och vår önskan om mindre reglering, men vi är på god väg att reglera något som är absurt och som ingen vill ha utom de fyra medlemsstater som stödde initiativet.
Vidare förväntar jag mig att kommissionen, eftersom alla grupper i parlamentet är eniga och har uttryckt sin oro över denna fråga, förklarar för parlamentet om, och i så fall vid vilken tidpunkt, den kommer att lägga fram ett förslag och vilka huvudpunkterna i förslaget kommer att vara.
Jag vill inte vänta alltför länge innan vi får veta vad vi förväntas gå med på och vem som skall bära kostnaderna.
Charlotte Cederschiöld frågade för en kort stund sedan vem som skall stå för räkningen – kommer det att vara allmänheten, företagen eller de som ville ha åtgärderna, nämligen de medlemsstater som står bakom initiativet?
Ytterligare frågor kan sedan diskuteras i ett senare skede.
