# ID: svediakorp-gov454099
# author: Corbey (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 318
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Först och främst skulle jag vilja tacka vår föredragande, Pia Elda Locatelli, som har lagt fram ett betänkande som är både förträffligt och intressant.
Forskningen inom det sjunde ramprogrammet är viktigt för oss, särskilt med tanke på Lissabonstrategin.
Det är viktigt med en bra relation mellan forskningscentrumen och näringslivet.
Jag skulle vilja framhålla tre saker.
För det första är det en självklarhet att vetenskapen skall vara självständig, men det är inte samma sak som att den inte skall ta ställning.
Vetenskapliga prioriteringar är inget tidsfördriv för forskarna.
De måste vara problemstyrda.
Jag delar helt David Hammerstein Mintz åsikt att dagordningen för den offentliga forskningen måste styras av samhällsproblemen.
Den andra frågan gäller onödig byråkrati, vilket har tagits upp tidigare.
Alltför ofta har det visat sig att chansen att lyckas inom det sjätte ramprogrammet är försumbar jämfört med de insatser som görs.
För små företag och små institutioner är det säkert nära nog en omöjlig uppgift att slutföra pappersarbetet och besvara alla frågor.
Därför skulle vi vilja se ett tvåstegsförfarande, där en kort beskrivning av forskningsprojektet följs av ett urvalsförfarande, så att deltagarna i den andra omgången kan vara rimligt säkra på att deras förslag faktiskt kommer att godtas.
För det tredje skulle jag vilja uppmana er att slå er samman.
De europeiska forskningsmedlen utgör alltjämt bara en bråkdel av de nationella budgetarna.
Artikel 169 innebär att man har möjlighet att slå sig samman.
När det gäller klinisk testning för utvecklingssjukdomar har vi redan samlat erfarenheter.
Dessa erfarenheter kan vi utnyttja för att utföra gemensam forskning om sådant som införandet av en ekonomi med låga koldioxidvärden, vätgasceller och förbättrad energieffektivitet.
Att man slår sig samman är också det som efterfrågas av samhället och det är det vi måste eftersträva.
