# ID: svediakorp-gov454081
# author: Potočnik, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,515
# sentences: 73
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Vi kunde knappast ha valt en bättre dag än i dag, när parlamentet har uttryckt sin ståndpunkt om halvtidsöversynen av Lissabonstrategin, för att ta upp frågan om den europeiska forskningspolitikens framtid.
Låt mig tacka föredraganden Pia Elda Locatelli och även alla utskottsledamöter för det fruktbara och intensiva samarbete de har visat prov på under denna första månad av vårt arbete tillsammans.
Jag skulle också vilja tacka alla som är närvarande vid denna sena timme för deras verkliga intresse och engagemang för den framtida europeiska forskningspolitiken.
Kommissionen lägger stor vikt vid antagandet av Locatellibetänkandet.
Det utgör Europaparlamentets formella ståndpunkt om vårt meddelande från juni och kommer dessutom att underlätta utarbetandet av kommissionens förslag om det nya ramprogrammet, som skall antas den 6 april 2005.
Innan jag belyser det som jag anser vara de viktiga delarna i Locatellibetänkandet skulle jag vilja redogöra för mina åsikter om det allmänna läget för europeisk forskning och våra planer för sjunde ramprogrammet.
Även om vissa av er hörde detta redan för två veckor sedan under plenardebatten om finansieringen av sjunde ramprogrammet är sammanhanget tydligt.
Vi vill och måste sätta fart på Lissabonstrategin igen.
Den intensiva diskussionen i morse om halvtidsöversynen av Lissabonstrategin har gett oss möjlighet att genomföra de utmaningar som ligger framför oss.
Europa kan inte konkurrera med billig arbetskraft eller låg social standard.
Vi kan inte konkurrera på bekostnad av vår miljö.
Vi har inte naturresurser för att upprätthålla vår välfärd.
Vi har bara våra hjärnor, vår intelligens och vår kreativitet.
Kunskap i vid bemärkelse är vårt starkaste konkurrensmedel på den hårt konkurrensutsatta världsmarknaden.
Vi i Europa måste bli mycket bättre på att skapa kunskap genom forskning, sprida kunskap genom utbildning och använda och tillämpa kunskap genom innovationer.
Detta innebär att den kunskapstriangel som består av forskning, utbildning och innovation måste fungera inom gynnsamma ramvillkor som belönar den kunskap som sätts i arbete.
Kommissionen arbetar redan hårt för att utveckla sådana ramvillkor för kunskap och innovation.
Till exempel kommer vi senare i år att lägga fram en översyn av systemet för statligt stöd och arbeta med skattemässiga stimulansåtgärder för forskning, utveckling och innovation, riktlinjer för samarbete mellan företag och högskolor, en omvärdering av yrket som forskare i Europa och andra åtgärder.
Endast en kunskapsbaserad tillväxt kan ge de resurser som vi behöver för att täcka kostnaderna för ett samhälle som är öppet för alla med de höga nivåer av omsorg och skydd som vi européer strävar efter.
Att bygga upp kunskapssamhället är sålunda förmodligen det bästa och kanske enda sättet att upprätthålla den europeiska sociala modellen utan att tvingas kompromissa mellan ekonomisk tillväxt, social enhetlighet och miljöskydd.
Det är alltså utifrån denna syn på Lissabonstrategin som jag kommer att lägga fram våra förslag till sjunde ramprogram.
Som några av er med rätta sade i Strasbourg för två veckor sedan under vår debatt om den muntliga frågan om forskningsbudgeten, måste sjunde ramprogrammet vara Lissabonstrategins ramprogram.
Jag håller fullständigt med er.
Jag vill att det skall vara programmet för tillväxt- och arbetsmarknadsstrategier.
Programmet kommer att löpa över sju år liksom nästa budgetplan.
Med tanke på att vi planerar en halvtidsöversyn kommer vi att få mer stabilitet men även mer flexibilitet.
Båda behövs.
När det gäller strukturen kommer mer betoning att läggas på teman och mindre på instrument.
Samarbetsprojekt, som tidigare kallades forskningssamarbete, kommer att vara mer fokuserade på företagens behov och kommer därför att i större utsträckning stödja tillväxten.
Jag hoppas att ni alla kommer att uppskatta denna nya strategi.
Man kommer att fokusera starkt på idéer tillsammans med åtgärder som berör spetsforskning inom ramen för Europeiska forskningsrådet.
Den del av sjunde ramprogrammet som berör ” människor ” kommer att förstärka de befintliga och mycket uppskattade åtgärderna för rörlighet inom Marie Curie-programmet. ” Kapacitetsdelen ” kommer att handla om infrastruktur, små och medelstora företag, regioner, alla medlemsstaters forskningspotential samt vetenskap, samhälle och internationellt samarbete.
När det gäller hanteringen av budgeten, som behöver fördubblas, är jag helt medveten om de utmaningar som väntar.
Men genom att dels förenkla och rationalisera, dels modernisera hanteringen och lägga ut en del aktiviteter externt, till exempel Europeiska forskningsrådet, små och medelstora företag och åtgärderna för rörlighet, står vi redo att möta denna utmaning.
För att övergå till Locatellibetänkandet, ett betänkande som starkt kommer att bidra till framgång för det kommande ramprogrammet vill jag för det första uttrycka min uppriktiga tacksamhet över det stöd som ni hittills har gett den föreslagna fördubblingen av budgeten för sjunde ramprogrammet.
Detta ligger helt i linje med kommissionens förslag för nästa budgetplan och är ett starkt stöd till förslaget att fastställa EU: s budget till över 1 procent av BNP.
Låt mig göra en personlig kommentar här.
Jag uppskattar verkligen detta stöd.
Det är mycket viktigt.
Tillsammans har vi en verklig möjlighet att börja förändra strukturen för EU: s budget till förmån för mer tillväxt- och konkurrenskraftsorienterade åtgärder.
Debatten om budgetplanen kommer alltså att bli sanningens stund för EU.
Det är då, och inte senare, som vi måste visa att vi är redo att fullt ut möta de utmaningar som ligger framför oss.
Vi får inte missa detta tillfälle att visa att vi är redo att investera i framtiden istället för att se bakåt.
För det andra efterlyser ni med rätta enklare och tydligare administrativa förfaranden för att förbättra effektiviteten och sänka kostnaderna för intressenter, i synnerhet små och medelstora företag och små aktörer.
Jag har vid flera tillfällen understrukit vikten av förenkling med början vid överläggningen förra hösten och jag har inte glömt det budskap som jag fick för två veckor sedan i denna kammare.
Ända sedan fjärde ramprogrammet har vi fått veta att en förenkling är på väg.
Det är dags att göra något.
Kommissionen kommer att göra allt som står i dess makt för att uppnå detta och jag ber parlamentet att stödja våra ansträngningar.
För det tredje vill jag tacka er för att ni stödde det snabba inrättandet av Europeiska forskningsrådet.
Jag använder era egna ord.
Låt mig understryka två fundamentala principer som jag avser att med kraft kämpa för, nämligen självständighet och framstående forskning.
Jag vill försäkra er att jag är fast besluten att garantera denna självständighet.
Dessutom är självständighet den bästa garantin för framstående forskning på högsta nivå, vilket borde vara det enda urvalskriteriet för de föreslagna projekten.
Dessutom måste Europeiska forskningsrådet stödja forskning på alla vetenskapliga områden på europeisk nivå, från specifik företagsstödd forskning till social- och humanvetenskap.
EU behöver forskare på hög nivå inom alla forskningsområden för att växa och konkurrera med USA, Japan och andra starka ekonomier.
När det gäller Europeiska forskningsrådets strukturer är vår nuvarande ståndpunkt att ett genomförandeorgan bäst skulle kunna stödja ett sådant råd.
Låt mig försäkra er att vi undersöker alla tänkbara alternativ, även de som snarare är baserade på en halvtidsstrategi, och vi kommer att meddela vårt beslut i sinom tid.
För det fjärde ligger förslagen i betänkandet helt i linje med kommissionens intentioner att rekommendera en kraftig ökning av budgeten för åtgärder inom Marie Curie-programmet och kommissionens förslag för europeiska teknikplattformar och gemensamma teknikinitiativ.
Som ni vet kommer detta att bli en viktig del av det kommande förslaget till ramprogram.
I Europa är vi dåliga på att bilda offentliga och privata bolag och detta måste vi göra något åt.
Det är mycket viktigt att inrikta alla aktörers ansträngningar på några klart specificerade nyckeltekniker, och just det tänker vi göra.
Slutligen läggs det i betänkandet stor vikt vid den regionala dimensionen genom att regionernas medverkan för att öka investeringarna i forskning och innovation betonas.
Låt mig tillägga att strukturfonderna och den europeiska forskningspolitiken har gemensamma mål.
Länken mellan den regionala dimensionen och sjunde ramprogrammet är viktig på så sätt att de bör vara ömsesidigt förstärkande.
Parlamentet gör rätt som uppmärksammar detta krav.
Låt mig avsluta med att säga att jag anser att Locatellibetänkandet är till stort stöd för mig när jag nu utarbetar förslaget till sjunde ramprogram.
Jag är glad att kunna konstatera att vi på alla viktiga punkter följer i stort sett samma linje.
Detta är uppmuntrande inför lagstiftningsprocessen som ligger framför oss.
Jag är övertygad om att ni kommer att sända ut en stark signal i morgon när ni röstar om Locatellibetänkandet.
Vi behöver denna starka signal.
Den skulle höras långt, vilket den också bör göra.
Den skulle vara ett eko av det stöd för förnyade insatser för Lissabonstrategin som ni uttryckte under debatten tidigare i dag och ett eko av vår gemensamma beredskap och beslutsamhet att verkligen visa resultat.
